/
/

Konsensuspaneler om psykosociala arbetsmetoder – enkäter till forskare och socialarbetare

I denna rapport undersöks förutsättningarna för konsensusprocesser på det psykosociala området. Syftet är att ge ett underlag till diskussion om hur Socialstyrelsen kan utveckla arbetet med vägledningar och riktlinjer.

Sammanfattning

En konsensusprocess är en metod som Socialstyrelsen använder för att få kunskap om de praktiska eller kliniska erfarenheterna av vilka effekter olika arbetsmetoder och interventioner ger. Konsensus om arbetsmetoders effekter kan ligga till grund för Socialstyrelsens rekommendationer, när det saknas säkra forskningsresultat. I konsensusprocesser inbjuds ett femtiotal experter att dela med sig av sina erfarenheter. Konsensusprocesser har hittills främst använts på det medicinska området. Här undersöks förutsättningarna för konsensusprocesser på det psykosociala området.

Socialstyrelsen har skickat en enkät till forskare i folkhälsovetenskap, kriminologi, psykologi, psykiatri, socialt arbete och vård- eller omvårdnadsvetenskap. Av 681 professorer och docenter svarade hälften. Drygt hälften av de svarande (200 personer) ansåg sig ha expertkunskaper om sociala eller psykologiska interventioner. Av dem i sin tur hade knappt hälften (88 personer) egen erfarenhet av arbete med brukare från de senaste fem åren. En tredjedel av denna grupp var dock inte intresserad av att ingå i konsensuspaneler.

De återstående 57 forskarna med relativt aktuell, praktisk erfarenhet och intresse för konsensusprocesser var till stor del psykologer och psykiatriker med kunskap om psykologisk behandling. På socialtjänstens område var tillgången på forskare mycket liten.

Socialstyrelsen har även bett socialchefer i 100 kommuner om namn på särskilt kunniga och erfarna socialarbetare på fyra områden: barn och unga, insatser för självförsörjning, missbruk och beroende, och våld i nära relationer.

Förfrågan resulterade i att 20 till 30 socialarbetare per område deklarerade intresse för att ingå i konsensuspaneler. Att det inte blev fler berodde framför allt på att hälften av socialcheferna inte svarade.

Socialarbetare som arbetade med barn-, missbruks- och försörjningsfrågor hade i genomsnitt arbetat i tio år eller mer på sitt område. På området våld i nära relationer var erfarenheten i genomsnitt sex år.

Undersökningen visar att det endast finns ett fåtal seniora universitetsforskare som kan och vill delta i konsensusprocesser om metoder i arbetet med sociala problem. När metoderna i stället gäller psykiska problem finns det något fler, några tiotal forskare. Tillgången på intresserade socialarbetare är större, men det är osäkert vilken erfarenhet de har av namngivna arbetsmetoder. En slutsats är att Socialstyrelsen i många fall behöver vända sig till en större krets än den som har identifierats här, om myndigheten ska få tillgång till paneler med ett femtiotal medlemmar, som har erfarenhet av specifika psykosociala arbetsmetoder.

Avslutningsvis diskuteras kriterier för när konsensusprocesser är lämpliga att använda och risken för att de lägger grunden för felaktig vägledning.

Läs hela sammanfattningen

Publiceringsår: 2014
Artikelnummer: 2014-1-30
ISBN: 978-91-7555-152-4
Format: POD
Antal sidor: 28
Språk: Svenska
Pris (inkl. moms): 42 kr

Kontakt