/
/

Samverka för barns bästa – en vägledning om barns behov av insatser från flera aktörer

Vägledningen ger en sammanfattande bild av kunskapsläget om samverkan utifrån forskning, utvärdering, tillsyn och systematiskt utvecklingsarbete. Socialstyrelsen beskriver också i vilka lägen samverkansavtal kan vara lämpligt att använda och föreslår hur samverkan kan utformas och integreras i det dagliga arbetet.

Sammanfattning

Socialstyrelsen anser att insatserna till barn och unga kan förbättras – genom att kommunerna och landstingen utifrån sammanställningen av det aktuella kunskapsläget från forskning, utvärdering, tillsyn och systematiskt utvecklingsarbete i denna vägledning:

  • ser till att samverkan kommer till stånd med hjälp av ledningssystem, rutiner och skriftliga avtal
  • ser till att det finns ändamålsenlig samverkansstruktur i organisationerna
  • ser till att verksamheterna har tydliga uppdrag och ansvarsfördelningar för planering, genomförande och uppföljning av olika insatser
  • bygger upp och upprätthåller en god samverkanskompetens i organisationerna
  • ser till att barn, unga och deras föräldrar ges möjligheter att delta i samverkansarbetet och samtidigt behålla ansvaret för samordningen av planering, genomförande och uppföljning av insatserna för barnet
  • har med samverkansaspekter som en parameter vid upphandling av tjänster som berör barns hälsa och utveckling
  • tillsammans tar fram tydliga, konkreta mål för uppföljning av resultat av insatser för barn och unga
  • ser till att organisationerna använder evidensbaserade bedömningsinstrument och strukturerade utrednings- och dokumentationssystem så långt det är möjligt
  • ser till att samverkan utvecklas inom ramen för ett systematiskt arbetssätt
  • överväger för vilka målgrupper och vid vilka situationer och/eller behov som skriftliga avtal kan vara ett stöd. Det kan handla om barn och unga med mycket komplexa behov där det är nödvändigt att insatser från flera huvudmän samordnas.

Barnets behov

  • Barnets eller den unges behov av insatser för sin utveckling avgör vilka verksamheter som utifrån en helhetssyn behöver samverka och på vilket sätt. Samverkan är inget mål i sig. Ibland kan det vara tillräckligt att den eller de som ger stöd och insatser informerar andra verksamheter om sina insatser.
  • Det finns lagstöd för att olika verksamheter ska samverka när barnet eller den unge behöver insatser från flera samhällsinstanser. Lagstödet är emellertid inte enhetligt utformat för alla grupper av barn som kan ha behov av samtidiga insatser.
  • Barnet och dess familj behöver ses som medaktörer under hela processen och vara så delaktiga som möjligt. Det finns flera skäl till detta, dels lagstöd och dels etiska principer. Det finns även forskningsstöd för att barns och föräldrars delaktighet påverkar resultatet.

Ledningens ansvar

  • Det är de professionella och ledningen som har ansvar för att den samverkan som behövs kommer till stånd. Ledningssystem, rutiner och avtal kan säkerställa en ändamålsenlig samverkansstruktur. Det gäller även för de situationer och behov där lagstiftning om samverkan saknas.
  • Behovet av samverkan med andra aktörer behöver identifieras under hela processen från att ett barns behov av insatser har upptäckts tills det är dags för uppföljning av respektive verksamhet inom socialtjänst, hälso- och sjukvård och skola.

Organisering och styrning av samverkan

  • Det finns kunskapsstöd för hur en framgångsrik samverkan kan utformas och upprätthållas. Det handlar om styrning, struktur och samsyn. Dessa tre delområden kan brytas ner i några områden: förankring, harmonierande regelverk, tydlig målformulering, tillräckligt med resurser, ändamålsenlig organisation och dokumentation, gemensamt synsätt, förståelse för varandras begrepp samt god kunskap om det man samverkar kring och om varandra. Vid upphandling av tjänster som berör barns hälsa och utveckling är det viktigt att ha med samverkansaspekter som en parameter. Det finns kunskapsstöd om hur samverkan ska byggas för att bli framgångsrik. Utifrån dagens kunskapsläge anges några viktiga krav på ett sådant utvecklingsarbete:
  • bygg upp en god samverkanskompetens i organisationen
  • identifiera de aspekter som underlättar samverkan (i det aktuella sammanhanget)
  • planera för att understödja dessa aspekter
  • identifiera de aspekter som försvårar samverkan (i det aktuella sammanhanget)
  •  planera för att motverka dessa aspekter
  • följ utvecklingen löpande.
  • Det finns kunskapsstöd som visar att samverkan som utvecklas tillsammans med ett systematiskt arbetssätt ger positiva och snabbare resultat för barnen. Det finns också stöd för att samverkan kan ge de samverkande aktörerna en tydligare bild av målgruppen och dess behov och därmed kan behoven upptäckas och insatserna sättas in tidigt.

Avtal, uppdrag och struktur

  • Det finns kunskapsstöd som visar att skriftliga avtal mellan huvudmännen kan vara stödjande för verksamheten och förtydliga vem som ska göra vad, när och hur för barn som behöver insatser från flera verksamheter. Utifrån det nuvarande kunskapsläget finns några aspekter som är viktiga att ha med när huvudmännen planerar och tecknar avtal. Det handlar om tydliga uppdrag och ansvarsfördelning mellan verksamheter, en tydligt definierad målgrupp, tydliga mål, uppföljning och utvärdering samt brukarfokus. 
  • Det är ett långsiktigt och komplicerat arbete att ta fram skriftliga avtal mellan olika huvudmän och verksamheter. Ledningen behöver överväga för vilka målgrupper och vid vilka situationer och/eller behov som skriftliga avtal kan vara ett stöd. Det kan handla om barn och unga med mycket komplexa behov där det är nödvändigt att insatser från flera huvudmän samordnas. Det handlar också om att ett tydligt ekonomiskt ansvarstagande från respektive huvudmän är nödvändigt för att insatserna ska kunna genomföras, till exempel för barn som är placerade i samhällsvård. Det kan också handla om grupper av barn där ny kunskap eller omvärldsförändringar medför att gruppen ökar eller att det behöver bli tydligt vem som ska göra vad, när och hur. Sådana exempel är barn med neuropsykiatrisk funktionsnedsättning och ensamkommande barn.

Samsyn

  • Det finns kunskapsstöd för att gemensam användning av evidensbaserade bedömningsmetoder stödjer samverkan. Samsyn uppnås bland annat genom att de inblandade parterna får gemensam kunskap om barnets problem och behov samt om vilka insatser som kan vara lämpliga. Det finns också stöd för att föräldrar och barn delar denna samsyn om de har deltagit i arbetet.
  • Det finns kunskapsstöd för att gemensamma utrednings- och dokumentationssystem stödjer samverkan. Utvärderingar av Barns behov i centrum (BBIC) visar bland annat att användning av systemet bidrar till att fokus flyttas till barns och föräldrars behov istället för problem, att barn och föräldrar bjuds in till samverkan i ett tidigare skede samt att skola och socialtjänst får enhetliga begrepp och ett gemensamt språkbruk. Det underlättar också för respektive verksamhet att tydliggöra och avgränsa sitt uppdrag.
Läs hela sammanfattningen

Publiceringsår: 2013
Artikelnummer: 2013-8-1
ISBN: 978-91-7555-081-7
Format: Bok
Antal sidor: 104
Språk: Svenska
Pris (inkl. moms): 115 kr

Kontakt