Problem med vårt beställningssystem

Just nu har vi tekniska problem med vårt beställningssystem. Har du problem att beställa kan du skicka din beställning till publikationsservice@socialstyrelsen.se. Ange titel, artikelnummer, antal exemplar du vill beställa, leveransadress och eventuell fakturaadress.

/
/

Tillståndet och utvecklingen inom hälso- och sjukvård och socialtjänst – Lägesrapport 2012

Lägesrapporten redovisar tillståndet och utvecklingen inom hälso- och sjukvård, individ- och familjeomsorg, stöd och service till personer med funktionsnedsättning samt vård och omsorg om äldre.

Rättelse gjord 13 februari 2011 på sidan 189 tabell 10:2. De procentuella förändringen för kostnader inom vissa verksamheter har ändrats. De rätta uppgifterna är: tandvård -2,4 procent, läkemedel inom förmånen -0,8 procent och politisk verksamhet -7,3 procent.

Varje kapitel som pdf

Hälso- och sjukvård

Tandvård och tandhälsa

Vård och omsorg till barn och unga

Vård, insatser och stöd till personer med funktionsnedsättning

Missbruks- och beroendevården

Vård och omsorg om äldre

Ekonomiskt bistånd, insatser mot hemlöshet och stöd till våldsoffer

Ekonomiska analyser

Sammanfattning

Denna lägesrapport beskriver tillståndet och utvecklingen inom hälso- och sjukvården och socialtjänsten, och avsikten är att ge en samlad bedömning av olika verksamhetsområden. 

Vi lever längre och intresset för levnadsvanor är stort

Svenskarnas medellivslängd fortsätter att öka och överlevnaden i de stora folkhälsosjukdomarna såsom cancer och hjärt- och kärlsjukdom fortsätter att öka. Däremot löper vissa grupper fortfarande större risk än andra att dö i förtid. Det gäller bland annat personer med exempelvis låg inkomst eller kort utbildning.

Den ökande medellivslängden gör att personer som är 65 år kan förvänta sig fler år med god hälsa, jämfört med personer i jämförbara länder. Perioderna av hjälpberoende och nedsatt funktionsförmåga försvinner dock inte utan skjuts uppåt i åldrarna.

Livslängd och folkhälsa påverkas bland annat av levnadsvanor. Färre personer röker, men i övrigt tycks inte de ohälsosamma levnadsvanorna minska i omfattning. Många personer uppger dock att de vill förändra sina ohälsosamma levnadsvanor och de flesta tycker att det är positivt att dessa diskuteras i samband med vårdbesök.

Bilden av barns och vuxnas tandhälsa är övervägande positiv, men samtidigt finns det stora skillnader i tandhälsa mellan olika grupper. Också här handlar det om personer med bland annat låg inkomst eller kort utbildning. Även utlandsfödda uppger att de har sämre självskattad tandhälsa än andra.

Valfriheten ökar, men effekterna är ännu oklara

Vårdvalssystemet är infört i hela primärvården, vilket innebär att enskilda personer kan välja vårdenhet. Men det är fortfarande för tidigt att dra några säkra slutsatser av vårdvalssystemens effekter. Samtidigt införs allt fler vårdvalssystem i den öppna specialiserade vården. Mycket tyder på att befolkningen uppskattar valmöjligheterna, men det är viktigt att landstingen också åtgärdar brister som uppmärksammas, exempelvis när det gäller att följa upp de verksamheter som bedrivs. Ur ett patientsäkerhetsperspektiv är det också angeläget att landstingen kan ta tillbaka ett tidigare godkännande om en utförare inte lever upp till de kvalitetskrav som ställs. Detta innebär att det måste finnas tydliga kvalitetskriterier inklusive kriterier för medicinska resultat. Det finns även en risk för att valfrihetsreformen försvårar möjligheterna till god vård för vissa grupper som har svårt att söka information, till exempel personer med nedsatt kognitiv förmåga eller de mest sjuka äldre.

Kommunerna är inte på motsvarande sätt skyldiga att införa valfrihetssystem, men Socialstyrelsen har sedan 2008 haft regeringens uppdrag att fördela medel till kommuner som vill utveckla valfrihetssystem inom äldre- och handikappomsorgen. Av landets 290 kommuner har närmare 250 sökt och beviljats sådana medel. Det handlar framför allt om valfrihet inom äldreomsorgen.

Minskade resurser för vissa verksamheter inom vård och omsorg

Under 2000-talet har de sammantagna kostnaderna för hälso- och sjukvården och socialtjänsten ökat med ungefär 20 procent i fasta priser. År 2010 uppgick hälso- och sjukvårdens kostnader till 313,7 miljarder kronor och socialtjänstens kostnader till 151,9 miljarder kronor. Inom vissa områden har kostnaderna ökat marginellt eller till och med minskat. Här följer några exempel:

  • Resurserna till specialiserad psykiatrisk vård har ökat, men ytterst lite i jämförelse med andra vårdområden.
  • Landstingens kostnader för tandvård har minskat med drygt 2 procent.
  • Kostnaden per person i boende för personer med funktionsnedsättning har minskat, vilket kan bero på det blir allt fler personer per boende eller att per-sonaltätheten har minskat.
  • Kostnaderna för heldygnsplaceringar av barn och unga har minskat med 6 procent. Även kostnaden per vårddygn har minskat. Minskningen kan ha flera orsaker, till exempel att kommunerna fördelar mindre resurser till hem för vård eller boende (så kallade HVB) än tidigare eller att kommunernas upphandlingar har blivit mer kostnadseffektiva.
  • Kommunernas kostnader för vård och omsorg om äldre följer samma mönster som tidigare. Kostnaderna för särskilt boende fortsätter att minska, medan kostnaderna för insatser i ordinärt boende ökar.

Bemötande och delaktighet uppmärksammas mer

Bemötandet och den enskildes möjligheter till delaktighet uppmärksammas allt mer både inom hälso- och sjukvården och inom socialtjänsten. Detta är en mycket positiv utveckling. Samtidigt visar resultaten i denna rapport att vissa vård- och omsorgsområden behöver förbättras.

Patienter ger höga omdömen på bemötandet inom flera områden av hälso- och sjukvården. Bäst omdöme får den öppna barnsjukvården där cirka 90 procent anser att de har fått ett bra bemötande. Den psykiatriska slutenvården får sämst omdöme, där drygt 50 procent anger att bemötandet är dåligt. Utlandsfödda personer tenderar att skatta bemötandet sämre än andra grupper.

En viktig aspekt på delaktighet inom socialtjänsten är den enskildes möjlighet att vara med och planera insatsernas utformning. Ett verktyg för detta är de genomförandeplaner som handläggaren ska utforma tillsammans med den enskilde. Socialstyrelsens undersökningar visar att de upprättas i alldeles för låg utsträckning. Samtidigt ökar dock socialtjänstens intresse för metoder som syftar till att göra den enskilde mer delaktig. Ett exempel är hemlöshet, där fler sådana metoder både efterfrågas och börjar användas.

Befolkningens förtroende för hälso- och sjukvården ökar. År 2010 hade 65 procent av befolkningen högt förtroende för sjukvården i sitt landsting eller sin region, jämfört med 59 procent året innan. Inom socialtjänsten finns inte motsvarande undersökningar gjorda. Försäkringskassan har undersökt vilken uppfattning personer med funktionsnedsättning har om sina personliga assistenter. Endast var fjärde assistansberättigad känner fullt förtroende för sin assistent. Den enskilde har för det mesta möjlighet att byta assistansanordnare, något som många också har gjort.

Fler vårdskador och missförhållanden identifieras

En viktig del i arbetet för säkrare vård och tryggare socialtjänst handlar om att identifiera och följa upp vårdskador, missförhållanden och klagomål.
Den nya patientsäkerhetslagen främjar patientsäkerhetsarbetet i vården. Både patienter och vårdpersonal anmäler skador i vården i allt högre utsträckning, men det är fortfarande bara en mindre del av alla inträffade skador som anmäls. Socialstyrelsen bedömer därför att flera utmaningar kvarstår. Till exempel bör landstingen arbeta mer med att identifiera och förebygga vårdskador, exempelvis genom strukturerade journalgranskningar. Ett annat utvecklingsområde hittar vi inom tandvården. Där är det stora skillnader i vad som rapporteras som en avvikelse, något som försvårar arbetet med att uppnå en god och säker tandvård.

Många missförhållanden kvarstår inom socialtjänstens verksamheter, även om kommunerna i allt högre grad bedriver ett systematiskt förbättringsarbete. Till exempel har över 90 procent av kommunerna numera rutiner för klagomålshantering på verksamheter som riktar sig till barn och unga. De nya bestämmelserna om lex Sarah tycks ännu inte ha fått genomslag, vilket bland annat kan konstateras genom att anmälningarna till Socialstyrelsen är få. De nya bestämmelserna om lex Sarah tillsammans med den stärkta tillsynen av social-tjänstens verksamheter torde dock förbättra kunskapen om brister och missförhållanden, och därmed göra dem lättare att åtgärda.

Utvidgade satsningar för en mer jämlik hälsa och vård

Under 2011 har arbetet för en jämlik hälsa och vård fortsatt att utvecklas positivt hos flera aktörer, inklusive myndigheter och flera landsting. Men vården är fortfarande ojämlik för flera grupper, till exempel för personer med låg inkomst eller kort utbildning. Det finns också geografiska skillnader, som dock tycks minska. Minskningen sker framför allt inom områden där det länge har funnits rekommendationer, exempelvis de nationella riktlinjerna för hjärtsjukvård och för cancervård. Även öppna jämförelser av kvalitet och effektivitet inom hälso- och sjukvården bidrar till att minska skillnaderna.

Samtidigt anser Socialstyrelsen att det är viktigt att utveckla metoder för att ta fram mer kunskap om situationen för grupper som ofta hamnar utanför kartläggningar och analyser. Det gäller nationella minoriteter, men också papperslösa, bostadslösa, tunga missbrukare, de mest sjuka äldre och vissa grupper av svårt psykiskt sjuka. De undersökningar som finns tyder på att hälsan många gånger är sämre hos dessa grupper än hos andra och att de inte får den vård de behöver, i motsvarande utsträckning som den övriga befolkningen.

Kompetensen behöver stärkas

Kommuner och landsting anlitar allt mer andra utförare av vård och omsorg. År 2010 köptes verksamhet för totalt 68 miljarder kronor, varav landstingens köp uppgick till 37 miljarder kronor och kommunernas till 31 miljarder kronor. Det handlar framförallt om den specialiserade somatiska vården och primärvården samt äldre- och handikappomsorgen. Socialstyrelsen har gjort flera iakttagelser. Enskilt drivna särskilda boenden för äldre har till exempel lägre personaltäthet och lägre andel arbetsterapeuter och sjukgymnaster än kommunalt drivna verksamheter. De enskilt drivna verksamheterna har dock större andel sjuksköterskor och enhetschefer i personalen.

Det finns ett behov av att stärka kompetensen hos personal på HVB. Ett exempel är HVB för personer med missbruk. Personalen på dessa verksamheter har inte alltid den kompetens som krävs. En del personal saknar grundutbildning inom vård och omsorg på lägst gymnasienivå och vissa föreståndare saknar föreskriven högskoleutbildning.
De flesta ensamkommande barn och unga placeras på HVB. Individuella bedömningar om hur verksamheten kan tillgodose den unges behov görs dessvärre bara hälften så ofta som för andra placerade barn. Det är särskilt viktigt att de ensamkommande barnens behov och rättigheter tillgodoses eftersom de saknar vårdnadshavare som kan bevaka deras intressen. De befinner sig dessutom i en ny och främmande kultur utan kunskaper i svenska språket.

Behoven av vård och stöd ökar hos vissa grupper

Vårdbehovet hos vissa grupper ökar både inom hälso- och sjukvården och inom socialtjänsten. Det handlar både om redan kända grupper men även om nya grupper.

  • Andelen unga som vårdas för psykisk ohälsa fortsätter att öka. Det handlar framför allt om att fler flickor vårdas för depression och ångestsjukdomar och att fler unga förskrivs adhd-läkemedel. Samtidigt finns inga analyser som visar om detta handlar om en ökad psykisk ohälsa eller om att en större andel helt enkelt får vård.
  • Fler barnfamiljer har socialtjänsten som hyresvärd. Det handlar vanligtvis om andrahandskontrakt till familjer som av olika anledningar är utestängda från den ordinarie bostadsmarknaden. Dessa familjer tycks ofta befinna sig i ekonomiskt utsatta situationer, föräldrarna är ofta ensamstående och många har utländsk bakgrund. Vräkningar av barnfamiljer minskar inte längre, utan tycks öka. Kommunernas vräkningsförebyggande arbete behöver förbättras och barnrättsperspektivet stärkas, särskilt för familjer med upprepade hyresskulder.
  • Äldre med riskfyllt alkoholbruk ökar och det tycks särskilt gälla äldre kvinnor. Många av de kvinnor som nu går i pension har andra alkoholvanor jämfört med tidigare generationer. En trolig konsekvens blir en ökad andel riskkonsumenter och mer alkoholrelaterade skador, vilket kommer att ställa ökade och delvis nya krav på insatser från missbruks- och beroendevården.
  • Vissa grupper som får ekonomiskt bistånd ökar, till exempel ensamstående mödrar. År 2010 fick 24 procent av denna grupp ekonomiskt bistånd någon gång under året. Även det långvariga biståndsmottagandet bland unga i åldern 18–24 år ökar. År 2010 hade 47 procent av dem som fick ekonomiskt bistånd ett försörjningshinder som hade med arbetslöshet att göra, och 11 procent var i sin tur sjuka och saknade ersättning från sjukförsäkringen eller hade en otillräcklig ersättning.
Läs hela sammanfattningen

 

Publiceringsår: 2012
Artikelnummer: 2012-2-2
Format: Bok
Antal sidor: 214
Språk: Svenska
Pris (inkl. moms): 159 kr

Kontakt

Barn och unga
Karin Flyckt
075-247 30 00

Ekonomiska analyser
Kristina Stig
075-247 30 00

Ekonomiskt bistånd
Ingrid Jonasson
075-247 30 00

Hemlöshet
Annika Remaeus
075-247 30 00

Hälso- och sjukvård
Emma Bergmark
075-247 30 00

Missbruk- och beroendevård
Ann-Britt Thulin
075-247 30 00

Stöd och service till personer med funktionsnedsättning
Karin Flyckt
075-247 30 00 

Tandvård
Thomas Malm
075-247 30 00

Våld och sexhandel
Ola Florin
075-247 30 00

Äldre
Gert Alaby
075-247 30 00