/
/

Stöd till personer som vårdar eller stödjer närstående – Lägesbeskrivning 2012

Rapporten redovisar uppföljningen av lagändringen när det gäller stöd till personer som vårdar eller stödjer närstående. En slutsats är att kommunerna behöver utveckla sitt bemötande av anhöriga, ta reda på deras behov av stöd samt informera om det stöd kommunen kan erbjuda.

Bilaga

Kommunernas stöd till anhöriga

Sammanfattning

Den 1 juli 2009 infördes en bestämmelse i 5 kap. 10 § socialtjänstlagen (2001:453), SoL. Den anger att ”socialnämnden ska erbjuda stöd för att underlätta för de personer som vårdar en närstående som är långvarigt sjuk eller äldre eller som stödjer en närstående som har funktionshinder”. Med anhörig menas den som ger vård och stöd och med närstående den som mottar hjälpen.

Under de år bestämmelsen varit i kraft har stödet till anhöriga fått en tydligare struktur. Allt fler kommuner utvecklar strategier och planer för arbetet. Kommunerna avsätter medel, inrättar tjänster, utvecklar utbudet av serviceinsatser och förbättrar informationen om sitt stöd till anhöriga.

Utvecklingen av stödet till anhöriga har sin utgångspunkt i äldreomsorgen, ofta organiserat som en separat verksamhet. Äldreomsorgen och verksamheten för personer med funktionsnedsättning ingår ofta i samma förvaltning, vilket kan ge ömsesidiga fördelar. I individ- och familjeomsorgen ingår samarbetet med och stödet till anhöriga som en del i klientarbetet.

De problem som framkommer i Socialstyrelsens uppföljning är att anhörigas behov av stöd inte uppmärksammas systematiskt inom hela socialtjänsten. Det kan betyda att biståndshandläggarna inte utreder anhörigas behov av stöd och att de olika verksamheterna inte har rutiner för hur de ska uppmärksamma anhörigas situation och erbjuda stöd.

Får anhöriga stöd?

Socialstyrelsens befolkningsstudie visar att bland dem som ger omsorg är kännedomen om 5 kap. 10 § SoL överlag låg. Av de anhöriga som gav mer omfattande omsorg kände endast var tredje person till bestämmelsen. Kunskapen om bestämmelsen måste vägas mot anhörigas behov av stöd. Här framkom att drygt tre fjärdedelar av de anhöriga inte hade behov av stöd. Bland dem som gav mer omfattande omsorg var det drygt hälften som inte hade något behov av stöd.

De som vårdar, hjälper eller stödjer en annan person anser inte alltid att de behöver hjälp för egen del från kommunen. Det kan bero på att de inte känner till vilken hjälp som finns att få eller att den hjälp som erbjuds inte svarar mot behoven. Ett annat skäl kan vara att anhöriga i första hand vill att den de vårdar ska få hjälp från socialtjänsten; hemtjänst, korttidvård, boendestöd eller plats i särskilt boende. Ofta är anhöriga till långvarigt sjuka mest intresserade av hjälp från landstingets hälso- och sjukvård.

Under år 2012 samlade Socialstyrelsen in uppgifter om serviceinsatser som stöd till anhöriga. Kartläggningen har gett en hel del intressanta erfarenheter. Service i olika former som stöd till anhöriga är en mycket utbredd verksamhet även om det är svårt att värdera omfattningen efter en första kartläggning.

Hälso- och sjukvården och anhöriga

Många anhöriga och den sjuke har långvariga kontakter med hälso- och sjukvården. Hittills har socialtjänstens samarbete med hälso- och sjukvården gått trögt. Men kontakterna och informationsutbytet börjar resultera i att samverkansrutiner växer fram. Kuratorn inom sjukvården är en viktig kontaktyta. Samarbetet mellan huvudmännen inom missbruks- och beroende-vården innebär att stödet till anhöriga blir en naturlig del i klientarbetet.

Regionala och lokala vårdprogram i enlighet med Socialstyrelsens nationella riktlinjer för demensvård, har bidragit till en bättre struktur för samarbetet mellan sjukvård och socialtjänst. Bestämmelsen i 2 g § hälso- och sjukvårdslagen (1982:763), HSL, om barn som anhöriga, har också betytt mycket för att hälso- och sjukvården ska uppmärksamma barn som lever i hälsofarliga miljöer och understödjer samarbetet med individ-och familje-omsorgen i kommunen.

Enligt 2 c § HSL ska hälso-och sjukvården arbeta för att förebygga ohälsa. Kunskapen växer om anhöriga som ”meddrabbade” till sjuka närstående och dess konsekvenser i form av sjuklighet hos den anhöriga. Detta pekar på behovet av att hälso- och sjukvården utvecklar sitt bemötande av anhöriga och uppmärksammar deras behov av stöd.

Socialstyrelsens slutsatser och förslag

Lagstiftningen har ännu inte fått tillräckligt genomslag. Det krävs ytterligare arbete för att omsätta ett anhörigperspektiv i socialtjänsten och i hälso- och sjukvården.

  • Kommunerna behöver utveckla sitt bemötande av anhöriga och ta fram rutiner för att i sina utredningar synliggöra anhörigas behov av stöd samt informera om det stöd kommunen kan erbjuda.
  • Många anhöriga har en långvarig kontakt med landstingets hälso- och sjukvård. Det är därför viktigt att hälso- och sjukvården och socialtjänsten utvecklar samarbetet för den anhörigas och närståendes bästa.

Socialstyrelsens uppföljning visar att det finns ytterligare behov av vägledning i tillämpningen av bestämmelsen i socialtjänstlagen.

  • Socialstyrelsen kommer att pröva möjligheten att ta fram en webbaserad utbildning om innebörden av 5 kap 10 § socialtjänstlagen.
  • Socialstyrelsen kommer att stödja patient- anhörig-, funktionshinder-, och frivilligorganisationerna i deras arbete för stöd till anhöriga, genom olika typer av initiativ.
  • För att stödja socialtjänstens samverkan med hälso- och sjukvården i arbetet med att stödja anhöriga, kommer Socialstyrelsen att ta fram goda exempel på hur sådan samverkan kan utformas.
  • Socialstyrelsen kommer, där det är relevant, att beakta de anhörigas situation i arbetet med att utveckla nya och revidera existerande nationella riktlinjer.

 

Läs hela sammanfattningen

Publiceringsår: 2012
Artikelnummer: 2012-12-28
Format: POD
Antal sidor: 67
Språk: Svenska
Pris (inkl. moms): 90 kr

Kontakt

Lennart Johansson
075-247 30 00

Mer hos oss

Äldre

Anhörigstöd