/
/

Social tillsyn – Länsstyrelsernas iakttagelser under 2008 och 2009

Social tillsyn – länsstyrelsernas iakttagelser under 2008 och 2009 ger en sammanfattande bild av vad länsstyrelserna sett i den sociala tillsynen. Rapporten pekar på brister i enskildas rättssäkerhet, inflytande och delaktighet, samt bristande arbetsledning inom flera verksamhetsområden.

Sammanfattning

I denna rapport redovisas de viktigaste iakttagelserna som länsstyrelserna gjort i sin tillsyn under 2008 och 2009. Redovisningen omfattar såväl iakttagelser från enskilda länsstyrelsers egeninitierade tillsyn som från nationella projekt där samtliga länsstyrelser genomfört tillsynen på ett enhetligt sätt över hela landet. I enlighet med regeringens uppdrag ingår i denna rapport även en delrapport från den pågående, förstärkta tillsynen av kommunernas insatser till personer med psykisk funktionsnedsättning.

Under 2008 och 2009 har länsstyrelserna avslutat cirka 4 350 ärenden som avser verksamhetstillsyn i offentlig eller enskild regi samt drygt 4 330 ärenden som avser individtillsyn efter enskildas klagomål. Därutöver har länsstyrelserna avslutat drygt 8 000 ärenden som gäller uppföljning av beslut och domar som kommunerna dröjt med att verkställa. I verksamhetstillsynen har länsstyrelserna funnit brister i drygt hälften av alla avslutade ärenden och i individtillsynen i knappt 30 procent av de avslutade ärendena.

Under perioden har samtliga kommuner, på ett eller annat sätt, berörts av länsstyrelsernas tillsyn. Trots detta ger de iakttagelser som redovisas i denna rapport inte någon representativ bild av läget i socialtjänsten. Däremot redo-visas problem- och bristområden som behöver åtgärdas. Iakttagelserna kan även ge en föraning om tendenser inom socialtjänsten.

Denna rapport är den sista i sitt slag då de 21 länsstyrelserna fr.o.m. 2010 inte längre har ansvar för tillsynen av socialtjänsten. Denna tillsyn har i stäl-let flyttats över till Socialstyrelsen och bedrivs nu integrerat med tillsynen av hälso- och sjukvården från sex platser i landet. I fortsättningen kommer Socialstyrelsen årligen att redovisa iakttagelserna från tillsynen av både so-cialtjänsten och hälso- och sjukvården i en samlad rapport.

Några viktiga iakttagelser från tillsynen

En del av de brister som länsstyrelserna uppmärksammat i tillsynen åter-kommer inom alla verksamhetsområden. Hit hör brister i enskildas rättssä-kerhet. Lagstiftningen tillämpas inte alltid korrekt. En del nämnder har an-tagit riktlinjer som inte följer lag och föreskrifter och därigenom begränsar enskildas rättigheter. Riktlinjerna påverkar även utrymmet för de individuel-la bedömningarna, vilket får till följd att enskilda inte alltid beviljas insatser som motsvarar deras behov.

Vidare har länsstyrelserna uppmärksammat brister i den enskildes rätt till inflytande och delaktighet i insatsernas genomförande. Detta märks bland annat vid upprättandet av genomförandeplaner. Enskilda är inte alltid med i det arbetet och ges inte heller möjlighet att vara med i planeringen på andra sätt.

Ett tredje bristområde gäller tillgången till en kompetent arbetsledning. Ett lika stort bekymmer är det när arbetsledande personal inte är tillgänglig. Problemen drabbar både personal som arbetar med myndighetsutövning och med insatsernas genomförande. Inom individ- och familjeomsorgen fram-träder problemen främst inom myndighetsutövningen medan det inom äldre- och funktionshindersområdet är problem såväl inom myndighetsutövningen som i genomförandet av insatserna.

Inom äldreområdet pågår en utveckling från detaljerade biståndsbeslut till s.k. rambeslut. Sådana beslut har länge tillämpats för särskilt boende men införs nu även inom hemtjänstområdet. Rambesluten kan innebära en större möjlighet för den enskilde att påverka innehållet i beviljad hjälp, men i praktiken har det visat sig att det ofta är anställda i verksamheten som be-stämmer vilka insatser som ska ges. Den enskildes inflytande blir därmed begränsat. Även rättssäkerheten påverkas eftersom rambesluten inte medger samma möjlighet till överklagande som ett detaljerat biståndsbeslut.

Inom området funktionshinder – LSS finns på flera håll tecken som ty-der på en nedrustning eller åtstramning – en utveckling som i vissa fall går så långt att man kan tala om en ”återinstitutionalisering”. Detta märks bl.a. genom en utökad samlokalisering av olika verksamheter, begränsat utrymme för individuella aktiviteter, strikta regler och rutiner samt frihetsinskrän-kande inslag i verksamheterna.

De flesta länsstyrelser rapporterar om förbättringar av barn- och ung-domsvården men många brister kvarstår. Barn får inte alltid sina behov utredda trots signaler om allvarliga missförhållanden. Även om barnen är bättre beskrivna i utredningarna än tidigare saknas ofta analys och bedöm-ning av barns behov utifrån det insamlade materialet.

I granskningen av familjerätten har det blivit tydligt att kommunerna be-höver bli bättre på att tydliggöra barnens upplevelser av våld i familjen. Inom missbruks- och beroendevården finns en tydlig styrning mot öppen-vården. I det längsta förespråkar kommunerna öppenvårdslösningar på hemmaplan, både som biståndsbedömda insatser och som insatser utan fö-regående biståndsbeslut. Personer som återkommande hänvisas till öppen-vården utan utredning och biståndsbeslut riskerar att få fel insatser eftersom deras behov inte blir utredda och behandlingsresultaten inte dokumenteras och utvärderas.

En bild som framträder från området ekonomiskt bistånd är att det är sparsamt med individuella bedömningar. Bistånd utöver riksnormen är ovanligt oavsett hur den enskildes behov ser ut.

Inom området personer med psykisk funktionsnedsättning är bristen på intern samverkan och samordning fortfarande ett av flera uppmärksammade problem. Den bristande samordningen bidrar till att all tillgänglig kunskap inom kommunen inte kommer till nytta i det enskilda fallet, vilket försvårar möjligheten att bevilja relevanta insatser.

Avslutningsvis kan konstateras att alla de brister som länsstyrelserna sett i sin tillsyn i första hand påverkar de personer som har behov av socialtjäns-tens stöd. Oavsett om det är brister i planeringen, i myndighetsutövningen eller i verksamheterna drabbas klienter och brukare t.ex. genom att de inte får sina insatser i tid eller kanske inte alls, att de inte får tillräckligt eller adekvat stöd eller att de utsätts för tvångs- eller begränsningsåtgärder som inte är tillåtna.

Läs hela sammanfattningen

Publiceringsår: 2010
Artikelnummer: 2010-6-3
ISBN: 978-91-86585-25-9
Format: POD
Antal sidor: 77
Språk: Svenska
Pris (inkl. moms): 90 kr

Kontakt

Socialstyrelsen
075-247 30 00