/
/

Hemlöshet och utestängning från bostadsmarknaden 2011 – omfattning och karaktär

Kartläggningen visar att allt fler stängs ute från den ordinarie bostadsmarknaden och är hänvisade till sociala boendelösningar eller till att vara inneboende. Den är baserad på uppgifter från kommuner, myndigheter, institutioner och frivilligorganisationer, .

Sammanfattning

Socialstyrelsens kartläggning av hemlöshetens omfattning och karaktär baseras på uppgifter från kommuner, myndigheter, institutioner och frivilligorganisationer. Uppgifterna samlades in under vecka 18, 2–8 maj 2011.

Det finns en stark önskan om att kunna jämföra hemlöshet över tid för att kunna följa utvecklingen. Men det möter svårigheter. Samhällsförändringar mellan mätningarna medför att nya metodologiska val behöver göras för att på ett relevant sätt kunna mäta hur många som står utanför bostadsmarknaden. Ett exempel är definitionen av hemlöshet, ett annat är valen av uppgiftslämnare som bägge påverkas av förändrade samhällsförhållanden.

Genom ett förtydligande av Socialstyrelsens definition av hemlöshet har en bredare grupp rapporterats in jämfört med den förra mätningen som genomfördes 2005. Det gäller framför allt personer i de sociala boendelösningar som socialtjänsten ansvarar för, det vill säga försökslägenheter, träningslägenheter, referensboenden, sociala kontrakt med mera. Ambitionen var redan vid 2005 års kartläggning att sådana boendelösningar skulle ingå i mätningen, men det visade sig att det då hade skett en kraftig underskattning av antalet personer som befann sig i dessa. En trolig orsak till detta var att den delen av definitionen gav utrymme för olika tolkningar.

Definitionen av hemlöshet 2011 har nu förtydligats så att långsiktiga sociala boendelösningar och vistelse på institution och behandlingshem har separerats och redovisas var för sig. Det här förfarandet har lett till ett betydligt större gensvar vad gäller inrapporteringen från uppgiftslämnarna. Även för övriga hemlöshetssituationer har vissa förtydliganden gjorts, men dessa påverkar inte resultatet nämnvärt. Det finns alltså faktorer som försvårar jämförelser av resultaten på total nivå mellan de båda kartläggningarna 2005 respektive 2011, men det är möjligt att se åt vilket håll utvecklingen har gått.

Av kartläggningen framgår att hemlösheten har ökat i alla hemlöshetssituationer sedan mätningen 2005. Det är dock färre personer som helt saknar en bostad eller ett boende, som under mätveckan exempelvis sover utomhus eller i offentliga utrymmen jämfört med 2005. Detta kan delvis ses som ett tecken på att ”tak över huvudet”-garantin, som var ett av målen i regeringens hemlöshetsstrategi 2007–2009, har tagits på allvar.

Sammanlagt har cirka 34 000 personer, enligt Socialstyrelsens definition, inrapporterats som hemlösa eller utestängda från den ordinarie bostadsmarknaden under mätveckan. I denna grupp finns personer som lever under mycket olika villkor och har olika behov av stöd från samhället. Av de inrapporterade hemlösa personerna befann sig cirka 4 500 personer i akut hemlöshet, varav 280 sov ute eller i offentliga utrymmen. 4 000 personer vistades på institution/kategoriboende. 13 900 personer bodde i långsiktiga boendelösningar (den sekundära bostadsmarknaden) och 6 800 personer i eget ordnat, kortsiktigt boende.

Den stora ökningen av inrapporterade hemlösa personer gäller främst personer som bor i relativt långsiktiga boendelösningar, som till exempel försökslägenheter, träningslägenheter och bostäder med sociala kontrakt. Även Boverkets statistik visar att denna typ av boendelösningar har ökat och att socialtjänsten blivit en allt större hyresvärd för personer som inte blir godkända på den ordinarie bostadsmarknaden. Nästan hälften av de personer som ingår i kartläggningen finns i dessa mer långsiktiga boendelösningar. Här finns många barnfamiljer, vilket innebär att hemlöshet och osäkert boende är en realitet för en stor grupp av barn i Sverige.

En effekt av att socialtjänsten blivit en allt viktigare hyresvärd för bredare grupper är att ensamstående personer med uttalad social problematik riskerar att få stå tillbaka och fastna i mer akuta boendelösningar. Det är en utmaning för kommunerna att frigöra resurser och bostäder åt de mest utsatta grupperna av hemlösa personer.

Andelen kvinnor i gruppen hemlösa personer har ökat, liksom andelen utrikes födda personer. Överrepresentationen av utrikes födda är ännu mer markant jämfört med den förra kartläggningen.

För första gången har Socialstyrelsen gjort ett försök att kartlägga hemlösheten bland barn och unga som befinner sig i gråzonen mellan familj och samhällets vård och omsorg. Sammanlagt har cirka 400 barn och ungdomar inrapporterats. Familjeproblem uppgavs vara den främsta orsaken bakom barnens och ungdomarnas hemlöshet. En liten andel rapporterades ha missbruksproblem.

I gruppen hemlösa personer finns numera en lägre andel som har de problem som traditionellt förknippas med hemlöshet, det vill säga missbruk och psykisk ohälsa. Det är särskilt tydligt bland dem som är födda utanför Sverige. Dock måste påpekas att missbruksproblem och psykisk ohälsa alltjämt är en betydande problematik i gruppen som helhet.

Hemlöshet är ett sammansatt problem där många faktorer spelar in. Förankring på arbetsmarknaden har en central betydelse. Av kartläggningen framgår att ytterst få av personerna har lönearbete. Ekonomiskt bistånd är en vanlig inkomstkälla. Det rör sig alltså i stor utsträckning om personer som står utanför arbetsmarknaden. Eftersom många hyresvärdar inte godkänner ekonomiskt bistånd som inkomst utestängs personerna också från den ordinarie bostadsmarknaden.

Hemlöshet är både en socialpolitisk och en bostadspolitisk angelägenhet. Både individuellt anpassat stöd i boendet och strukturella förändringar behövs för att hemlöshet ska kunna motverkas.

Läs hela sammanfattningen

Publiceringsår: 2011
Artikelnummer: 2011-12-8
ISBN: 978-91-86885-78-6
Format: POD
Antal sidor: 120
Språk: Svenska
Pris (inkl. moms): 117 kr