Skolans betydelse för barns och ungas psykiska hälsa – En studie baserad på den nationella totalundersökningen i årskurs 6 och 9 hösten 2009

Rapporten presenterar analyser av mobbning, psykisk hälsa och livskvalitet hos sjätte- och niondeklassare. Analyserna baseras på den nationella undersökning, även kallad Grodan, som gjordes hösten 2009 av Statistiska centralbyrån på uppdrag av Socialdepartementet. Socialstyrelsen har utarbetat rapporten i samarbete med forskare vid Centre for Health Equity Studies (CHESS) i Stockholm och Hälsouniversitetet i Linköping.

• Skolkontextuella förhållanden, det vill säga förhållanden på skolan som är oberoende av elevens egna förhållanden, har betydelse för elevers psykiska hälsa, livskvalitet och utsatthet för mobbning. Det är särskilt påtagligt för symptom som är kopplade till relationer och samspel. En hög andel elever med beteendeproblem på skolan kunde knytas till ökad risk för mobbning, och bland sjätteklassarna även till hälsobesvär, oberoende av elevens egen grad av beteendeproblem. Likaså förefaller en hög koncentration av mobbade elever på skolan vara kopplad till negativa hälsoeffekter även för elever som inte är mobbade. Att främja kamratrelationer och motverka mobbning är därför betydelsefullt inte bara för en liten grupp elever utan något som tycks gynna elevhälsan på skolan i sin helhet.
• Utlandsfödda elever med flyktingursprung rapporterar högre nivåer av psykisk ohälsa än andra elever. Det bekräftar tidigare svenska studier som visat att elever som kommer som flyktingar till Sverige är en sårbar grupp för att utveckla psykisk ohälsa. Särskilt sårbara är flyktingbarn som inte bor med sina föräldrar, där den rapporterade nivån av psykisk ohälsa är mycket hög. Den psykiska hälsan är samtidigt något bättre för flickor som fötts i Sverige med invandrade föräldrar, inklusive flyktingföräldrar, jämfört med flickor som har svenskt ursprung.
• På skolor som domineras av elever med svenskt ursprung är elever med utländskt ursprung ofta utsatta för mobbning och rapporterar överhuvudtaget sämre kamratrelationer. Detta leder i sin tur till en sämre psykisk hälsa för barn med utländskt ursprung i dessa skolor. Det segregerade boendet bidrar sannolikt till detta eftersom det begränsar kontakten mellan barn med olika ursprung under barndomen. Skolpersonal bör göras medvetna om att elever med utländskt ursprung har högre risk att utsättas för mobbning i dessa skolor, och agera kraftfullt för att motverka detta.
• Elever som inte bor med föräldrar är betydligt mer utsatta för mobb-ning och har högre förekomst av psykisk ohälsa än andra elever, särskilt i årskurs 9. Bristande föräldrarelationer svarar för en betydande del av deras överrisker. Både bland barn som bor med föräldrar, och barn som inte gör det, har också bristande ekonomiska resurser samband med psykisk ohälsa och utsatthet för mobbing. De som inte bor med föräldrar upplever dock i högre grad än andra barn att de inte har tillräckligt med pengar för att göra samma saker som sina kompisar. Genom att materiella resurser har hög överförbarhet till andra resurser har de stor betydelse för ungas självkänsla och möjligheter att upprätta kamratrela-tioner. Det är därför en viktig faktor för ungas villkor under uppväxten.
• På högpresterande skolor är förekomsten av psykisk ohälsa och risken att utsättas för mobbning lägre än på skolor med sämre genomsnittsresultat på det nationella provet i matematik i årskurs 9. För elever som inte bor med föräldrar är förhållandet dock det omvända så att de är mer utsatta på dessa skolor. Resultaten pekar på att utsatta barn inte per automatik får del av de gynnsamma förhållanden som finns på skolor med hög kunskapsnivå. Skolan och samhället måste bli bättre på att stötta och bevaka att utsatta barn inte faller ur de generella stödsystem som finns.
• Ungdomar med växelvis boende löper lägre risk för låg livskvalitet, bristande tillfredställelse i skolan, psykisk ohälsa och mobbning än ungdomar med andra boendeformer efter en separation mellan föräldrarna. Jämfört med unga i kärnfamiljer har dock ungdomar med separerade föräldrar större problem. Men de 10 procent som bor växelvis rapporterar genomgående bättre förhållanden än unga som bor enbart eller mest med den ena av sina föräldrar. En del av förklaringen har samband med ungdomarnas tillfredställelse med relationen till föräldrarna och de egna ekonomiska resurserna. Att ha tillgång till båda föräldrarna på vardagsbasis förefaller alltså gynnsamt för ungas välmående.
• Den relativa åldern, det vill säga om man är född sent eller tidigt på året, var inte relaterad till psykisk hälsa. Resultaten ger således inte stöd för att en flexibel skolstart skulle vara en framgångsrik väg för att förebygga psykisk ohälsa, i alla fall inte för ungdomar i de åldrar som ingick i studien. Barn som var ett år yngre än sina klasskamrater, och som sannolikt börjat skolan ett år för tidigt, hade lika god psykisk hälsa som klasskamraterna. Däremot hade barn som var ett år äldre mer psykoso-matiska besvär, mer problem med nedsatt sinnesstämning, mer beteendeproblem och sämre relation med kamrater. Att av olika skäl ha halkat efter åldersmässigt i grundskolan var förenat med sämre psykisk hälsa.
• Självskattade psykiska problem, enligt SDQ, har olika karaktär hos flickor och pojkar. Den totala problemnivån är dock relativt likartad. Äldre elever anger fler psykiska problem och högre grad av funktionspåverkan till följd av svårigheter med koncentration, känslor, beteende och kamratrelationer. Både flickor och pojkar anger att funktionspåverkan är störst i skolarbetet. Bland sjätteklassare störs pojkar i högre grad än flickor då de har emotionella besvär, medan flickor störs i högre grad än pojkar då de har uppförandeproblem. Ett liknande mönster finns också hos niondeklassare, men här är könskillnaderna små i förhållande till emotionella besvär och stora i förhållande till uppförandeproblem. Den upplevda funktionspåverkan i skolan förefaller alltså vara mer på-taglig när eleven rapporterat “könsatypiska” besvär.