/
/

Kodningskvalitet i patientregistret – Ett nytt verktyg för att mäta kvalitet

Rapporten presenterar en kartläggning av kodningskvaliteten i patientregistret. Den innehåller även ett verktyg för att kontrollera och förbättra diagnoskodningen. Syftet är att förbättra och utveckla kvaliteten i registret.

Sammanfattning

Ett mått på kodningskvalitet har utvecklats av Socialstyrelsen för att mäta uppenbara fel, underkodning och ospecificerad kodning i patientregistret. Måttet består av kvalitetsindikatorer uppbyggda i enlighet med etablerade kodningsregler.

Resultaten som presenteras i rapporten visar att bortfallet av huvuddiagnos är det största enskilda problemet. Detta gäller inom både öppenvården och slutenvården. Kodning av cancer- och njursjukvård samt kodning av rehabilitering är problemområden, framför allt inom slutenvården. Sammanfattningsvis ser resultaten ut så här:

  • Från slutenvården saknar 0,9 procent av vårdtillfällena en huvuddiagnos.
  • Från öppenvården saknar 10 procent av vårdkontakterna en huvuddiagnos.
  • Det sammanlagda resultatet för kodningskvalitet visar att landstinget i Västerbotten har den bästa kvaliteten i kodningen tätt följt av landstingen i Uppsala, Gotland och Halland.
  • I slutenvården kodas 78 procent av cancerbehandlingarna rätt med behandlingen som huvuddiagnos.
  • Landstingens registrering av bidiagnoskoder leder till att allt fler vårdtillfällen klassificeras som komplicerade diagnosrelaterade grupper (DRG) i slutenvården
  • År 2011 kodades 2,9 diagnoser per vårdtillfälle i slutenvården.

Läkemedelsrelaterade problem förekommer vid eller bidrar till uppemot 30 procent av akuta sjukhusinläggningar på medicinkliniker. Antibiotikaresistens är också ett växande problem i sjukvården. Det finns möjlighet för vården att koda uppgifter som ger information om såväl vilka läkemedel som orsakar sjukhusinläggningar som förekomsten av antibiotikaresistens. Informationen ges med hjälp av tilläggskoder. En tillfredsställande användning av tilläggskoder skulle således ge möjligheter att kartlägga båda dessa viktiga områden. I den här rapporten framkommer att användningen av tilläggskoder kunde vara avsevärt bättre. Det landsting som idag använder högst andel tilläggskoder är Halland. Om alla landsting kodade på motsvarande nivå skulle det totala antalet tilläggskoder sexdubblas.

Syftet med kodningen är att dokumentera patientens tillstånd och möte med vården så precist som kodverken tillåter. I rapporten framkommer det att den precisionsnivå som är möjlig inte utnyttjas. Cirka hälften av koderna i registret är ospecificerade eller använder inte fördjupningskoder. Sammanfattningsvis har analyserna konstaterat:

  • Skillnaden mellan kodning av ospecificerade koder, fördjupningskoder och specificerad urinvägsinfektion är mycket liten mellan landstingen. Kodningen är något bättre för öppenvården än slutenvården.
  • Ospecificerade huvuddiagnoser förekommer oftare i öppenvården än slutenvården.

De resultat som presenteras i den här rapporten ger en bild av kvaliteten i patientregistret för 2011. Eventuella brister kan ha sitt ursprung var som helst i alla de nivåer och system som registrerade data färdats igenom innan de lagts in i det färdiga registret. Förhoppningen är att denna rapport ska hjälpa till att ringa in både omfattningen av och ursprunget till kvalitetsbristerna.

Läs hela sammanfattningen

Publiceringsår: 2013
Artikelnummer: 2013-3-10
Format: POD
Antal sidor: 55
Språk: Svenska
Pris (inkl. moms): 90 kr

Kontakt

Anders Jacobsson
075-247 30 00

Lisbeth Serdén
075-247 30 00