/
/

Barns och ungas hälsa, vård och omsorg 2013

I rapporten ger Socialstyrelsen en helhetsbild av välfärden hos barn och unga och belyser såväl hälsa som sociala förhållanden samt verksamheter inom hälso- och sjukvård och socialtjänst. Den beskriver och analyserar utvecklingen över tid samt uppmärksammar framtida utmaningar och strategier.

Rättelseblad 2013-08-29  

Den nedladdningsbara filen samt kapitlen nedan är korrekta.

Alla kapitel i separata filer

Kapitel 2 Barns och ungas folkhälsa
Kapitel 3 Vård och stöd till vissa utsatta grupper
Kapitel 4 Social barn- och ungdomsvård
Kapitel 5 Barnfamiljer som riskerar utsatthet
Kapitel 6 Vård vid vissa sjukdomar och tillstånd
Kapitel 7 Hälso- och sjukvård
Kapitel 8 Läkemedel
Kapitel 9 Barns fysiska miljö
Kapitel 10 Slutsatser och bedömningar

Underlagsrapporter

Sammanfattning

Barns och ungas hälsa och sociala förhållanden i Sverige är goda, även jämfört med andra välfärdsländer. Detta gäller i synnerhet spädbarn och skolbarn. Exempelvis är barnadödligheten i dessa åldrar bland de absolut lägsta i världen. Barns och ungas fysiska miljö är god ur ett internationellt perspektiv, med låg förekomst av miljörelaterad sjuklighet, till exempel orsakad av luftföroreningar. Sverige ligger dock inte lika mycket i framkant när det gäller de lite äldre barnen. Symtom på ett nedsatt psykiskt välbefinnande (ledsenhet, sömnsvårigheter, huvudvärk med mera) är vanligare bland svenska 15-åringar än i andra länder. Narkotikabruk är mindre vanligt bland svenska unga medan alkoholkonsumtionen är på en genomsnittlig europeisk nivå.

I vårt land har hälsoutvecklingen bland unga inte sett likadan ut som för andra åldersgrupper. Exempelvis har risken att avlida i åldersspannet 15–29 år varit oförändrad de sista 15 åren, när dödligheten har minskat i alla andra åldrar. Självmorden minskar inte bland ungdomar, vilket de gör för andra åldersgrupper. Dödligheten i olycksfall har också varit oförändrad, men minskat de allra senaste åren. Trots det är dödligheten hos unga bland de lägsta i Europa, men för ungdomsgruppen ligger flera länder bättre till.

Sverige – tillsammans med andra skandinaviska länder och Nederländerna – tillhör de länder där ekonomisk utsatthet bland barnfamiljer är minst omfattande. Det är också mycket ovanligt att svenska barn saknar grundläggande nödvändigheter som nya kläder, passande skor, tre mål mat om dagen, böcker eller leksaker med mera. Några förklaringar till detta är att svenska barnfamiljer ofta har två familjeförsörjare, att ensamstående föräldrar arbetar i högre grad och på transfereringar till stöd för barnfamiljer. Av betydelse är också att många välfärdstjänster är avgiftsfria för barn, som exempelvis sjukvård, tandvård, skola och skollunch.

Sociala skillnader i hälsa bland barn

Redan under barndomen finns betydande sociala skillnader beträffande risken att drabbas av sjukdomar och död. Barn till mödrar som har grundskola som högsta utbildning löper exempelvis högre risk, än barn till mer välutbildade mödrar, att avlida vid förlossningen, drabbas av luftvägsbesvär och astma, råka ut för dödsolyckor i ungdomen, vårdas i psykiatrisk slutenvård för missbruk, depressioner, ångest, adhd och psykoser. Sociala skillnader i psykiatrisk vård bland ungdomar har ökat de senaste tjugo åren.

Hälso- och sjukvården har flera verksamheter (mödrahälsovård, barnhälsovård, elevhälsa, ungdomsmottagningar) som regelbundet träffar flertalet barn och unga och är inriktade på att förebygga ohälsa. Dessa verksamheter har stor betydelse för att utjämna sociala skillnader i hälsa.

Men trots god regional täckning finns det ändå grupper som inte nås i tillräckligt stor utsträckning. Exempelvis behöver barnhälsovården utveckla ytterligare insatser för att förebygga psykisk ohälsa bland barn i utsatta familjer. Samverkan kring utsatta barn och unga har fått allt större uppmärksamhet, och synen på stödet till denna grupp utgår alltmer från en helhetssyn. Ett exempel är att skolans och barnhälsovårdens ansvar, vid sidan av socialtjänstens, uppmärksammas allt oftare för barn och unga som är placerade i hem för vård eller boende (HVB) och familjehem.

Spädbarn

Sjukvården räddar fler för tidigt födda men utmaningar finns för neonatalvården

Sverige hör till de länder som har den lägsta spädbarnsdödligheten i världen, och den minskar alltjämt. Majoriteten av barnen som dör under första levnadsåret dör i anslutning till förlossningen eller under nyföddhetsperioden till följd av komplikationer som huvudsakligen drabbar för tidigt födda och barn med låg födelsevikt. Andelen för tidigt födda och andelen tillväxthämmade barn har inte förändrats nämnvärt, men fler överlever tack vare allt bättre sjukvård. Den andra huvudsakliga orsaken till att spädbarn dör är medfödda fosterskador och kromosomrubbningar och andelen har inte förändrats.

En förutsättning för en god tillgång till neonatal vård i hela landet är ett fungerande nätverk av transporter av nyfödda barn. Transporterna av dessa barn är komplicerade och riskfyllda och förutsättningarna för säkra transporter varierar över landet. Intensivvården av barn innebär också en hög risk för spridning av smitta, vilket är särskilt farligt bland barn som är mycket tidigt födda eftersom de har ett outvecklat immunförsvar. Det är stora skillnader mellan landsting i hur vanligt det är med vårdrelaterade infektioner på neonatalavdelningarna. Det kan bero på skillnader i hygienrutiner, beläggningsgrad och lokalutrymme, samt hur svårt sjuka barnen är. Socialstyrelsens tillsyn från 2010 visar att bemanningen på neonatalavdelningarna ofta är för låg och att överbeläggningar är vanliga.

Goda levnadsvanor och levnadsförhållanden hos modern kan minska sociala skillnader i spädbarnsdödlighet

Övervikt samt bruk av tobak, alkohol eller narkotika hos modern är förknippade med en högre risk för både dödföddhet och spädbarnsdödlighet. Av mödrar som har eftergymnasial utbildning röker tre procent under graviditeten, medan 15 procent röker bland gravida som har grundskola som högsta utbildning. Rökning och riskabla alkoholvanor är vanligare bland unga mödrar det vill säga under tjugo år. En anledning till detta är skillnader i utbildningsnivå. I genomsnitt får kvinnor som har en högre utbildning barn senare.

I mödrahälsovården, som praktiskt taget når alla blivande mödrar, ingår förutom övervakning av graviditetens framskridande, att upplysa och stödja föräldrar till hälsosamma levnadsvanor och även att upptäcka förekomst av våld, missbruk och psykisk ohälsa. Flertalet mödravårdscentraler frågar efter föräldrars tobaksvanor samt screenar för riskbruk av alkohol. De flesta mödrar slutar att röka eller dricka alkohol när de vet att de är gravida, det vill säga redan innan första besöket på mödravårdscentralen. Det är inte lika utbrett att regelmässigt fråga om utsatthet för våld, eftersom det upplevs som känsligt, och därför att partnern ofta är med på besöket på mödravårdscentralen. Det är däremot vanligt att barnavårdscentralerna screenar för att identifiera deprimerade mammor till nyfödda barn. Majoriteten av barnavårdscentralerna når dock endast svensktalande mödrar med det formulär som vanligen används.

Barn 1–14 år

Barnaåren efter spädbarnsåret (1–14 år) är den period i livet där dödsriskerna är lägst, och barnadödligheten fortsätter att minska i dessa åldrar. Tumörsjukdomar och skador orsakar hälften av alla dödsfall i åldersgruppen. Även i åldern 1–14 år, har barn till mödrar med lägre utbildning en högre risk att avlida, än vad barn till välutbildade mödrar har.

Överlevnad i barncancer förbättras inte längre

Ingen större förbättring av barns överlevnad i cancer har skett de senaste femton åren. Både andelen som insjuknar och som dör i cancer har varit rätt oförändrad sedan början av 1990- talet. Innan dess gjordes stora framsteg och fler barn överlevde, och lever idag med följder av behandlingen. Sena effekter av cancersjukdom och dess behandling är vanliga. Det kan handla om framtida hjärnskador, infertilitet, ökad risk för hjärt- och kärlsjukdomar och återinsjuknande i cancer. Det finns stora skillnader i hur landstingen organiserar överföringen av patienterna från onkologisk barnsjukvård till vuxenvård. På några ställen i landet har särskilda mottagningar för fortsatt stöd under vuxenlivet. Barn med cancer kan behöva en individanpassad skolgång vilket många skolor inte lever upp till idag.

Brännskador av solen under barndomen kan resultera i malignt melanom i vuxen ålder. Malignt melanom har ökat stadigt i flera decennier till följd av ett ökat solande. Andelen barn som skyddas mot solen har dock ökat sedan 2003.

Redan låg olycksfallsdödlighet bland barn fortsätter att minska

Barnadödligheten i skador fortsätter att minska, med undantag för 2004 när många barn omkom i tsunamin i Sydostasien. I Sverige har vi haft en lång tradition av olycksfallsförebyggande arbete bland barn. Barnadödlighet till följd av skador är exceptionellt låg i vårt land, särskilt bland pojkar, men nu har även Norge, Finland och Danmark en lika låg barnadödlighet i skador. Dödligheten till följd av skador är inte heller högre bland pojkar än bland flickor i något av de nordiska länderna.

Färre får antibiotika

Infektioner är den vanligaste orsaken till sjukdom hos barn och då handlar det oftast om övergående förkylningar, öroninflammationer och mag- och tarminfektioner. Under 1990-talet och fram till 2004 minskade antibiotikaförskrivningen till barn i förskoleåldern. Tilltagande antibiotikaresistens och en medveten information till både läkare och föräldrar att inte i onödan behandla infektioner med antibiotika anses ha legat bakom denna minskning. Mellan 2004 och 2008 skedde ingen ytterligare minskning men därefter har antibiotikaförskrivningen minskat. Likaså har det skett en förskjutning mot förskrivning av smalspektrumpenicillin (Smalspektrumspenicillin är det penicillin som rekommenderas vid luftvägsinfektioner hos barn) (PcV), vilket är en önskvärd utveckling eftersom det bidrar till att minska risken för antibiotikaresistens. Förskrivningen av antibiotika till barn och unga minskar i alla grupper, oavsett moderns utbildningsnivå.

Föräldrars rökning – en orsak till astma bland barn

Astma, allergisnuva och eksem är vanliga kroniska sjukdomar som ofta debuterar i barnaåren. Astma har ökat bland 4- och 12-åringar och allergisnuva, födoämnes- och nickelallergi har blivit vanligare bland 12-åringar. Astma är vanligare bland barn till föräldrar med lägre utbildningsnivå. En anledning till detta kan vara att lågutbildade röker mer. Tobaksrök förvärrar inte bara symtomen vid luftrörsbesvär utan är dessutom en orsak till att astma uppkommer. Även andra miljöfaktorer som luftföroreningar, fukt och mögel har kopplats till uppkomst av astma.

Astma och allergier är en av de allra vanligaste orsakerna till besök hos barnläkare i öppenvård. Men de flesta barn med astma och allergi behandlas i primärvården. Alla allmänläkare bör därför ha goda grundkunskaper om evidensbaserat omhändertagande av patienter med astma och allergi. Barnallergologer behandlar barn med komplicerade och svåra besvär.

Buller i skolan blir vanligare

Barn kommer i kontakt med kemiska, fysikaliska och biologiska miljöfaktorer varje dag. Det kan exempelvis vara genom livsmedel, luft, olika material och produkter. Barn är särskilt känsliga för miljöpåverkan eftersom kroppen är extra känslig för skador när den växer och utvecklas. Dessutom har barn i regel en högre exponering i relation till kroppsvikten.

Andelen barn som besväras av ljud från andra barn i skolmiljön har ökat sedan 2003. Buller under lektionerna kan ha effekter på inlärningen genom att bland annat försvåra talförståelse, och buller på rasterna kan leda till otillräcklig återhämtning.

Diabetes ökar inte och blodsockerkontrollen har förbättrats

Svenska barn och ungdomar med diabetes har i stort sett alltid typ 1-diabetes, som orsakas av en immunologisk reaktion mot de insulinproducerande cellerna. Sverige har efter Finland världens högsta insjuknandefrekvens av typ 1-diabetes bland barn i världen. Orsakerna till varför det är så vanligt i vårt land är inte kända. Insjuknandet i typ 1-diabetes har under åtminstone de senast tjugofem åren tenderat att ske i allt yngre åldrar, utan att för den skull det totala antalet som får typ 1-diabetes ökar. Diabetesinsjuknandet har nämligen samtidigt minskat i tjugoårsåldern. Av oklar anledning är andelen barn med insulinbehandlad diabetes högst bland mödrar med gymnasial utbildning som sin högsta uppnådda utbildning.

Följsamheten till det nationella vårdprogrammet för barn- och ungdomsdiabetes har förbättrats de senaste åren. Medelblodsockervärdet för barn och unga med diabetes minskar, vilket är positivt eftersom ett lågt värde minskar risken för komplikationer.

En allt bättre tandhälsa men betydande sociala skillnader

Tandhälsan fortsätter att förbättras bland barn och unga och allt fler är kariesfria. Det finns dock stora skillnader i tandhälsa mellan barn med olika socioekonomisk bakgrund. Hög kariesförekomst finns hos barn till mödrar som har låg utbildning, är ensamstående, är unga eller har ekonomiskt bistånd. Barn till föräldrar som invandrat från länder utanför Norden har en fördubblad risk att få karies. Ju sämre tandhälsa barnens mödrar har, desto mer omfattande kariesangrepp har barnen. Det är vanligare att barn till samtliga dessa riskgrupper uteblir från tandvårdsbesök.

Tandvården får högt betyg vad gäller bemötandet av barn och unga, och många tycker att de blir bemötta med respekt och på ett hänsynsfullt sätt. Det pågår för närvarande många satsningar på att öka besöksfrekvensen för vissa grupper. Det finns dock ytterligare behov av åtgärder som är direkt riktade till barn till invandrade föräldrar, främst från länder utanför Norden och Västeuropa. Det behövs även riktade åtgärder till barn vars föräldrar har dålig tandhälsa samt till barn vars föräldrar är unga och själva inte besöker tandvården. Barn och unga med funktionsnedsättning drabbas ofta av munhälsoproblem som kräver särskilda åtgärder.

Stor ökning av barn och unga inom psykiatriska öppenvården

Andelen barn som söker psykiatrisk öppenvård ökar, och det gäller för flera typer av besvär. Allra mest ökar andelen barn som söker för utredning av adhd. Fler pojkar än flickor har kontakt med den psykiatriska öppenvården. Långvariga kontakter förekommer vid ätstörningsproblematik, självskadebeteende eller trauman efter övergrepp. Barn och unga med adhd behöver också ofta ha kontakt med barn- och ungdomspsykiatrin över en längre tid. Andelen barn som får diagnosen adhd har ökat kraftigt. Det innebär att många fler får hjälp som de inte fick tidigare. Det är angeläget att vården diagnostiserar och behandlar adhd för att barnen ska kunna fungera tillfredställande socialt, i skolan och på arbetet framöver. Läkemedelsbehandling mot adhd har ökat kraftigt bland barn och unga. Det är inte känt hur centralstimulerande läkemedel verkar på lång sikt och vilka biverkningar det kan ge. Läkemedelsverket rekommenderar därför att årligen ompröva läkemedelsbehandlingen, vilket inte är praxis inom vården.

Önskvärt med bättre kvalitet i ungdomspsykiatriska vården

Kvaliteten inom barn- och ungdomspsykiatrin är skiftande. Iakttagelser från den nationella tillsynen har visat på stora brister gällande tillgång på läkare, endast 40 procent av enheterna hade utsett en patientansvarig läkare. I nära hälften av journalerna från öppenvården saknades psykiatrisk diagnos. Behovet av sluten psykiatrisk vård för vissa grupper av barn och unga var inte tillgodosett.

En stor del av de nationella utvecklingsinsatserna inom barn- och ungdomspsykiatrin har handlat om att öka tillgängligheten till verksamheten. Satsningen har stimulerat till förbättringsarbeten och bidragit till verksamhetsutveckling. Samtidigt är flera landsting kritiska till satsningens fokus på tillgänglighet, som de ser som en ensidig betoning på kvantitet snarare än kvalitet. Satsningen tycks inte heller ha lett till fler landstingsövergripande strategier eller handlingsprogram för insatser till barn och unga med psykisk ohälsa.

Tydligare ansvarsstruktur och effektivare samverkan behövs för barn med psykisk ohälsa

Många föräldrar eller vårdnadshavare till barn och unga med tecken på psykisk ohälsa vet inte vart de kan vända sig för att få stöd. Det pågår flera initiativ för att åstadkomma en organisation där det blir tydligt vem som har ansvar för vad. En ambition hos huvudmännen har varit att öka tillgången till tidigt stöd från den så kallade första linjens vård, det vill säga primärvård, elevhälsa och ungdomsmottagningar och koncentrera barn- och ungdomspsykiatrins resurser på de barn och unga som har störst behov av specialiserade insatser.

Psykisk ohälsa hos barn och ungdomar är ibland kopplad till andra problem hos barnet eller i familjen vilket kräver ett samarbete mellan hälso- och sjukvården och till exempel skolan, socialtjänsten och polisen. När samverkan fungerar bra kring barn som far illa har det visat sig ge goda resultat såsom minskad skolfrånvaro, minskat missbruk och fler familjer som söker stöd hos socialtjänsten. På flera håll arbetar huvudmännen med att förbättra samverkan genom att upprätta samarbetsavtal mellan verksamheter eller länstäckande styrdokument. Endast ett fåtal huvudmän har dock tagit fram en landstingsövergripande strategi eller handlingsprogram för insatser till barn och unga med psykisk ohälsa.

Ungdomar 15–29 år

Oförändrad dödsrisk bland ungdomar de senaste 15 åren

Risken att avlida under ungdomsåren, 15–29 år är betydligt högre än under barndomen. Dödsrisken bland pojkar stiger snabbt mellan 15 och 20-årsåldern och könsskillnaden blir påtaglig. Dödsfall till följd av självmord och olyckor står tillsammans för 70 procent av dödligheten bland män och för drygt hälften bland kvinnor. Dödligheten i åldern 15–29 år är lägre i Sverige än i Norge och Finland. Det beror på en lägre risk att dö i olycksfall och självmord. Att dö av andra dödsorsaker är däremot ungefär lika vanligt.

Unga män och kvinnor, 15–29 år, vars mödrar har enbart grundskoleutbildning har en betydligt högre risk att avlida, än unga vars mödrar har en eftergymnasial utbildning. Den högre dödsrisken beror framför allt på att det är vanligare att dö i självmord, trafikolyckor och andra olyckor.

Risken att avlida i åldern 15–29 har, till skillnad mot alla andra åldersgrupper, varit i stort sätt oförändrad i drygt ett decennium. Det gäller för unga med såväl hög- som lågutbildade mödrar.

Färre röker och dricker sig berusade, men fler använder narkotika

Rökning har allt sedan början av 1980-talet varit vanligare bland flickor än bland pojkar i årskurs 9 och även i åldersgruppen 16–24 år. Bland niondeklassare minskade rökningen kontinuerligt fram till 2005/2006. Därefter ökade andelen rökare bland både flickor och pojkar fram till 2009/2010. Under 2011 minskade åter andelen rökare. Allt färre skolungdomar snusar, och snusning är betydligt vanligare bland pojkar än bland flickor.

Åldersgruppen 20–24 år är den ålder som har den högsta genomsnittliga alkoholkonsumtionen bland både kvinnor och män. Att ha ett riskabelt dryckesmönster och att dricka stora mängder vid samma tillfälle är också vanligast bland unga.

Alkoholkonsumtionen bland elever i årskurs nio ökade också under 1990-talet. Under hela 2000-talet har alkoholkonsumtionen minskat bland elever i årskurs 9, och är nu tillbaka på samma nivå som i början av 1990-talet. Förutom minskande genomsnittlig alkoholkonsumtion, är det allt fler unga som avstår helt från alkohol och allt färre som dricker sig berusade. Narkotikadödligheten har till skillnad mot alkoholdödligheten ökat kraftigt sedan 1970-talet, och trots de senaste årens minskning bland män, är dödligheten på en betydligt högre nivå än på 1970-talet. Till skillnad mot användningen av alkohol har användningen av narkotika inte visat någon minskning under 2000-talet bland elever i årskurs 9 och gymnasiet. När det gäller pågående bruk ”använt senaste månaden” har andelen mellan 2006–2011 fördubblats bland pojkar i årskurs 2 i gymnasiet, från 3 procent till 6 procent.

Sexuell och reproduktiv hälsa

Den mest förekommande sexuellt överförda infektionen, klamydia, är vanligast i åldersgruppen 15–19 år. Andelen smittade ökade kraftigt från början av 1990-talet fram till för några år sedan. Att inte använda kondom blev allt vanligare under 1990-talet fram till 2007. Kondomanvändningen har under de senaste åren legat på oförändrad nivå. Genomsnittsåldern för mödrar vid första barnets födelse ökade under flera decennier, men ökar inte sedan 2004. Att föda barn i tonåren är ovanligt i Sverige och flertalet som blir gravida under tonåren väljer att genomgå abort. Aborter bland tonåringar är vanligare i Sverige än i Norge, Danmark och Finland. Andelen aborter bland tonåringar svänger kraftigt, men ligger på runt samma nivå sedan slutet av 1970-talet. Av okänd anledning samvarierar aborter med födelsetalet i befolkningen.

Ungdomsmottagningarna är en viktig aktör vid psykisk ohälsa

Under de senaste decennierna har antalet ungdomsmottagningar ökat, och i de allra flesta kommuner finns i dag en ungdomsmottagning. Så gott som alla ungdomsmottagningar kan förutom rådgivning om födelsekontroll även förskriva preventivmedel, erbjuda kondomer, akuta p-piller och graviditetstest. Flertalet mottagningar erbjuder provtagning av sexuellt överförbara sjukdomar och smittspårar. Endast ett fåtal ungdomsmottagningar erbjuder vaccin mot hepatit B, vilket enligt Socialstyrelsens rekommendationer bör erbjudas till män som har sex med män.

Ungdomsmottagningarna har goda möjligheter att tidigt upptäcka psykisk ohälsa. Så gott som alla mottagningar erbjuder någon typ av samtalsstöd och drygt hälften av mottagningarna har gruppverksamhet för till exempel unga med utländsk bakgrund, intellektuell funktionsnedsättning eller dålig självkänsla.

Uppsökande och utåtriktat arbete är en viktig del av ungdomsmottagningarnas verksamhet. Nästan alla mottagningarna får besök av skolklasser med elever från högstadiet eller gymnasiet. Personalen på omkring hälften av mottagningarna träffar elever på särskolan och knappt en tredjedel besöker ensamkommande flyktingar. De besöker i lägre utsträckning studenter som deltar i svenska för invandrare (SFI) och högskolan, elever på mellanstadiet och unga placerade på HVB eller institutioner som drivs av Statens Institutionsstyrelsen.

Försämringen av ungdomars psykiska hälsa visar tecken på en vändning

Den oroande utvecklingen av ungdomars psykiska hälsa sedan början av 1990-talet visar tecken på en vändning. Under hela 1990-talet ökade andelen unga som i frågeundersökningar uppgav symtom på ett nedsatt psykiskt välbefinnande, en ökning som var större än för andra åldrar. Andelen som uppgav att de led av ängslan, oro eller ångest, tredubblades mellan 1989 och 2005 i åldersgruppen 16–24 år. Även ständig trötthet, sömnproblem och svår värk i nacke och skuldror hade ökat. Denna ökning sågs bland ungdomar oavsett familjeförhållanden, arbetsmarknadsstatus, föräldrars socioekonomiska situation med mera. Nu visar flera undersökningar att ökningen av självupplevda psykiska besvär avstannat eller minskat bland unga de senaste åren. Utvecklingen tycks även ha vänt när det gäller självskadebeteende.

Vård för psykiatriska diagnoser uppvisar ingen minskande trend, med undantag för självskadebeteende. Allt sedan 1990-talet ökar andelen vårdade ungdomar stadigt för diagnoserna missbruk, ångest, depressioner, bipolär sjukdom, autism och adhd. Vård för psykoser har däremot inte ökat och vård för ätstörningar har minskat de senaste åren.

Utsatta barn 

Barn placerade i HVB och familjehem faller utanför reguljära hälsokontroller

De placerade barnens rättigheter har under senare år varit i fokus och åtgärder har vidtagits för att bland annat förbättra barns och ungas situation. Barnens och de ungas rättssäkerhet vid de särskilda ungdomshemmen har förbättrats, när det gäller hanteringen av de särskilda befogenheterna (till exempel avskiljning, vistationer och drogtester). Fortfarande förekommer ibland otillåtna skydds- och begränsningsåtgärder på HVB. Det har handlat om generella förbud mot att ha mobiltelefoner, urinprovstagningar, avskiljning med mera.

Placerade barn och unga har visat sig ha sämre hälsa än andra barn. Det är exempelvis vanligare att barn och unga som är placerade i HVB eller familjehem vårdas för självskadebeteende och behandlas med psykofarmaka. För barn som är placerade i HVB och behandlas med psykofarmaka, saknas det oftare en psykiatrisk diagnos. Dödligheten är dessutom högre bland barn och unga som har varit placerade.

För placerade ungdomar finns särskilda skäl till att uppmärksamma den sexuella hälsan. Det har visat sig att placerade unga skyddar sig i lägre utsträckning mot oönskad graviditet, sexuellt överförbara infektioner och hiv än andra unga och gör sin sexdebut betydligt tidigare.

Barn med kronisk sjukdom

Kronisk sjukdom, med varierande grad av fysisk funktionsnedsättning, under uppväxten innebär ofta extra påfrestning under en period i livet då den psykiska, fysiska och sociala utvecklingen är som mest intensiv. Sjukhusvistelser, medicinska behandlingar och olika hälsoproblem medför ofta att barnen periodvis måste vara borta från skola och vänner. Trots det går nästan alla ut grundskolan med fullständiga betyg och fullföljer sedan en gymnasieutbildning. De flyttar hemifrån i ungefär samma takt som andra jämnåriga och får så småningom barn och etablerar sig på arbetsmarknaden.

Det finns dock barn och ungdomar med kroniska sjukdomar som har större svårigheter än andra. Ryggmärgsskadade är en grupp som har särskilt svag förankring på arbetsmarknaden. Men det är inte bara förekomsten av funktionsnedsättning eller sjukdom som avgör hur den framtida hälsan och sociala situationen ser ut. Det är exempelvis vanligare bland unga med kroniska fysiska sjukdomar att få en psykiatrisk diagnos om de vuxit upp i arbetarhem, hade föräldrar som var ensamstående eller saknade förvärvsarbete, eller om de har utländsk bakgrund.

Ekonomiskt utsatta barn

De flesta barnfamiljer har fått det bättre ekonomiskt de senaste tjugo åren. Däremot har inkomstskillnaderna ökat markant mellan olika barnfamiljer sedan början på 2000-talet. Barnfamiljer i mer utsatt situation, har visserligen inte fått det sämre, men halkar efter alltmer. Uppskattningar av hur många barn som är ekonomiskt utsatta varierar kraftigt beroende på vilken definition som används. Mellan 5 och 10 procent eller cirka 100 000 till 200 000 barn har en ekonomisk situation som är märkbart sämre än andra barns, men i denna grupp har en stor majoritet eget rum och ägodelar som till exempel dator och mobiltelefon. Ungefär 1–1,5 procent eller cirka 25 000 barn saknar mer basala nödvändigheter, som näringsrik mat, internetanslutning, och fritidsutrustning. Barn till ensamstående och till utrikes födda lever mycket oftare i ekonomiskt utsatta familjer än andra barn. Ekonomisk utsatthet har blivit allt mer koncentrerad till familjer där det inte finns någon förvärvsarbetande förälder.

Barn till sjuka eller missbrukande föräldrar behöver uppmärksammas mer

Barn vars föräldrar har allvarliga problem (fysiska, psykiska eller sociala) är särskilt sårbara. Verksamheter som kommer i kontakt med vuxna behöver i högre grad uppmärksamma hur de vuxnas situation påverkar barnen och ha en handlingsberedskap för hur man ska tillmötesgå barnens behov. Några exempel på allvarliga problem hos föräldern/föräldrarna är missbruk och psykisk sjukdom.

Ett gott omhändertagande kan mildra konsekvenserna för barn till föräldrar med allvarliga problem. Det handlar om att skapa trygghet och begriplighet för barn, när situationer uppstår som väcker oro och kan vara svåra att förstå. Genom adekvat information, öppen kommunikation i familjen och att barnen kan dela erfarenheter med andra i liknande situationer, kan vården och omsorgen stödja barnen att hantera situationen. Sedan 2011 pågår en nationell satsning för att stödet till dessa barn ska bli mer ändamålsenligt och bättre samordnat mellan olika aktörer. Satsningen gäller barn och unga i familjer med missbruk, psykisk sjukdom, funktionsnedsättning, allvarlig fysisk sjukdom eller skada, och när en förälder oväntat avlider eller där det förekommer våld.

Hjälp till våldsutsatta barn behöver bli bättre

Antalet vålds- och sexualbrott mot barn som anmälts till polisen har ökat under en längre tid, ökningen tycks dock ha mattats av under den senare delen av 2000-talet. Förklaringen kan vara den ökande benägenheten att anmäla våld mot barn till polisen, eftersom föräldrars våld mot barn samtidigt har minskat sedan våld i uppfostringssyfte kriminaliserades 1979.

När barn i förskoleåldern blir utsatta för misshandel är det oftast en vårdnadshavare som utövat våldet. Det våld som äldre barn, 7–14 år, utsätts för sker i första hand mellan jämnåriga. Dödligt våld mot barn har också minskat under en längre tid. Våldsutsatthet är oftast ingen engångshändelse. Barn som varit utsatta för våld vid upprepade tillfällen har sämre psykisk hälsa som vuxna. Omkring var femte våldsutsatt barn hade fått professionell hjälp, främst av kurator i skolan och av psykiatrin.

Förbättrat omhändertagande av våldsutsatta barn behövs dock på flera områden. Hälso- och sjukvården brister i anmälningsskyldighet till socialnämnden och den lagstadgade skyldigheten för socialtjänst, hälso- och sjukvård, polis och skola att samverka fungerar inte tillfredsställande. Det krävs dessutom mer kunskap om vilka metoder och arbetssätt som är effektiva.

Läs hela sammanfattningen

Publiceringsår: 2013
Artikelnummer: 2013-3-15
ISBN: 978-91-7555-042-8
Format: Bok
Antal sidor: 304
Språk: Svenska
Pris (inkl. moms): 308 kr

Kontakt

Allmänna frågor om rapporten, frågor om hälso- och sjukvård samt socialtjänst
Karin Flyckt
075-247 30 00

Mer hos oss

Barn och familj