/
/

MRSA i förskolan – Underlag och rekommendationer för handläggning 

rekommendation

Baserat på underlag från en workshop anordnad av Socialstyrelsen har en expertgrupp i Stramas regi tagit fram detta dokument för att ge stöd till ansvariga inom förskolan och hälso- och sjukvården för planering och handläggning av MRSA i förskoleverksamhet.

Publiceringsår: 2010
Artikelnummer: 2010-6-20
ISBN: 978-91-86585-36-5
Format: Utskrift
Antal sidor: 20
Språk: Svenska
Pris (inkl. moms): 42 kr

Rekommendationer

Sammanfattning

Gula stafylokocker, Staphylococcus aureus, är den vanligaste orsaken till infekterade sår och till bölder, men bakterien kan även orsaka allvarliga in-fektioner som blodförgiftning. Bakterien sprids huvudsakligen via kontakt-smitta direkt från en infekterad person eller indirekt via förorenade händer eller föremål.

Infektioner som beror på gula stafylokocker behandlas i regel med ett speciellt stafylokockpenicillin. Bakterier som är motståndskraftiga (resisten-ta) mot denna behandling kallas meticillinresistenta Staphylococcus aureus (MRSA). Länderna i Skandinavien har, till skillnad från de flesta andra län-der, fortfarande en låg förekomst av MRSA och det är viktigt att behålla detta läge i Sverige.

MRSA är en allmänfarlig sjukdom enligt smittskyddslagen. Det innebär bl.a. att den behandlande läkaren måste göra en smittskyddsanmälan samt ge information och individuellt utformade förhållningsregler för att före-bygga smittspridning. Dessutom är smittspårning obligatorisk för att utreda varifrån smittan kommit och hur den kan ha förts vidare.

I och med att förekomsten av MRSA ökar i samhället utanför hälso- och sjukvården kommer en ökning att ske av barn som är MRSA-bärare. För-skolan, där barnen tillbringar mycket tid och är i nära kontakt med varandra och personalen, är en riskmiljö för smittspridning.

Erfarenheterna av MRSA hos barn i förskoleverksamhet är begränsade och varierar i olika delar av landet. Trots de brister i kunskap som finns på området har detta dokument tagits fram för att samordna hur man ska be-döma och handlägga fall med barn med MRSA i samband med en förskole-verksamhet. Dokumentet är framtaget av experter inom smittskydd, vårdhy-gien, infektionsmedicin och barnhälsovård. Avsikten är att det ska kunna utgöra ett stöd och underlag för den lokala planeringen när det gäller barn med MRSA som vistas i förskolan. Dokumentet innehåller även förslag till handläggning när barn med känt MRSA-bärarskap ska placeras i förskolan och när barn i förskolan upptäcks vara MRSA-bärare.

När det gäller förskolebarn med MRSA måste förhållningsreglerna vara utformade så att risken för smitta blir så liten som möjligt samtidigt som barnen måste få leva ett så normalt liv som möjligt. För bedömning av smittsamhet och smittrisk hänvisas till Socialstyrelsen rekommendationer (1).

Följande rekommenderas när det gäller vistelse i förskolan

Barn som är MRSA-bärare utan pågående infektion och som inte har någon individberoende riskfaktor kan vistas i förskola.

Vid följande tillstånd ska barnet inte vara i förskolan:

  • klinisk (symtomgivande) infektion med MRSA
  • hudlesioner som vätskande eller svårläkta sår, eksem, bölder, impetigo (svinkoppor) eller paronyki (infektioner i nagelband eller nagelbädd) oavsett om MRSA påvisats i aktuell hudlesion eller ej.

När det gäller luftvägssymtom orsakade av infektion, allergi eller överkäns-lighet samt när barnet behandlas med antibiotika för annan infektion än MRSA är det rimligt att barnets allmäntillstånd får avgöra om vistelse på förskolan är lämplig.

Bedömning och uppföljning

Det är också viktigt att följa upp barn med MRSA-bärarskap för att bedöma smittrisken. Det är inte rimligt att betrakta dessa barn som livslångt smitt-samma. När riskfaktorer saknas bedöms risken för smittspridning som mycket liten.

Behandlande läkare bör regelbundet ta prover på patienter som är MRSA-bärare. Kontrollerna bör pågå så länge som barnet är MRSA-positivt i prov och i minst 12 månader efter det att proverna blivit negativa och barnet hud-friskt (dvs. att barnet inte har haft hudskador eller aktivt eksem under perio-den).

Efter minst tre negativa prov i följd under 12 månader bör den behand-landen läkaren i samråd med smittskyddsläkare göra en bedömning om för-hållningsregler och kontroller kan avskrivas enligt Socialstyrelsens rekom-mendationer (1).

Läs hela sammanfattningen