/
/

Öppna jämförelser av hälso- och sjukvårdens kvalitet och effektivitet – Jämförelser mellan landsting 2012

Rapporten Öppna jämförelser av hälso- och sjukvårdens kvalitet och effektivitet speglar olika aspekter av hälso- och sjukvården, som medicinska resultat, kostnader och patienterfarenheter. Rapporten innehåller 169 indikatorer på landstingsnivå. Ett flertal av dem redovisas även på sjukhus- eller kliniknivå.

 Rättelseblad

Bilaga 1 Beskrivning av indikatorer

Bilaga 2 Vårdkonsumtion – jämförelser mellan landsting

Trender och variation - indikatorer från Öppna jämförelser av hälso- och sjukvården på ett nytt sätt

Sammanfattning

Årets rapport är den sjunde i serien Öppna jämförelser av hälso- och sjukvårdens kvalitet och resultat. Rapporten spänner över stora delar av hälso- och sjukvården och redovisar ett stort antal indikatorer och jämförelser mellan framförallt landsting. Rapporten ger ett underlag till den offentliga debatten om hälso- och sjukvården och ger landstingen stöd för analys, förbättring och styrning av den egna sjukvården.

Generella iakttagelser av utvecklingen över tid

Resultat för 169 indikatorer visas i rapporten. I årets rapport presenteras trender på nationell nivå för flera av indikatorerna. Utvecklingen över tid för de enskilda landstingen kommer att behandlas i en egen rapport som publiceras vintern 2013. Öppna jämförelser är inte en analyserande rapport, men mängden indikatorer ger ändå en möjlighet att göra några generella iakttagelser.

För ett stort antal indikatorer finns det för riket en tidigare mätperiod att jämföra med. För kvinnor visar 69 procent av dessa indikatorer på en förbättring, medan för män visar 71 procent på en förbättring.

För de indikatorer som speglar överlevnad eller död visar i stort sett samtliga på en positiv utveckling. En något mer blandad bild kan ses inom läkemedelsområdet. För några indikatorer redovisas resultat fördelade efter patienternas utbildningsnivå. De lägst utbildade har sämre överlevnad och högre dödlighet, liksom för indikatorn undvikbar slutenvård. En annan generell iakttagelse är att utvecklingen av kvalitetsskillnader i vård som ges till män respektive kvinnor pekar mot olika håll. Såväl större som mindre skillnader framkommer.

Rörelseorganens sjukdomar – förbättringar förekommer – men inte i hela landet

Rapportens avsnitt om rörelseorganens sjukdomar speglar vårdinsatser för stora sjukdomsgrupper: höftfraktur och benskörhet, artros i höft- och knäleder och läkemedelsbehandling vid reumatoid artrit. För flera av indikatorerna är antingen resultaten överlag goda, till exempel för protesöverlevnad (indikator 59, 60) alternativt kan en förbättring över tid ses. För höftfraktur har andelen protesopererade ökat (66) och väntetiden till operation har minskat (65).

På andra områden förekommer inga eller enbart måttliga förbättringar. Kvinnor som har haft benskörhetsfraktur, behandlas med läkemedel i för liten omfattning(69). Ingen förändring har kunnat ses, trots att denna indikator uppmärksammats i flera år. Förekomsten av knäledsartrosskopier med oklar nytta minskar påtagligt i någralandsting, men bara måttligt i riket som helhet (72). Detta trots att frågeställningen uppmärksammas även internationellt och bör vara känd bland ortopeder. Frånvaron av förbättringar på områden som dessa är värda att uppmärksamma.

Diabetesvård – allt bättre data – men med svårtolkade resultat

Tillgången till data om kvalitet i svensk diabetesvård är mycket god, som följd av den ökande anslutningen till Nationella Diabetesregistret, NDR. I de flesta länder kan man bara redovisa olika processmått, medan vi i Sverige kan följa graden av måluppfyllelse för flera viktiga behandlingsmål. Den ökade rapporteringen gör att tolkningen av trender över tid blir svår då data om primärvårdens diabetesvård nu är mer täckande. Andelen patienter där de nationella målen för blodtryck och LDLkolesterol uppnås ökar (81, 83) medan andelen som uppnår målet rörande glukoskontroll har stagnerat (79).

För dessa tre behandlingsmål når färre än hälften av patienterna de nivåer som de nationella riktlinjerna anger. Graden av måluppfyllelse bör kunna öka, men det är svårt att ange hur stor andel av patienterna som kan nå behandlingsmålen, eftersom någon målnivå inte finns.

Hjärtsjukvård – ökad fokus på förebyggande insatser

Andelen patienter som avlider efter hjärtinfarkt är ett vanligt kvalitetsmått (87, 88, 89). Under lång tid har andelen som avlider efter sjukhusvårdad infarkt minskat, en trend som bekräftas även i årets jämförelse. Det finns områden i den akuta hjärtinfarktvården som kan förbättras, exempelvis tid till behandling vid så kallad stor infarkt (91). De senaste åren har återförträngning av hjärtats kärl efter vidgning genom PCI minskat (96). Vidare kan en positiv utveckling ses i fråga om att patienter med hjärtsvikt i ökande grad under de senaste åren får de läkemedel som Socialstyrelsens nationella riktlinjer rekommenderar (98).

Ökad måluppfyllelse i strokesjukvård, men förbättringsmöjligheter finns

I strokesjukvården finns nu en hög grad av måluppfyllelse för flera processmål, som vård på strokeenhet och genomförandet av sväljtest (103, 105). Andelen patienter som får trombolysbehandling har successivt ökat, men bara några få sjukhus och landsting har nått den nivå för hög måluppfyllelse som kvalitetsregistret Riks-Stroke har angett (104). Andelen avlidna efter stroke har sett ur en längre tidsperiod minskat, men har under de senare åren varit oförändrad (102). Andelen patienter som är ADL-oberoende efter stroke har ökat något under de senaste åren (109).

En jämförelse mellan sjukhusen av andelen avlidna inom 90 dagar efter stroke, visar att det finns skillnader, även efter det att hänsyn tagits till ålder, kön och medvetandegrad vid ankomst till sjukhuset (sid 232).

Cancersjukvård – fortsatt positiv utveckling av överlevnad

Dödlighet/överlevnad inom fyra stora cancergrupper (116, 119, 122, 126) visar på en kontinuerlig positiv utveckling över tid. Indikatorer som rör väntetider i cancervården visar på stora skillnader mellan landstingen. Medianvärdet för väntetiden, från remissankomst till specialistklinik till start av behandling, av elakartad huvud- och halstumör (131) uppgick 2010/2011 till 61 dagar med en variation på mellan 37 och 81 dagar. När det gäller bröstcancer (125) såg situationen bättre ut. Under 2011 var medianväntetiden mellan första specialistbesök till operation 21 dagar, med en variation på mellan 13 och 36 dagar.

Läs hela sammanfattningen

Publiceringsår: 2012
Artikelnummer: 2012-11-1
ISBN: 978-91-7164-852-5
Format: Bok
Antal sidor: 388
Språk: Svenska
Pris (inkl. moms): 117 kr

Kontakt

Birgitta Lindelius
075-247 30 00