/
/

Nationella riktlinjer – Utvärdering – Vård vid rörelseorganens sjukdomar – Indikatorer och underlag för bedömning

Rapporten innehåller en beskrivning av metod och resultat för samtliga indikatorer från utvärderingen av vården vid rörelseorganens sjukdomar. Utgångspunkten för utvärderingen har varit rekommendationerna i Nationella riktlinjer för rörelseorganens sjukdomar 2012.

Bilagor

Bilaga 2. Vårdkonsumtion och kostnader

Bilaga 3. Indikatorer

Diagrambilaga

Dataunderlag Artros

Diagrammen i diagrambilagan kan användas till exempelvis presentationer och dataunderlaget kan användas för att göra egna beräkningar. 

Huvudrapport

Nationella riktlinjer – Utvärdering – Vård vid rörelseorganens sjukdomar – Rekommendationer, bedömningar och sammanfattning

Sammanfattning

Socialstyrelsen har utifrån ett nationellt perspektiv utvärderat hälso- och sjukvårdens följsamhet till rekommendationerna i Nationella riktlinjer för rörelseorganens sjukdomar 2012. Det huvudsakliga syftet är att beskriva landstingens processer och resultat samt att belysa kvaliteten och effektiviteten i vården av patienter med dessa sjukdomar.

Resultatet av utvärderingen påverkas av att det har gått förhållandevis kort tid sedan riktlinjerna publicerades samt att de data som används i utvärderingen i de flesta fall avser år 2012. Detta innebär att det är för tidigt att dra några bestämda slutsatser av resultaten kopplat till rekommendationerna i riktlinjerna. Denna utvärdering får därför betraktas som baseline-utvärdering. Ambitionen är dock att kunna presentera mer aktuella data i framtida utvärderingar.

Utvärderingen omfattar följande diagnoser:

  •  osteoporos
  • artros i knä och höft
  • inflammatoriska reumatiska sjukdomar: reumatoid artrit samt ankyloserande spondylit och psoriasisartrit (i begränsad omfattning).

Osteoporos

De indikatorer som speglar vården vid osteoporos visar bland annat att förskrivningen av benspecifika läkemedel i stort sett är oförändrad sedan 2005 samt att variationen mellan landstingen är stor när det gäller antalet återfrakturer. Socialstyrelsen bedömer att vården kan förbättras framförallt genom diagnostik av osteoporos, förebyggande insatser som fysisk träning och fallprevention samt att behandling med benspecifika läkemedel ges i högre utsträckning.

Artros

De indikatorer som speglar vården vid artros visar bland annat skillnader mellan landstingen när det gäller diagnostik, tillgång till fysisk träning och behandling. När det gäller användningen av röntgen vid diagnostik, artroskopi samt behandling med glukosamin och hyaluronsyra bör dessa åtgärder fortsätta att minska. Socialstyrelsen bedömer att vården kan förbättra utredning och diagnostik av artros samt tidigt erbjuda handledd och individanpassad fysisk träning i högre utsträckning. 

Inflammatoriska reumatiska sjukdomar

Reumatoid artrit

De indikatorer som speglar vården vid reumatoid artrit visar bland annat skillnader mellan landstingen när det gäller hur länge personer med reumatoid artrit har haft besvär innan diagnosen ställs och hur många som får behandling med biologiska läkemedel. Socialstyrelsen bedömer att vården kan förbättras genom utökad samverkan mellan specialistvården och primärvården för att om möjligt korta tiden från symtomdebut till diagnos samt tidigare start av behandling med biologiska läkemedel eller annat lämpligt alternativ. Fysisk träning och rehabilitering bör också prioriteras.

Ankyloserande spondylit

Den indikator som redovisas speglar förskrivningen av biologiska läkemedel vid ankyloserande spondylit. Resultatet visar att antalet patienter som behandlas med biologiska läkemedel har ökat över tid i riket. Det behövs dock ytterligare underlag för att kunna följa upp vården vid ankyloserande spondylit. Förutsättningarna för uppföljning av vården av personer med ankyloserande spondylit kan förbättras genom att öka rapporteringen av uppgifter till relevanta register.

Psoriasisartrit

Den indikator som redovisas speglar förskrivningen av biologiska läkemedel vid psoriasisartrit. Resultatet visar att antalet patienter som behandlas med biologiska läkemedel har ökat kraftigt i riket de senaste åren. Det behövs dock ytterligare underlag för att kunna följa upp vården vid psoriasisartrit. Förutsättningarna för uppföljning av vården av personer med psoriasisartrit kan förbättras genom att öka rapporteringen av uppgifter till relevanta register.

Jämlik vård

Utvärderingen har även belyst skillnader utifrån ålder, kön, födelseland och socioekonomi (utbildningsnivå). Resultatet visar att det förekommer skillnader mellan män och kvinnor, till exempel när det gäller läkemedel mot osteoporos vid fragilitetsfrakturer. Då behandlas män i avsevärt mindre utsträckning än kvinnor.

Skillnader förekommer också när det gäller utbildningsnivå och födelseland. Högutbildade kvinnor och män får i högre utsträckning biologiska läkemedel vid reumatoid artrit än lågutbildade och bland högutbildade respektive svenskfödda personer får större andelar läkemedel mot osteoporos efter fragilitetsfraktur.

Jämförelserna tar dock inte hänsyn till skillnader mellan grupperna när det gäller exempelvis patientsammansättning som kan bidra till att förklara att läkemedel ges i olika utsträckning. Utvärderingen pekar på att hälso- och sjukvården kan bli mer jämlik genom att landstingen säkerställer att vården ges på likartat sätt oberoende av kön eller socioekonomisk bakgrund.

Landstingens och kommunernas införande av riktlinjerna

Socialstyrelsen har genom en enkätundersökning i november 2013 kartlagt hur landstingen och kommunerna har mottagit riktlinjerna om vården vid rörelseorganens sjukdomar, samt vilka åtgärder de har vidtagit utifrån dessa.

Resultatet visar att de flesta landstingen har påbörjat insatser för att införa de nationella riktlinjerna. En tredjedel av landstingen har en övergripande handlingsplan (hälso- och sjukvårdsledningsnivå) för arbetet, men de flesta landsting har lokala handlingsplaner (verksamhetsnivå). Två tredjedelar av landstingen följer upp följsamheten till riktlinjernas rekommendationer på lokal eller regional nivå. De flesta landstingen anger vidare att riktlinjerna haft en påverkan på den vård patienterna får.

Socialstyrelsen bedömer att det är positivt att så många landsting har påbörjat arbetet med att införa riktlinjerna. Det är också glädjande att så många upplever att riktlinjerna ger ett gott stöd i landstingets ledning och styrning, och fungerar som underlag för uppdragsbeskrivningar och politiska prioriteringar.

Enkäten visar dock att endast drygt hälften av de kommuner som besvarade enkäten känner till de nationella riktlinjerna för rörelseorganens sjukdomar och att det är få som har vidtagit några åtgärder för att införa riktlinjerna. Några av rekommendationerna i riktlinjerna berör även den kommunala hälso- och sjukvården, varför det är viktigt att kommunerna har större kunskap om riktlinjerna. Socialstyrelsen bedömer att myndigheten behöver genomföra ytterligare insatser genom särskilt riktade informationsaktiviteter till den kommunala hälso- och sjukvården. Detta föreslås ske i samverkan med NSK-S (Nationella samverkansgruppen för kunskapsstyrning socialtjänst).

Ny utvärdering inom några år

Socialstyrelsen kommer inom några år att åter utvärdera följsamheten till de nationella riktlinjerna för rörelseorganens sjukdomar. De förbättringsområden som identifierats i denna utvärdering kommer då särskilt att följas upp. Dessutom är förhoppningen att datakällorna har utvecklats så att det är möjligt att göra en mer heltäckande utvärdering som omfattar riktlinjernas samtliga sjukdomar.  

Läs hela sammanfattningen

Publiceringsår: 2014
Artikelnummer: 2014-10-37
Format: POD
Antal sidor: 117
Språk: Svenska
Pris (inkl. moms): 117 kr