Ebolautbrottet 2014

Har du frågor om ebola? På vår sida om ebola finns information om vart du kan vända dig.

/
/

Nationella riktlinjer för sjukdomsförebyggande metoder 2011 – stöd för styrning och ledning

Hälso- och sjukvården bör förebygga sjukdomar genom att stödja människors förändring av levnadsvanorna tobaksbruk, riskbruk av alkohol, otillräcklig fysisk aktivitet och ohälsosamma matvanor. Riktlinjerna ger rekommendationer om vuxna och i vissa fall särskilda grupper som gravida, ammande och personer som ska genomgå operation.

Bilagor

Sök i riktlinjerna

Sök bland rekommendationerna i riktlinjerna för sjukdomsförebyggande metoder

Sammanfattning

Socialstyrelsens Nationella riktlinjer för sjukdomsförebyggande metoder ger rekommendationer om metoder för att förebygga sjukdom genom att stödja patientens förändring av en ohälsosam levnadsvana. De levnadsvanor riktlinjerna tar upp är

  • tobaksbruk
  • riskbruk av alkohol
  • otillräcklig fysisk aktivitet
  • ohälsosamma matvanor.

Enligt WHO kan sunda levnadsvanor förebygga 90 procent av all diabetes, 80 procent av alla hjärtinfarkter och 30 procent av all cancer [4]. Även den som redan är sjuk kan snabbt göra stora hälsovinster med förbättrade levnadsvanor.

Trots detta, och trots att det sjukdomsförebyggande arbetet är en del av hälso- och sjukvårdens uppdrag enligt hälso- och sjukvårdslagen (1982:763), har det sjukdomsförebyggande arbetet ingen självklar ställning i hälso- och sjukvården. Det finns heller ingen enhetlig praxis och det råder stora variationer mellan olika landsting och vårdenheter.

Rådgivande samtal grunden för åtgärderna

Grunden för merparten av alla åtgärder i Nationella riktlinjer för sjukdomsförebyggande metoder är någon form av rådgivning eller samtal. Åtgärderna har delats upp i tre övergripande nivåer: enkla råd, rådgivande samtal och kvalificerat rådgivande samtal. Indelningen utgår från flera aspekter, såsom åtgärdernas struktur, innehåll och omfattning.

Alla övriga åtgärder i riktlinjerna – till exempel nikotinläkemedel eller skriftlig ordination av fysisk aktivitet – ges i tillägg till någon form av rådgivning eller samtal. Samtliga åtgärder i riktlinjerna förutsätter att hälso- och sjukvården redan har konstaterat att personen har ohälsosamma levnadsvanor.

Rekommendationerna

Rökning

Hälso- och sjukvården bör erbjuda kvalificerat rådgivande samtal till patienter som röker dagligen. Åtgärder för att hjälpa patienter att sluta röka är förmodligen vanligt förekommande redan i dag, men Socialstyrelsen bedömer att rekommendationen ändå innebär en ambitionshöjning och därmed ökade kostnader för hälso- och sjukvården.

Riskbruk av alkohol

Hälso- och sjukvården bör erbjuda rådgivande samtal till patienter som har ett riskbruk av alkohol. Inom primärvården ställer rekommendationen om rådgivande samtal främst krav på kunskap och medvetenhet om riskbruk, medan det inom andra delar av vården förmodligen behövs både mer kunskap och ett resurstillskott för att kunna utföra åtgärden.

Otillräcklig fysisk aktivitet

Hälso- och sjukvården bör erbjuda rådgivande samtal med tillägg av skriftlig ordination av fysisk aktivitet eller stegräknare samt med särskild uppföljning till patienter som har en otillräcklig fysisk aktivitet. Socialstyrelsen bedömer att hälso- och sjukvården redan bedriver ett arbete inom området, men att det finns stora variationer i landet. Sannolikt krävs ett resurstillskott för att uppfylla rekommendationen.

Ohälsosamma matvanor

Hälso- och sjukvården bör erbjuda kvalificerat rådgivande samtal till patienter med ohälsosamma matvanor, vilket är en förhållandevis resurskrävande åtgärd. Dessutom bedömer Socialstyrelsen att matvanor är den levnadsvana som hälso- och sjukvården lägger minst resurser på i dag, vilket kan leda till betydande kostnadsökningar inom området.

Stor satsning för hälso- och sjukvården

Socialstyrelsen bedömer att rekommendationerna som helhet kommer att medföra en kostnadsökning för hälso- och sjukvården, i form av den tid som personalen behöver avsätta.

En annan stor del av kostnadsökningen är kostnaden för kompetenshöjning och fortbildning. Vården kan behöva utveckla dels en allmän utbildning för att öka kunskapen om och påverka attityden till sjukdomsförebyggande arbete, dels en särskild utbildning med fördjupad kunskap om levnadsvanorna och om de rekommenderade åtgärderna.

Samverkan med aktörer utanför hälso- och sjukvården är också av stor vikt. En av de utmaningar som vårdgivarna står inför är att utveckla varaktiga samarbetsmodeller med andra aktörer, som kan ge ytterligare stöd till att främja hälsosamma levnadsvanor.

Regeringen vill stärka det förebyggande arbetet i hälso- och sjukvården och har därför beslutat att särskilt stödja införandet av dessa nationella riktlinjer. Stödet riktar sig både mot vårdgivarna och mot professionerna.

Hälsofrämjande förhållningssätt vid samtal om levnadsvanor

För att kunna stödja personer att förebygga sjukdomar relaterade till ohälsosamma levnadsvanor behöver hälso- och sjukvårdspersonal, i större utsträckning än de gör i dag, ställa frågor om levnadsvanor. Som vid all annan diagnostik och behandling bör det ske på ett sätt som upplevs relevant för patienten. Vårdpersonalen behöver göra en enskild bedömning av när och hur frågorna ska ställas, så att det sker på bästa möjliga sätt och med lyhördhet för patientens förväntningar och värderingar.

Patienter som har ohälsosamma levnadsvanor bör erbjudas hjälp och stöd enligt rekommendationerna i riktlinjerna, med någon form av rådgivande samtal. De olika formerna av rådgivande samtal kan vara mer eller mindre hälsofrämjande.

Hälsofrämjande samtal stödjer individens möjlighet att öka kontrollen över sin egen hälsa och förbättra den. Ett hälsofrämjande samtal utformas som en stödjande dialog som utgår från patientens egen upplevelse av levnadsvanan, och tar hänsyn till patientens motivation till förändring. Hälso- och sjukvårdspersonalens roll i ett sådant samtal är framför allt att ge patienten kunskap, verktyg och stöd i sin hälsoutveckling.

Indikatorer för verksamhetsuppföljning

I Socialstyrelsens riktlinjeuppdrag ingår även att utarbeta indikatorer som ska spegla kvaliteten i det sjukdomsförebyggande arbetet. Indikatorerna ska kunna användas som underlag för uppföljning och utveckling av verksamheter, samt för öppen redovisning av hälso- och sjukvårdens strukturer, processer, resultat och kostnader.

Socialstyrelsen har tagit fram nio nationella indikatorer för riktlinjerna för sjukdomsförebyggande metoder. Indikatorerna avser att täcka de viktigaste aspekterna av rekommendationerna.

Ett problem är att det i dag saknas datakällor för att kontinuerligt följa indikatorerna nationellt, även om det kan se annorlunda ut på lokal och regional nivå. Socialstyrelsen kommer att arbeta med att ta fram koder som är direkt anpassade till riktlinjerna för att underlätta enhetlig dokumentation, och kommer även på andra sätt att stödja implementeringen av riktlinjerna och det fortsatta utvecklingsarbetet som behövs för att möjliggöra uppföljning.

Läs hela sammanfattningen

Publiceringsår: 2011
Artikelnummer: 2011-11-11
ISBN: 978-91-86885-66-3
Format: Bok
Antal sidor: 128
Språk: Svenska
Pris (inkl. moms): 140 kr