Det finns tydliga skillnader mellan socioekonomiska grupper och mellan regioner när det gäller insjuknande och överlevnad i cancer. I rapporten redovisas insjuknandet och den relativa överlevnaden för tolv av de vanligaste cancerformerna i Sverige.
Sverige placerar sig mycket väl i internationella jämförelser av canceröverlevnad. Rapportens analys av överdödlighet visar dock att det finns mycket att vinna med ett systematiskt förbättringsarbete. Alla medborgare, oavsett bakgrund och bostadsort, ska kunna ha en god hälsa och vid behov få en likvärdig vård. Resultaten i denna rapport visar att skillnaden är större mellan socioekonomiska grupper, både när det gäller insjuknade och överlevnad, än mellan olika regioner. Socialstyrelsen ser behov av en skyndsam analys av orsakerna för att se om det finns några snabbt genomförbara förbättringar som kan få relativt stor betydelse. I ett nästa steg kommer Socialstyrelsen kartlägga variationer i överlevnad beroende på cancerns utbredning (stadium).
I denna rapport redovisas incidensen (antalet insjuknade) och den relativa överlevnaden för tolv av de vanligast förekommande cancerformerna i Sverige. Statistiken redovisas dels uppdelad på sjukvårdsregioner och län, dels uppdelad i olika socioekonomiska grupper i befolkningen. Rapporten innehåller också en analys av överdödligheten bland cancerpatienter, det vill säga dödligheten utöver den förväntade dödligheten i befolkningen. Den har använts för att uppskatta antalet förtida dödsfall som potentiellt skulle kunna förhindras. Resultaten kan ses som ett utgångsläge för 2010 och kan användas för att avläsa den framtida utvecklingen av cancersjukvården.
Incidensen i cancer och överlevnaden efter en cancerdiagnos avspeglar mångfacetterade processer när de analyseras som övergripande mått, både var och en för sig och båda tillsammans. Skillnader kan bero på en rad faktorer såsom olika exponering för orsaksfaktorer till cancer och olika tumörbiologi, olika attityder till att söka vård vid symtom, olika tillgång till råd och diagnostik, olikheter i kriterier för behandlingsrekommendationer, olika tillgång till resurser inbegripande kompetenser, olika följsamhet till behandling, olika tillgång till stöd under behandling och uppföljning, olikheter i allmänt hälsotillstånd med mera.
Över hela landet ser man ett liknande mönster för insjuknande i de redovisade cancerformerna, med några få undantag. Variationen gäller främst lungcancer och malignt melanom som är två tumörformer där preventivt arbete har stor betydelse. Vidare har den diagnostiska aktiviteten betydelse för antalet insjuknade i bröstcancer och prostatacancer. Följaktligen behövs en översyn av preventiva åtgärder tillsammans med diskussioner om att införa enhetliga diagnostiska rutiner över landet.
Överlevnadsanalyserna per region och län uppvisar skillnader som inte enbart kan förklaras av en slumpmässig variation. Ofta är skillnaderna mer markanta på länsnivå. När det gäller skillnader i överlevnad mellan länen uppskattas antalet potentiellt åtgärdbara förtida dödsfall till cirka 950 bland män och knappt 500 bland kvinnor efter fem års uppföljning.
När alla cancerformer studeras tillsammans finns inga uppenbara skillnader mellan olika socioekonomiska grupper. Men när de tolv utvalda tumörformerna analyseras separat, ser man skillnader mellan grupperna i insjuknande för lungcancer, malignt melanom, bröstcancer och prostatacancer. Detta är känt sedan tidigare och beror på att rökvanor, solexponering, mammografiscreening och PSA-provtagning skiljer sig mellan de tre grupperna.
Skillnaderna i överlevnad mellan olika socioekonomiska grupper är tydliga. För var och en av de studerade tumörformerna finns en tydlig gradient med bättre överlevnad i den högsta socioekonomiska gruppen. Dessa skillnader gäller främst den första tiden efter diagnosen, vilket understryker att bakgrunden är komplex. Resultaten antyder att det fortsatta arbetet bland annat måste ta hänsyn till faktorer som påverkar tidpunkten för diagnos, annan allvarlig sjuklighet i befolkningen samt tillgängligheten till behandling och stöd under och efter behandlingen. När det gäller skillnader i överlevnad mellan de socioekonomiska grupperna uppskattas antalet potentiellt åtgärdbara förtida dödsfall till knappt 1 500 bland män och drygt 1 500 bland kvinnor efter fem års uppföljning.
De statistiska analyserna visar att Sverige är en liten enhet, även för de vanliga tumörformerna, vilket blir tydligare när man studerar undergrupperingar utifrån till exempel ålder, kön, socioekonomisk grupp, länstillhörighet och diagnosår. Därför är det svårt att studera förändringar mellan åren. För att kunna se tydliga trender måste man använda längre tidsperioder som underlag. Nyheter i vården introduceras sällan så snabbt att dramatiska förändringar kan avläsas under ett enskilt år. Detta understryker dock hur viktigt det är med ett kontinuerligt kvalitetsarbete, med registrering av hög kvalitet, för att följa utvecklingen. I denna rapport märks detta för ändtarmscancer där professionen tillsammans med kvalitetsregistren har bedrivit ett rikstäckande förbättringsarbete. Resultatet är att både de geografiska och de socioekonomiska skillnaderna är mindre än för många andra tumörformer.