Olika villkor – Om levnadsförhållanden, risker och kommunala kostnader för barn och unga 

Publiceringsår: 2010
Artikelnummer: 2010-6-2
Format: Limbindning
Antal sidor: 105
Språk: Svenska
Pris (inkl. moms): 117 kr

Barn och unga lever under mycket skilda förhållanden beroende på vilken kommun de växer upp i. Det visas i de sju ofärdsindikatorer och sex riskindikatorer för barn och unga som denna rapport har studerat. Kommuner som Danderyd, Lomma och Täby visar på låg ofärd och risk medan ofärden är stor i kommuner som Storfors, Lessebo och Lycksele. Höga andelar i riskindikatorerna finns till exempel i Malmö, Södertälje och Göteborg. Även i kommunernas totala kostnader för barn och unga finns stora skillnader mellan kommunerna. Det reser frågor om hur väl samhället lyckas med målet om vård och omsorg på lika villkor, det vill säga att alla barn ska ha samma möjlighet att få hjälp och stöd i förhållande till sina behov, oavsett kön, ålder, social status, födelseland, bostadsort och andra liknande faktorer.

Det är inte bara levnadsförhållanden för barn och unga som skiljer. Kommunernas kostnader för barn och unga varierar också kraftigt mellan kommunerna. Vissa skillnader har sin grund i strukturella förutsättningar som kommunerna har svårt att påverka. Men stora kostnadsskillnader kvarstår även efter att hänsyn har tagits till de strukturella förutsättningarna. Kommunens ambitioner och prioriteringar, hur verksamheten är organiserad och hur den utförs är andra exempel på faktorer som påverkar kostnaderna.

Dessa faktorer har också inverkan på effektiviteten i verksamheterna. De stora skillnaderna mellan kommunernas totala kostnader för barn och unga tyder på att kommunerna kan använda resurserna på ett effektivare sätt. Kommuner och andra aktörer kan utnyttja resurserna på ett bättre sätt genom att i större utsträckning prioritera med utgångspunkt utifrån målgruppen barn och unga, snarare än den egna verksamhetens ansvarområde och budget.

Viktigt är också att samverka över verksamhetsgränser och mellan olika aktörer och att se till att förebyggande insatser som är kostnadseffektiva erbjuds, utvärderas och används och att uppföljning och utvärdering av insatser, kostnader och förekomst av ofärd och risker för barn och unga sker. Det möjliggör en kontinuerlig verksamhetsutveckling som kan bidra till ökad effektivitet och minskade kostnader.

Analyserna visar på svaga samband mellan ofärd, risker och kommunens kostnader för barn och unga. En orsak till de svaga sambanden kan vara att skillnader i ofärd och risker inom kommunerna jämnas ut då indikatorerna studeras på kommunnivå. Vilka indikatorer som studeras är inte heller helt självklart. Det finns därför ett stort behov av utvecklingsarbete, både när det gäller vad som är bra indikatorer och tillgången på relevant statistik.

Socialstyrelsen arbetar nu med att ta fram indikatorer inom öppna jämförelser för den sociala barn- och ungdomsvården. Myndigheten förbättrar även den officiella statistiken kring insatser för barn och unga. Det pågår också en rad andra projekt både inom Socialstyrelsen och hos andra aktörer med barn och unga i fokus.

Socialstyrelsen anser att kommunerna bör göra prioriteringar utifrån målgruppen barn och unga snarare än utifrån de olika verksamheternas ansvarsområden och budget. Genom samverkan mellan olika verksamheter och aktörer och att använda effektiva metoder i arbetet med barn och unga kan resursanvändningen bli effektivare. Lokal uppföljning och utvärdering av insatser och kostnader för barn och unga samt förekomst av ofärd och risker för barn och unga bör vara ett naturligt led i den kontinuerliga verksamhetsutvecklingen.

Det övergripande syftet med rapporten är att sprida kunskap kring kommunal resursfördelning och dess relation till ofärd bland barn och unga. En viktig utgångspunkt för arbetet har varit att det finns behov av en ökad helhetssyn kring barn och unga. Barns och ungas levnadsvillkor och kommunal resursfördelning behöver ses utifrån ett samhällsperspektiv där barn och unga står i fokus snarare än enskilda verksamheter.