<%= GetMarkupText("MainLogo_AltText")%>
/
/

Inaktuellt

Denna publikation eller webbsida gäller inte längre. För att läsa inaktuella publikationer som saknar pdf, vänd dig till KB.

Nationella riktlinjer för rörelseorganens sjukdomar 2010 – stöd för styrning och ledning – Preliminär version

Riktlinjerna innehåller rekommendationer om diagnostisering, behandling och rehabilitering av rörelseorganens sjukdomar (sjukdomar i musklerna, lederna och skelettet). Sammanlagt ges 279 rekommendationer inom områdena reumatoid artrit, ankyloserande spondylit, psoriasisartrit, artros, osteoporos samt långvarig smärta i nacke, skuldror och rygg.

Gå till våra sidor om nationella riktlinjer.

Bilagor

Tillstånd- och åtgärdslista: Sammanställning - samtliga fem områden
Tillstånd- och åtgärdslista: Reumatoid artrit
Tillstånd- och åtgärdslista: Ankyloserande spondylit och psoriasisartrit
Tillstånd- och åtgärdslista: Artros
Tillstånd- och åtgärdslista: Osteoporos
Tillstånd- och åtgärdslista: Smärta
Vetenskapligt underlag
 Indikatorer

Sammanfattning

Nationella riktlinjer för rörelseorganens sjukdomar belyser områden där behovet av vägledning är stort på grund av att det finns praxisskillnader, kontroversiella frågor eller behov av kvalitetsutveckling.

De här riktlinjerna berör åtgärder som utförs inom hälso- och sjukvården och utgår från diagnostik, behandling och rehabilitering. Nationella riktlinjer för rörelseorganens sjukdomar omfattar:

  • reumatoid artrit
  • ankyloserande spondylit
  • psoriasisartrit
  • artros i höft och knä
  • osteoporos (benskörhet)
  • långvarig smärta i nacke, skuldror och rygg.

Denna version av riktlinjerna skulle även omfattat området trauma (kroppsskada), men där pågår en kompletterande litteratursökning vilket gör att den delen av riktlinjerna beräknas utkomma i preliminär version under våren 2011.

Några centrala rekommendationer och deras konsekvenser

Socialstyrelsen bedömer att de ekonomiska konsekvenserna av rekommendationerna innebär generellt ökade kostnader för hälso- och sjukvården. En stor del av kostnaderna kommer från läkemedelsbehandling med TNF-hämmare och andra biologiska läkemedel vid reumatoid artrit, ankyloserande spondylit och psoriasisartrit. Flera av rekommendationerna förväntas på längre sikt medföra förbättrad hälsa, höjd livskvalitet, bättre funktionsförmåga och minskat antal frakturer vilket kan ge sänkta kostnader längre fram. Å andra sidan bedömer Socialstyrelsen att rekommendationerna får få organisatoriska konsekvenser. Sammanfattningen tar upp några av dessa centrala rekommendationer.

Kombinationsbehandling med läkemedel tidigt och vid otillräcklig effekt vid reumatoid artrit

Socialstyrelsen rekommenderar att hälso- och sjukvården tidigt påbörjar behandling med metotrexat och TNF-hämmare vid tidig reumatoid artrit med hög sjukdomsaktivitet och flera markörer på dålig prognos. Socialstyrelsen bedömer att cirka 10 procent av dem som varje år får diagnosen reumatoid artrit uppfyller kriterierna för tidig kombinationsbehandling och rekommendationen beräknas därmed ge ökade kostnader på 84 miljoner kronor per år.

För en person som har fått otillräcklig effekt av enbart behandling med metotrexat och har fortsatt medelhög till hög sjukdomsaktivitet rekommenderar Socialstyrelsen behandling med både metotrexat och TNF-hämmare. Socialstyrelsen rekommenderar även kombinationsbehandling med metotrexat och annan TNF-hämmare, rituximab, abatacept eller tocilizumab om kombinationsbehandlingen med metotrexat och TNF-hämmare inte ger tillräcklig effekt. Myndigheten bedömer att dessa rekommendationer ger den största kostnadsökningen inom all behandling vid reumatoid artrit men kan inte bedöma hur stor kostnadsökningen blir.

Teamrehabilitering vid reumatoid artrit

Socialstyrelsen rangordnar teamrehabilitering i dagvård högre än teamrehabilitering i slutenvård vid reumatoid artrit. Myndigheten rekommenderar att hälso- och sjukvården endast bör ge teamrehabilitering i varmt klimat inom ramen för FoU (forskning och utveckling). Många landsting har under de senaste åren gått över till teamrehabilitering i dagvård. Socialstyrelsen bedömer därför att rekommendationerna kommer att leda till en viss besparing för de landsting som fortfarande erbjuder teamrehabilitering i slutenvård.

TNF-hämmare när andra läkemedel haft otillräcklig effekt vid ankyloserande spondylit och psoriasisartrit

Socialstyrelsen ger hög prioritet för behandling med TNF-hämmare vid ankyloserande spondylit när behandling med de läkemedel som man sätter in först, så kallade NSAID-läkemedel, har haft otillräcklig effekt. Socialstyrelsen ger även hög prioritet för behandling med TNF-hämmare vid psoriasisartrit där NSAID-läkemedel, kortisoninjektioner och så kallade sjukdomsmodifierande läkemedel har haft otillräcklig effekt. Sammantaget bedöms rekommendationerna ge en ökad kostnad på cirka 480 miljoner kronor per år.

Ingen glukosamin, hyaluronan eller artroskopisk kirurgi med ledstädning vid artros

Socialstyrelsen rekommenderar att hälso- och sjukvården inte behandlar med glukosamin eller hyaluronan vid artros i knä- eller höftled. Dessa ämnen har inte någon effekt på smärta eller ledfunktion. Att upphöra med dessa åtgärder innebär en kostnadsminskning på cirka 85 miljoner kronor per år.

Socialstyrelsen anser att hälso- och sjukvården inte bör göra artroskopisk kirurgi i form av ledstädning med meniskresektion vid artros i knäleden. Åtgärden som behandling av artros har inte bättre effekt på smärta och funktion än träning och smärtlindrande medicin. Att inte utföra denna åtgärd innebär en kostnadsminskning på 96 miljoner kronor per år.

Alendron- och zoledronsyra vid mycket hög frakturrisk, men inte vid låg frakturrisk

Socialstyrelsen ger hög prioritet för behandling med alendronsyra för personer med mycket hög frakturrisk. För dem som har svårigheter att fullfölja behandling med alendronsyra rekommenderar Socialstyrelsen zoledronsyra. Socialstyrelsen rekommenderar dock att hälso- och sjukvården endast i undantagsfall behandlar med dessa läkemedel vid låg frakturrisk. Till gruppen mycket hög frakturrisk räknas personer som har ett t-värde på -2 eller lägre vid bentäthetsmätning och ett FRAX-värde som överstiger 30 procent eller personer som har haft en fraktur i höft eller ryggkota. Personer som bedöms ha låg frakturrisk är de som inte haft någon fraktur och har ett t-värde på -2,5 och ett FRAX-värde på under 20 procent. Socialstyrelsen beräknar att åtgärden kan ge en sammanlagd kostnadsminskning på närmare 200 miljoner kronor per år. Kostnaderna för förebyggande läkemedelsbehandling beräknas öka med 70 miljoner kronor på kort sikt men på lång sikt beräknas minskningen av antalet frakturer ge en kostnadsminskning på cirka 270 miljoner kronor.

Ingen vertebro eller kyfoplastik vid kotkompression

Socialstyrelsen rekommenderar att hälso- och sjukvården inte utför vertebro- eller kyfoplastik vid kotkompression som beror på osteoporos. Undersökningar visar att dessa kirurgiska åtgärder inte har någon långvarig effekt på smärta, funktion eller livskvalitet. Användningen av dessa åtgärder är relativt begränsad idag och kostnadsminskningen förväntas därför bli måttlig.

Beteendemedicinsk behandling vid långvarig smärta i nacke, skuldror och rygg

Socialstyrelsen ger låg prioritet för multimodal rehabilitering till personer med långvarigt smärttillstånd som har stor påverkan på funktionsförmågan och livskvaliteten. Åtgärden visar ingen effekt på smärta och aktivitetsförmåga men kan ha positiv effekt på arbetsförmågan. Det vetenskapliga underlaget är dock otillräckligt för att bedöma effektens storlek. Myndigheten finner det svårbedömt om åtgärden kommer att öka eller minska i omfattning.

Socialstyrelsen ger hög prioritet för beteendemedicinsk behandling till personer med långvarig smärta. Åtgärden har en långsiktig effekt på aktivitetsförmågan jämfört med enbart fysisk träning eller kombinationsbehandling av fysisk träning, manuella och fysikaliska metoder. Åtgärden är relativt resurssnål och bör kunna integreras i den smärtbehandling inom primärvården som är under uppbyggnad på många håll.

Brist på datakällor försvårar uppföljningen

Socialstyrelsen har tagit fram ett 40-tal indikatorer för uppföljning av vården av personer med sjukdomar i rörelseorganen. Av dessa går drygt hälften att följa upp på nationell nivå.

Ett stort problem inom några av dessa områden är att det idag saknas datakällor, särskilt inom primärvården. Det innebär att ett antal av indikatorerna ännu inte är möjliga att följa upp kontinuerligt på nationell nivå, även om det kan ske på lokal och regional nivå.

Läs hela sammanfattningen

Publiceringsår: 2010
Artikelnummer: 2010-11-15
Format: Limbindning
Antal sidor: 188
Språk: Svenska
Pris (inkl. moms): 138 kr