/
/

Nationell utvärdering 2011 – Diabetesvård – Landstingens och kommunernas insatser

I rapporten görs en utvärdering av landstingens och regionernas strukturer, processer, resultat och kostnader samt kommunernas strukturer för diabetesvården. Rapporten utgör ett fördjupat underlag till Nationell utvärdering 2011 – Diabetesvård.

Bilagor

Sammanfattning

Socialstyrelsens utvärdering av diabetesvården visar att vården i hög grad använder Nationella riktlinjer för diabetesvården 2010.

Utvärderingen som genomförts under 2011 visar att beslutsfattarna inom landstingen och regionerna upplever att de har ett gott stöd av riktlinjerna när de ska formulera sina uppdrag. Riktlinjerna används exempelvis i uppdragsbeskrivningar och i politiska viljeinriktningar för att få en jämlik diabetesvård. Flera av rekommendationerna i riktlinjerna har också fått genomslag i verksamheterna.

Utvärderingen visar också att det finns ett antal förbättringsområden inom såväl landstingen och regionerna som kommunerna. Resultaten kan förbättras genom att hälso- och sjukvården lägger ytterligare kraft på dessa områden samt i ännu högre grad följer riktlinjerna.

Förbättringsområden för landsting och regioner

Svensk diabetesvård visar i de flesta fall positiva resultat och trenderna tyder på stadig förbättring, både för sjukvårdens processer och för dess resultat.

Resultaten är mer oroväckande inom vissa områden, där en mer fördjupad, frekvent och varaktig kontakt krävs mellan sjukvården och patienten. Exempel på detta är bristande måluppfyllelse för HbA1c-värden, något som kan ge långsiktiga konsekvenser, och otillräckliga insatser från hälso- och sjukvården för att stimulera patienterna till ökad fysisk aktivitet och rökstopp.

Resultaten i rapporten pekar på betydande skillnader mellan landstingens medicinkliniker respektive mellan landstingens primärvårdsenheter.

Socialstyrelsen har i utvärderingen identifierat följande förbättringsområden för landstingen och regionerna baserat på de nationella riktlinjerna från 2010:

  • Minska andelen personer med diabetes som har ett HbA1c-värde över 73 mmol/mol:
    Det är oroväckande att denna grupp med hög risk för diabeteskomplika-tioner har ökat under åren. Dessa personer kan behöva resurser i form av tätare besök hos diabetessjuksköterskor och läkare. Långa intervall mellan besöken kan vara förödande för möjlighet att få bättre kontroll över blodsockernivån.
  • Minska antalet amputationer ovan fotled:
    Totalt sett ses ett minskat behov av större amputationer vid diabetes. Det finns dock en betydande och oacceptabel skillnad i amputationsfrekvens mellan olika landsting och olika regioner.
  • Öka andelen årligt screenade personer med diabetes avseende albumin-utsöndring i urinen:
    Minskningen av andelen årligt screenade personer med diabetes är ett oroväckande tecken. Orsaken kan vara att tiden mellan varje läkarbesök ökar för patienterna.
  • Öka andelen personer med diabetes som regelbundet och minst tre gånger per vecka är fysiskt aktiva:
    Landstingen skiljer sig mycket åt i andelen personer med diabetes som regelbundet och minst tre gånger per vecka är fysiskt aktiva. Skillnaderna syns både inom primärvården och inom medicinklinikerna.
  • Öka andelen icke-rökare bland personer med diabetes:
    Andelen rökare bland yngre personer med typ 2-diabetes är hög, trots att rökstopp är en av de viktigaste preventiva åtgärderna för att minska riskerna för diabeteskomplikationer.
  • Öka förekomsten av gruppbaserad utbildning och kulturanpassad utbildning:
    Flera av sjukhusens diabetesmottagningar för vuxna, liksom primärvårdsenheter, erbjuder inte gruppbaserad utbildning och endast ett fåtal erbjuder kulturanpassad utbildning.

Förbättringsområden för kommuner

Socialstyrelsen har identifierat följande förbättringsområden för kommunernas hälso- och sjukvård avseende diabetesvård utifrån enkätsammanställningen:

  • Kommunerna och stadsdelarna kan förbättra diabetesvården genom att erbjuda personalen utbildning eller fortbildning i diabetesvård.
  • Kommuner och stadsdelar som saknar skriftliga rutiner för delegering och som inte gör några kunskapstester före delegeringen kan förbättra diabetesvården genom att åtgärda detta.
  • Kommunernas vårdprogram bygger på olika kunskapsunderlag, som till exempel nationella eller lokala riktlinjer, vilket leder till att vården inte blir jämförbar. Genom att samtliga kommuner använder riktlinjerna kan problemet åtgärdas.

Läkemedelsuttag i enlighet med riktlinjerna

Läkemedelsuttaget och uttaget av teststickor för att mäta blodsockernivån följer i stort sett rekommendationerna i riktlinjerna. Resultatet bygger på Socialstyrelsens analys av läkemedelsstatistik avseende år 2007–2010 för personer med diabetes.

Ny utvärdering inom några år

Socialstyrelsen kommer inom några år att utvärdera diabetesvården på nytt, och då följa upp resultaten från denna rapport. Myndigheten kommer främst att fokusera på de förbättringsområden som identifierats, men även andra indikatorer kommer att följas upp.

Målsättningen är att hälso- och sjukvården kan använda rapporterna som en utgångspunkt i arbetet med att ytterligare förbättra diabetesvården. Socioekonomiska aspekter ingår inte i den här utvärderingen, men det är Socialstyrelsens ambition att belysa även detta i kommande nationella utvärderingar av hälso- och sjukvården.

Läs hela sammanfattningen

Publiceringsår: 2012
Artikelnummer: 2012-1-2
ISBN: 978-91-86885-77-9
Format: Bok
Antal sidor: 228
Språk: Svenska
Pris (inkl. moms): 177 kr