/
/

Sjukdomar i sluten vård 1987-2009

Totalt har cirka 31 miljoner vårdtillfällen med sjukdom som huvuddiagnos rapporterats under perioden 1987-2009. Dessa vårdtillfällen fördelar sig på 7,7 miljoner personer. År 2009 skrevs 819 000 patienter ut med sjukdom som huvuddiagnos.

Sammanfattning

Socialstyrelsens patientregister har funnits i olika former och med olika benämningar sedan 1960-talet. Registret har varit heltäckande, dvs. omfattan-de all sluten sjukvård, sedan 1987, och numera är rapporteringsskyldigheten utvidgad till att gälla även privat vård och läkarbesök i specialiserad öppen vård samt dagkirurgi. Den utvidgade rapporteringen från den öppna vården har 2009 fortfarande allt för stora brister för att den ska kunna användas för officiell statistik. Därför har rapporteringen i denna publikation avgränsats till sluten vård.

Totalt har 36 miljoner vårdtillfällen rapporterats in under perioden 1987-2009. Av dessa var 31 miljoner vårdtillfällen med sjukdom som huvuddiagnos vilka omfattade 7,7 miljoner personer. De resterande vårdtillfällena (5 milj.) rör i huvudsak skador och förgiftningar. Antalet utskrivna patienter med sjukdom som huvuddiagnos har sjunkit från 882 000 patienter år 1987 till 819 000 patienter år 2009. Förändringar i vårdutnyttjandet över tid för en sjukdomsgrupp kan ha flera orsaker:

  • Förekomsten av sjukdomen i befolkningen kan öka eller minska. 
  • Behandlingsideologier kan förändras. 
  • Ny teknik för diagnostik och behandling kan utvecklas. 
  • Organisationen kan ändras och överflyttning kan ske till öppen vård.

Under den aktuella perioden har många nya medicinska åtgärder och behandlingsprinciper införts och fått fotfäste i sjukvården. Därtill har sjukvårdsorganisationen genomgått stora strukturomvandlingar. Sjukhus har lagts ner eller slagits samman, och tillgången till slutenvårdsplatser har minskat på många håll i landet. Det är förmodligen i första hand sådana förändringar som återspeglas i många av de ganska kraftiga förändringar som statistiken uppvisar för en del vanliga sjukdomsgrupper.

Bland de sjukdomsgrupper som ökade i omfattning 1987–1996 (se ”Hälsa och sjukdomar 1999:6”) har hjärtrytmrubbningar och kronisk njursvikt fort-satt att öka även efter 1996. Kärlkramp i bröstet och hjärtsvikt har däremot minskat de senaste åren. Gallstenssjukdomarna ökar inte längre, men de ligger ändå på en högre nivå än i slutet av 1980-talet.

Ögonsjukdomarna i sluten vård minskade mycket kraftigt under perioden 1987–1996 och har sedan fortsatt att minska. Andra sjukdomsgrupper som fortsatt att minska är astma, magsår och ljumskbråck. För diabetes är däremot minskningen inte längre lika stor som för perioden 1987–1996.

För akut hjärtinfarkt ökade antalet vårdtillfällen och antalet intagna per-soner 2001 för första gången på mycket länge. Denna ökning kan dock förmodligen helt förklaras av de diagnoskriterier som sattes upp i Socialstyrelsen riktlinjer för kranskärlssjukdom, vilka gavs ut första halvåret 2001.

Publikationen innehåller endast uppgifter om antalet vårdade personer per diagnos och år. Ytterligare mått på vårdkonsumtionen, t.ex. vårdtider, antal vårdtillfällen och åtgärder finns tillgängliga på Socialstyrelsens webbplats www.socialstyrelsen.se/statistik och i Socialstyrelsens statistikdatabaser.

Variablerna i den statistik som publiceras här är huvuddiagnos, kön och ålder. Alla är av god kvalitet men huvuddiagnos är den variabel där det är mest problematiskt att uppnå hög täckning och god kvalitet. Bortfallet av denna uppgår till mellan 0,9 och 1,5 procent per år. Ytterligare omkring 10 procent av diagnoserna (7 procent på kapitelnivå) har bedömts som felaktiga i olika valideringsstudier, med stora variationer mellan olika sjukdomsgrupper.

Uppgifterna om kön och ålder har hämtats via personnummer. Rapporteringen av personnummer för personer över 1 års ålder som bor i Sverige är i stort sett fullständig. Även för personer som bor utomlands och för nyfödda som saknar personnummer finns i hög utsträckning uppgifter om födelsedatum och kön. Bortfallet för kön och ålder rör sig bara om bråkdelar av en promille, och för hemortslän ett par promille.

Diagnosuppgifter rapporteras till patientregistret i kodad form enligt svenska versioner av Världshälsoorganisationens (WHO) internationella system för klassifikation av sjukdomar (International Classification of Diseases – ICD). Under perioden 1987–1996 användes ”Klassifikation av sjukdomar 1987”, vilket motsvarar WHO:s nionde revision (ICD9). Den nu gällande ”Klassifikation av sjukdomar och hälsoproblem 1997”, vilket motsva-rar ICD10, infördes 1997.

Samtliga sjukvårdshuvudmän i Sverige, med undantag av Region Skåne, övergick till den nya klassifikationen 1997. Detta betyder att det för 1997 finns koder från två olika klassifikationer i patientregistret. Från 1998 används ICD10 inom all sluten vård i riket.

Översättningar mellan de två klassifikationerna är tyvärr sällan entydiga; det finns många exempel där en ICD9-kod översatts till flera olika ICD10-koder. Det finns också exempel på det omvända, dvs. flera ICD9-koder och en ICD10-kod. Det största problemet är att man ofta måste inkludera flera ICD9-koder och flera ICD10-koder för att få en riktig översättning. Trender kan således ofta enbart följas för grupper av diagnoser.

I denna publikation redovisas statistik över sjukdomar som rapporterats som huvuddiagnos under perioden 1987–2009. På grund av översättningsproblemen mellan ICD9 och ICD10 redovisas hela perioden endast för grova grupperingar (kapitel enligt ICD10) av diagnoserna.

Läs hela sammanfattningen

Publiceringsår: 2010
Artikelnummer: 2010-10-20
ISBN: 978-91-86585-59-4
Format: POD
Antal sidor: 65
Språk: Svenska
Pris (inkl. moms): 90 kr

Kontakt

Hillevi Rydh 
075-247 34 53