Rekommendation för screening av patientgrupper som fått blodtransfusion i Sverige före 1992 – Reviderad juni 2012

Socialstyrelsen publicerade i oktober 2007 rekommendationer om screening av vissa grupper som kan ha smittats med hepatit C-virus (HCV) via blodtransfusion under åren 1965 till och med 1991 och rekommendationen uppdaterades 2010 [1]. Hepatit C är en oftast kronisk infektionssjukdom, med potentiellt allvarliga långtidskonsekvenser som bindvävsomvandling och cancerutveckling i levern. Dessa allvarliga följder uppkommer ofta först långt efter smittotillfället – vanligen har det gått mer än 20 år innan patienten insjuknar med symtom [2].

De grupper som ansågs mest angelägna att aktivt leta upp och erbjuda HCV-testning var personer som under perioden 1965–1991 hjärtopererades som barn, vårdades på neonatalavdelning för utbytestransfusion eller prematuritet, eller behandlades för cancer under barnaåren. Man antog att dessa personer ofta var omedvetna om att de fått blodtransfusioner, att många fortfarande var i livet och att de nu kunde vara aktuella för behandling mot hepatit C. Motivet till screeningen var att vid behov kunna erbjuda vård och behandling eftersom behandling nu i flertalet fall är möjlig och allt bättre behandlingsmetoder blir tillgängliga.

Uppföljning

Samtliga landsting har genomfört spårningsinsatser [3, 4, 5]. Övervägande har insatserna utgjorts av allmänna informationskampanjer. I några få landsting har man spårat mer aktivt och t.ex. skickat ut personliga kallelser till personer man identifierat. Individinriktad spårning via olika former av arkiv har varit svår att genomföra, särskilt gäller detta gruppen för tidigt födda. Aktiv spårning för att nå individer i riskgrupper är resurskrävande och register saknas i många fall. Slutsatsen är att det inte är en framkomlig väg för att nå fler av de eventuellt smittade.

En ansökan från Västra Götalandsregionen om att söka patienter via hälsodataregister (medicinska födelseregistret) har avslagits av regeringen.

Fortfarande finns individer som antingen inte har nåtts i försöken till aktiv spårning, inte har hörsammat personlig kallelse eller utifrån landstingens informationskampanjer inte har förstått att de tillhört en riskutsatt grupp. Detta gäller unga och medelålders vuxna som vårdats på nyföddhetsavdelning, men kan även innefatta andra grupper som t.ex. kvinnor som fått blod i samband med förlossning, personer som vårdats på sjukhus i samband med en operation eller en olycka som krävt blodtransfusion som ett led i behandlingen.