/
/

Nationell utvärdering 2013 – vård och insatser vid depression, ångest och schizofreni. Indikatorer och underlag för bedömningar

Rapporten innehåller en beskrivning av metod och resultat för samtliga indikatorer i den nationella utvärderingen av psykiatriområdet. Resultatet visar bland annat att personer med psykisk ohälsa riskerar att få sämre hälsa och risk att dö i förtid jämfört med befolkningen i övrigt.

Bilagor

Bilaga 2 Indikatorbeskrivningar
Bilaga 3 Samtliga indikatordiagram

Huvudrapport

Nationell utvärdering 2013 – vård och insatser vid depression, ångest och schizofreni. Rekommendationer, bedömningar och sammanfattning

Sammanfattning

Socialstyrelsen har utvärderat psykiatrisk vård, primärvård och socialtjänstens insatser utifrån indikatorerna i Nationella riktlinjer för vård vid depression och ångestsyndrom som publicerades 2010 och Nationella riktlinjer för psykosociala insatser vid schizofreni eller schizofreniliknande tillstånd som publicerades 2011. Utvärderingens huvudsakliga syfte har varit att belysa kvaliteten och effektiviteten i vård och omsorg för personer med psykisk ohälsa.

Socialstyrelsen har under de senaste åren visat att det finns obefogade skillnader mellan grupper i befolkningen när det gäller tillgången till olika insatser och åtgärder som rör hälsa och levnadsvillkor. I uppföljningen av psykiatriområdet har Socialstyrelsen därutöver visat att personer med psykisk sjukdom riskerar bristfällig behandling om de har samtidiga kroppsliga sjukdomar, och riskerar därmed att få en sämre hälsa och att dö i förtid. Detta bekräftas också i den aktuella utvärderingen att personer med psykisk ohälsa riskerar att få sämre hälsa, ökad dödlighet och sämre levnadsförhållanden jämfört med befolkningen i övrigt. Den visar också stora skillnader i resultat mellan landstingen och kommunerna för flera av indikatorerna. Socialstyrelsen konstaterar att patienterna och brukarna inte får tillgång till kunskapsbaserad vård och omsorg i den omfattning som behövs. Dessutom finns oroväckande skillnader i hälsa, dödlighet och levnadsförhållanden som inte har minskat.

Psykisk ohälsa

Psykisk ohälsa räknas i dag som ett av de stora folkhälsoproblemen. I den nationella folkhälsoenkäten för 2012 uppgav 20 procent av kvinnorna och 14 procent av männen att de upplevde ett nedsatt psykiskt välbefinnande. I synnerhet yngre kvinnor, i åldern 16–29 år, rapporterade en hög grad av psykisk ohälsa: 28 procent jämfört med 16 procent för männen i samma åldersgrupp.

Befolkningens psykiska ohälsa återspeglas också i psykiatrisk öppenvårds- och slutenvårdsstatistik och i dödsorsaksregistret vid Socialstyrelsen. En eventuell ökning av personer som behandlas i primärvården för psykisk ohälsa är svår att följa på grund av bristfällig tillgång till statistik inom området.

Antalet patienter som vårdas i psykiatrisk slutenvård har ökat under de senaste åren, trots minskat antal vårdplatser. De tillstånd som oftast leder till vård inom psykiatrisk slutenvård är depression och ångest, medan psykossjukdomarna ligger relativt konstant över tid. Ökningen av antalet vårdtillfällen kan ses för åldersgruppen 18–44 år, både för kvinnor och för män.

Skillnader i hälsa och dödlighet

Utvärderingen visar en ökad dödlighet i kroppsliga (somatiska) sjukdomar för personer med psykisk ohälsa. Exempelvis är dödligheten hos män som har schizofreni åtta gånger högre än hos befolkningen som helhet. Även hos patienter med depressions sjukdom förkortas livlängden med drygt 20 år för kvinnor och 17 år för männen.

Skillnader i hälsa och dödlighet syns bland annat på så sätt att personer med en psykiatrisk diagnos har en högre andel undvikbara somatiska slutenvårdstillfällen jämfört med personer utan en sådan diagnos, och en högre dödlighet i sjukdomar som definieras som hälsopolitiskt och sjukvårdspolitiskt åtgärdbara. Dödligheten inom 28 dagar efter en hjärtinfarkt eller stroke är högre bland personer med en samtidig psykiatrisk diagnos än bland dem utan. Under de senaste åren har överlevnaden ökat i den totala befolkningen, men den förbättringen kan inte ses hos personer med en psykiatrisk diagnos.

Skillnader i levnadsförhållanden

Personer med en psykisk ohälsa eller psykisk funktionsnedsättning riskerar inte bara sämre hälsa och ökad dödlighet jämfört med befolkningen i övrigt. De riskerar även att få sämre levnadsförhållanden i form av ekonomisk ut-satthet och svag arbetsmarknadsanknytning. Personer med psykisk ohälsa lever under mer utsatta ekonomiska förhållanden än befolkningen i stort.

Tillgången till insatser enligt socialtjänstlagen, (SoL), varierar för personer med olika psykiatriska diagnoser. Andelen som får stöd är störst bland personer med schizofreni, där 13 procent av männen och drygt 14 procent av kvinnorna får någon insats i sitt eget hem. Andel personer som för stöd i sitt eget boende är dock lägre än målgruppens förväntade behov.

Vuxna personer med psykisk funktionsnedsättning som har stöd från so-cialtjänsten lever under andra livsbetingelser än befolkningen i övrigt. Det gäller särskilt för unga vuxna med insatser enligt SoL, i åldern 20–30 år. I denna grupp finns många personer med psykisk funktionsnedsättning.

Skillnader i bemötande, delaktighet och stöd

I hälso- och sjukvårdslagen (1982:763), HSL, anges att vården ska vara lätt tillgänglig och samordnad samt bygga på respekt för patienten självbestämmande och integritet. I HSL anges vidare att patienten ska få individuellt anpassad information, bland annat om sitt hälsotillstånd och de metoder för undersökning, vård och behandling som finns.

Mötet mellan vårdgivare och patient är kärnan i hälso- och sjukvårdens verksamhet. Enligt resultatet av de nationella patientenkäterna ger patienterna goda omdömen för de flesta områden inom hälso- och sjukvården. En lägre andel av patienterna inom psykiatrins öppen- och slutenvård upplever dock att de har blivit bemötta med respekt och på ett hänsynsfullt sätt jämfört med patienter inom andra vårdområden. Det lägsta resultatet får den psykiatriska slutenvården, där enbart 57 procent av patienterna anser att de har fått ett gott bemötande. Psykiatrin fick även de lägsta resultaten på frågan som gällde om patienten fick tillräcklig information om sitt tillstånd: 46 procent för psykiatrisk öppenvård respektive 33 procent för psykiatrisk slutenvård. 47 procent av patienterna i den psykiatriska öppenvården upplevde sig delaktiga i planeringen och genomförandet av sin vård och behandling, jämfört med 34 procent för den psykiatriska slutenvården.

Kostnader för psykisk ohälsa

Psykisk ohälsa är en av vanligaste orsakerna till att personer i arbetsför ålder i Sverige står utanför arbetsmarknaden. Under ett år lider drygt en miljon svenskar i arbetsför ålder av psykisk ohälsa, viket motsvarar nästan 20 procent av arbetskraften.

Psykiska sjukdomar beräknas omfatta närmare 40 procent av de samlade sjukförsäkringskostnaderna (kostnader för sjukpenning, sjukersättning och aktivitetsersättning). Därmed är diagnosgruppen den enskilt största, följd av sjukdomar i rörelseorganen (30 procent).
Psykisk ohälsa beräknas kosta över 70 miljarder kronor om året i förlorade arbetsinsatser och i utgifter för vård och omsorg.
Kostnaderna för specialiserad psykiatrisk vård har under de senaste åren inte ökat lika mycket som kostnaderna för specialiserad somatisk vård och primärvård. Trots det har vårdproduktionen, mätt som antal besök och antal vårdtillfällen, ökat mer inom psykiatrin än inom både primärvården och den specialiserade somatiska vården.

Förbättringsområden

En hälsoinriktad hälso- och sjukvård fokuserar på i vilken mån vårdens sam-lade insatser bidrar till att ge befolkningen och enskilda bättre hälsa. Det gäller att minska dödligheten och sjukligheten, förbättra funktionsförmågan samt öka välbefinnandet och den hälsorelaterade livskvaliteten.

Socialstyrelsen anser att hälso- och sjukvården kan förbättras genom att huvudmännen:

  • vidtar åtgärder för att minska den höga dödligheten i kroppsliga sjukdo-mar hos personer med psykisk ohälsa
  • utformar samverkan och rutiner för hur kroppsliga sjukdomar hos perso-ner med psykisk ohälsa kan förebyggas, upptäckas och behandlas inom primärvården, psykiatrin och somatisk sjukvården
  • arbetar med hälsofrämjande och med förebyggande insatser samt förstär-ker vårdens förebyggande roll för personer med psykisk ohälsa genom att tillämpa Socialstyrelsens nationella riktlinjer för metoder som stödjer hälsosamma levnadsvanor
  • säkerställer att det finns skriftliga samarbetsöverenskommelser mellan huvudmännen för personer med psykisk funktionsnedsättning som tyd-liggör ansvarsfördelningen mellan kommuner och landsting.

Socialstyrelsen anser att den psykiatriska vården kan förbättras genom att:

  • vårdgivarna har rutiner för självmordsriskbedömningar
  • vårdgivarna arbetar för att öka tillgången till evidensbaserad psykologisk behandling
  • landsting med hög andel återinskrivningar inom psykiatrisk slutenvård bör analysera orsakerna till detta 
  • huvudmännen arbetar för att öka tillgången till specialistläkare och specialistsjuksköterskor inom psykiatrin samt öka behandlingsuppföljningarna genom återbesök till läkare för personer med omfattande eller komplicerad psykiatrisk problematik
  • vårdgivarna ser över sina rutiner för förebyggande läkemedelsbehandling med litium för personer med bipolär sjukdom i enlighet med rekommen-dationerna i Nationella riktlinjer för vård vid depression och ångest-syndrom 2010
  • vårdgivarna arbetar för att öka tillgången till psykosociala insatser för personer med psykisk funktionsnedsättning enligt rekommendationerna i Nationella riktlinjer för psykosociala insatser vid schizofreni eller schizofreniliknande tillstånd 2011
  • vårdgivarna arbetar för att alla som besöker psykiatrin ska känna sig respektfullt bemötta
  • vårdgivarna arbetar för att alla som besöker psykiatrin ska få tillräcklig information och tillräckligt stöd för att kunna hantera sin hälsa
  • vårdgivarna arbetar för att alla som besöker psykiatrin ska omfattas av ett patientcentrerat arbetssätt för att öka deras delaktighet.

Socialstyrelsen anser att primärvården kan förbättras genom att:

  • rutiner för tidig upptäckt och diagnostik av psykisk ohälsa
  • rutiner för tidig upptäckt och behandling av kroppsliga sjukdomar hos personer med psykisk ohälsa
  • primärvården förstärker sina hälsofrämjande och förebyggande insatser för personer med psykisk ohälsa
  • vårdcentralerna har rutiner för självmordsriskbedömningar
  • vårdgivarna arbetar för att öka tillgången till evidensbaserad psykologisk behandling.

Socialstyrelsen anser att den kommunala omsorgen kan förbättras genom att kommunerna:

  • säkerställer att det finns skriftliga samarbetsöverenskommelser mellan huvudmännen för personer med psykisk funktionsnedsättning som tydliggör ansvarsfördelningen mellan kommuner och landsting
  • arbetar för att förbättra levnadsförhållanden för personer med psykisk funktionsnedsättning
  • arbetar för att öka tillgången till psykosociala insatser för personer med psykisk funktionsnedsättning enligt rekommendationerna i Nationella riktlinjer för psykosociala insatser vid schizofreni eller schizofreniliknande tillstånd 2011
  • arbetar för att öka tillgången till stöd i eget boende för personer med psykisk funktionsnedsättning
  • arbetar för att öka den arbetsinriktade rehabiliteringen för personer med psykisk funktionsnedsättning.

Uppföljning av psykiatriområdet

Arbetet med denna nationella utvärdering har visat att det finns flera utvecklingsområden för hälso- och sjukvården och socialtjänsten. Det saknas fortfarande aktuella och jämförbara data inom hälso- och sjukvården och socialtjänsten på många områden, och därmed går det inte att göra en hel-täckande uppföljning av psykiatriområdet. Dessutom saknas i stor utsträck-ning information om psykiatrins, primärvårdens och kommunernas processer och resultat. Flera av orsakerna till detta uppmärksammas i rapporten.

Socialstyrelsen anser att uppföljningen av psykiatriområdet kan förbättras genom att:

  • huvudmännen förbättrar inrapporteringen av uppgifter till patientregistret
  • möjliggöra att uppgifter om besök och insatser/åtgärder hos andra yrkes-kategorier än läkare kan rapporteras till patientregistret
  • uppgifter som rör patienternas besök i primärvården rapporteras till pati-entregistret
  • fler vårdgivare inom psykiatrin ansluter sig till de psykiatriska kvalitets-registren
  • utveckla socialtjänststatistiken på lokal, regional och nationell nivå så att det går att följa upp insatser för personer med psykisk funktionsnedsättning.

Ny utvärdering inom några år

Hälso- och sjukvården och kommunerna kan använda den här rapporten som en utgångspunkt i sitt arbete med att ytterligare förbättra vården och omsorgen för personer med psykisk ohälsa och psykisk funktionsnedsätt-ning.

Socialstyrelsen kommer inom några år att genomföra en ny nationell utvärdering av psykiatriområdet, och följa upp resultatet från utvärderingen. Socialstyrelsen förväntar sig då att resultaten från de utpekade förbättringsområdena enligt ovan har förbättrats.

Läs hela sammanfattningen

Publiceringsår: 2013
Artikelnummer: 2013-6-7
Format: Bok
Antal sidor: 291
Språk: Svenska
Pris (inkl. moms): 240 kr