/
/

Nationella riktlinjer för vård och omsorg vid demenssjukdom 2010

Nationella riktlinjer för vård och omsorg vid demenssjukdom innehåller rekommendationer om diagnostik, personcentrerad omvårdnad, läkemedel, dagverksamhet, boende samt stöd till anhöriga. Rapporten vänder sig främst till beslutsfattare.

Bilagor

Sammanfattning

Socialstyrelsen bedömer att nedanstående rekommendationer är centrala förutsättningar för att dessa riktlinjer som helhet kan ge önskat resultat. Rekommendationer kan vara resurskrävande och bland annat medföra behov av investeringar i personal och kompetens.

I första hand basal utredning – sedan utvidgad

Det finns ingen enkel utredningsmetod som kan fastställa om en person har en demenssjukdom. I första hand bör hälso- och sjukvården göra en basal demensutredning som grundar sig på en sammanvägning av

  • strukturerad anamnes, intervjuer med närstående, bedömning av fysiskt och psykiskt tillstånd, bedömning av kognition genom kognitiva test (MMT tillsammans med klocktest)
  • strukturerad bedömning av funktions- och aktivitetsförmåga
  • provtagning för att utesluta andra tillstånd som kan orsaka kognitiv svikt
  • strukturell hjärnavbildning med datortomografi som kan bidra till att identifiera kognitiv svikt och utesluta andra tillstånd i hjärnan som kan orsaka kognitiv svikt.

Det är inte alltid tillräckligt med en basal utredning för att fastställa om en person har en demenssjukdom. Hälso- och sjukvården bör då genomföra en utvidgad demensutredning som innehåller en eller flera av följande delar

  • neuropsykologiska test
  • strukturell hjärnavbildning med magnetkamera
  • lumbalpunktion för analys av biomarkörer
  • funktionell hjärnavbildning med SPECT.

Socialstyrelsen bedömer att effekten av rekommendationerna om basal och utvidgad utredning blir att antalet utredningar ökar med cirka 7 000 undersökningar årligen till en kostnad av omkring 41–59 miljoner kronor (cirka en promille av de totala kostnaderna för demenssjukdom). En högre kvalitet på demensutredningarna kan förväntas bidra till ett mer adekvat omhändertagande och ett minskat behov av akuta åtgärder, till exempel sjukhusinläggningar, vilket inte leder till ökade totalkostnader.

Personcentrerad vård och omsorg, ett multiprofessionellt teamarbete och utbildning

Socialstyrelsen anser att all vård, omvårdnad och omsorg för personer med demenssjukdom bör bygga på ett personcentrerat förhållningssätt och multiprofessionellt teambaserat arbete.

Socialstyrelsen anser också att hälso- och sjukvården och socialtjänsten bör ge personalen möjligheter till utbildning som är långsiktig, kombinerad med praktisk träning, handledning och feedback.

Socialstyrelsen bedömer att effekten av rekommendationerna om

  • personcentrerad omvårdnad initialt inte påverkar, men på sikt minskar, kostnaderna för hälso- och sjukvården och socialtjänsten
  • multiprofessionellt arbete initialt ökar, men på sikt minskar, kostnaderna för hälso- och sjukvården och socialtjänsten
  • utbildning initialt ökar, men på sikt minskar, kostnaderna för den kommunala hälso- och sjukvården och för socialtjänsten.

Uppföljning minst en gång per år

Socialstyrelsen anser att hälso- och sjukvården och socialtjänsten minst en gång per år bör följa upp läkemedelsbehandling, kognition, funktionsförmåga, allmäntillstånd, eventuella beteendeförändringar och beviljade biståndsinsatser.

Socialstyrelsen bedömer att rekommendationen minskar kostnaderna för hälso- och sjukvården och socialtjänsten på sikt.

Läkemedelsbehandling mot kognitiv svikt vid Alzheimers sjukdom och utvärdering av läkemedel

Hälso- och sjukvården bör erbjuda behandling med kolinesterashämmare (donezepil, galantamin och rivastigmin) mot kognitiva symtom till personer med mild till måttlig Alzheimers sjukdom.

Hälso- och sjukvården bör även erbjuda behandling med memantin mot kognitiva symtom till personer med måttlig till svår Alzheimers sjukdom. Hälso- och sjukvården bör också följa upp behandlingen när dosen ställs in och därefter regelbundet, minst en gång per år samt i samband med eventuell utsättning.

Socialstyrelsen bedömer att effekten av rekommendationerna om behandling med kolinesterashämmare och memantin medför en ökning av läkemedelskostnaden med som högst 170 miljoner kronor. De totala samhällskostnaderna förväntas dock vara oförändrade eller minska.

Utredning av beteendemässiga och psykiska symtom vid demenssjukdom

Hälso- och sjukvården och socialtjänsten bör alltid utreda de bakomliggande orsakerna till beteendemässiga och psykiska symtom hos personer med demenssjukdom (BPSD).

För personer med demenssjukdom och samtidig depression bör hälso- och sjukvården erbjuda behandling med SSRI-preparat.

Socialstyrelsen anser vidare att hälso- och sjukvården i undantagsfall, då personcentrerade omvårdnadsinsatser och anpassning av vårdmiljön visat sig otillräckliga och tillståndet orsakar stort lidande för den demenssjuke, kan pröva läkemedelsbehandling med

  • memantin för personer med Alzheimers sjukdom och beteendemässiga och psykiska symtom
  • kortverkande bensodiazepiner vid oro och ångest
  • antipsykosmedel vid psykossymtom eller agitation
  • klometiazol till natten vid demenssjukdom och beteendemässiga och psykiska symtom respektive konfusion.

En förutsättning då en person behandlas med bensodiazepiner eller antipsykosmedel är att hälso- och sjukvården planerar för en kort behandlingstid och utvärderar effekter och biverkningar inom två veckor.

Det finns också läkemedel som inte är lämpliga att använda vid behandling av BPSD. Socialstyrelsen anser att hälso- och sjukvården inte bör behandla med antiepileptika (karbamazepin, valproat och topiramat).

Socialstyrelsen bedömer att effekten av rekommendationerna om behandling av beteendemässiga och psykiska symtom kan leda till ett ökat behov av resurser inom kommunal verksamhet för att ta hand om personer med dessa symtom.

Dagverksamhet som är anpassad för gruppen

Socialstyrelsen anser att socialtjänsten bör erbjuda personer med demenssjukdom dagverksamhet som är specifikt anpassad för gruppens behov. Yngre personer bör erbjudas plats i dagverksamhet som specifikt anpassats för deras behov.

Socialstyrelsen bedömer att dagverksamhet specifikt anpassad för personer med demenssjukdom samt för yngre personer med demenssjukdom är kostnadseffektiv i jämförelse med annan dagverksamhet. Kostnaden för en dag i dagverksamhet beräknas motsvara kostnaden för 1–2 timmar hemtjänst.

Särskilt boende specifikt anpassat för personer med demenssjukdom

Socialstyrelsen anser att socialtjänsten bör erbjuda personer med demenssjukdom plats i småskaligt särskilt boende specifikt anpassat för personer med demenssjukdom. Socialtjänsten bör även verka för att boendets miljö är personligt utformad, hemlik och berikad och att de personer som har behov av utevistelse ges möjlighet till detta.

Socialstyrelsen anser också att socialtjänsten bör verka för en psykosocial boendemiljö som kännetecknas av trygghet och tillgänglighet och där personen med demenssjukdom kan få ett meningsfullt innehåll i dagen.

Socialstyrelsen bedömer att småskaligt särskilt boende specifikt anpassat för personer med demenssjukdom är kostnadseffektivt i jämförelse med blandade boenden. Socialstyrelsen bedömer samtidigt att effekterna av rekommendationerna kommer att innebära ökade kostnader för kommunerna. Landstingens kostnader bedöms minska på sikt.

Stöd till anhöriga

Hälso- och sjukvården och socialtjänsten bör erbjuda anhöriga möjligheter till utbildningsprogram och psykosociala stödprogram, kombinationsprogram och avlösning.

De positiva effekterna av stödet tycks kunna förstärkas om det erbjuds tidigt i sjukdomsförloppet, är uthålligt över tid, flexibelt, situationsanpassat, individualiserat samt utformat i dialog med anhöriga. Socialstyrelsen bedömer att effekterna av rekommendationerna initialt ökar kommunernas kostnader. Landstingen kostnader bedöms minska på sikt.

Brist på datakällor försvårar uppföljning

Socialstyrelsen har utarbetat 14 indikatorer för uppföljning av vården, omvårdnaden och omsorgen om personer med demenssjukdom. Av dessa går sex att följa genom befintliga register på Socialstyrelsen.

Ett stort problem inom detta område är att det saknas datakällor, till exempel för socialtjänstens åtgärder för personer med demenssjukdom, primärvården, och att de befintliga datakällorna inte används på ett korrekt sätt. Detta innebär att åtta av de framtagna indikatorerna ännu inte är möjliga att kontinuerligt följa på vare sig nationell, regional eller lokal nivå. Det är därför angeläget att hälso- och sjukvården och socialtjänsten utvecklar individbaserade data som gör det möjligt att följa upp och utvärdera kvaliteten i vården och omsorgen av personer med demenssjukdom.

Läs hela sammanfattningen

Publiceringsår: 2010
Artikelnummer: 2010-5-1
ISBN: 978-91-86585-18-1
Format: Bok
Antal sidor: 117
Språk: Svenska
Pris (inkl. moms): 140 kr