Ebolautbrottet 2014

Har du frågor om ebola? På vår sida om ebola finns information om vart du kan vända dig.

/
/

Kodningskvalitet i patientregistret – Slutenvård 2008

Rapporten är ett led i att utveckla kvaliteten i patientregistret. Slutsatsen av granskningen är att 98,6 procent av vårdtillfällena i patientregistret kodas i teknisk mening rätt. Bortfallet av skadekoder, administrativa koder etc. är litet. Registret är heltäckande för slutenvård.

Sammanfattning

Drygt 16 000 vårdtillfällen saknar kod för huvuddiagnos. Kodningspraxis både i antal och i tillämpning skiljer sig så mycket åt mellan landsting och regioner. Viss variation i kodning kan tillskrivas användandet av DRG (Diagnosis Related Groups) som är ett klassificeringssystem utvecklat för slutenvård på akutsjukhus. Systemet utvecklades i USA för kvalitetskontroll av sjukvården. DRG har med tiden utvecklats till att användas som verksamhetsbeskrivningssystem och som del i ersättningssystem. I Sverige används NordDRG, ett system som utvecklats gemensamt med de övriga nordiska länderna, baserat på DRG-system från USA). Landsting och regioner som tillämpar DRG kodar fler diagnoskoder, kodar fler fördjupningskoder och har större andel DRG med komplikation. Skillnader i kodningspraxis är svårare att se något samband i.  År 2008 kodades 2,6 diagnoskoder (Diagnoser i rapporten är hämtade ur Klassifikation av sjukdomar och hälsoproblem 1997, KSH97. Klassifikationen är uppdelad i kapitel, I–XX) per vårdtillfälle. Jämfört med år 2007 har det skett en ökning med 0,2 bidiagnoser per vårdtillfälle, vilket är en snabb ökning. Från starten 1997 med NordDRG2 har antalet ökat från 1,7 till nuvarande 2,6 diagnoskoder per vårdtillfälle. Det genomsnittliga antalet diagnoskoder per vårdtillfälle är i sig inget mått på kvalitet i diagnoskodningen men ett ökat antal diagnoskoder ger en förutsättning för bättre beskrivning av vården. Skillnaden mellan antalet diagnoskoder per landsting eller region är ganska stor med en spridning från 2 till 3,3 diagnoskoder per vårdtillfälle 

Valet av huvuddiagnos har betydelse och kan belysas med hur några grupper som i någon mån är närbesläktade ur sjukdomssynpunkt har förde-lats i olika landsting och regioner. Skillnaderna i registreringen är för stora mellan landsting och regioner för dessa grupper för att enbart bero på sjuklighet.

Klassificering i anslutning till behandling av cancer ska kodas med orsaken till vårdkontakten som huvuddiagnos och den bakomliggande tumördiagnosen som bidiagnos. Sedan anvisningen trädde i kraft år 2001 har en förändring av kodningen skett och allt fler vårdtillfällen kodas på angivet sätt. Det finns dock landsting och regioner som inte följer anvisningen.

De åkommor en patient har utöver huvuddiagnosen kallas bidiagnoser. Förekomsten av en bidiagnos kan påverka grupperingen i DRG-systemet, t.ex. så att vårdkontakten grupperas till ett komplikations-DRG. Några ex-empel beskrivs i rapporten.

Det är viktigt att landstingen utvecklar egna kontroller för kodning innan data rapporteras till PAR, för att på så sätt bidra till en förbättrad kvalitet i registret.

Rapporten avslutas med några exempel på kontroll av kodningen som kan tillämpas lokalt.

Läs hela sammanfattningen

Publiceringsår: 2010
Artikelnummer: 2010-6-27
Format: Rygghäftning
Antal sidor: 30
Språk: Svenska
Pris (inkl. moms): 42 kr

Kontakt

Lisbeth Serdén
075-247 30 78