/
/

Metoder och nyckeltal för uppföljning av äldreomsorg i Danmark, Norge, England och Kanada

Rapporten kartlägger hur äldreomsorgen ser ut i Danmark, Norge, England och Kanada, och hur den nationella uppföljningen av den sker. Särskild tonvikt ligger på vilka ekonomiska nyckeltal som finns. Rapporten har skrivits av Stiftelsen Stockholms läns Äldrecentrum på Socialstyrelsens uppdrag.

Sammanfattning

Hur ser äldreomsorgen ut i Danmark, Norge, England och Kanada och hur sker den nationella uppföljningen av den? I den här rapporten görs en kartläggning av detta med särskild tonvikt på vilka ekonomiska nyckeltal som finns.

När man tar del av de berörda departementens och myndigheternas mål för statistik, kvalitetsindikatorer och nyckeltal som finns på nationell nivå ser man högt ställda förväntningar. Uppgifterna ska ge:

  • möjlighet att följa att de nationella målen uppfylls
  • möjlighet att bedöma om skattemedlen används optimalt
  • möjlighet till jämförelse mellan kommuner
  • underlag för den enskildes val av utförare

Några slutsatser som kan dras från kartläggningen är att:

  • Mått som återspeglar de äldres behov av insatser finns bara i Norge, som är det land som kommit längst med individbaserad statistik (IPLOS). Däremot finns det inga mått där man kan följa effekter eller resultat av de insatser den äldre fått.
  • I alla fyra länderna är data om insatser som ges och kostnader för dessa insatser osäkra. I Danmark och Norge har man sedan något år en individbaserad statistik som i framtiden bör möjliggöra betydligt säkrare data om vilka individer som får insatser och vilka insatser som ges.
  • När insatserna beskrivs är det vanligen på en mer övergripande nivå, såsom ”hemtjänst” och ”äldreboende”. Uppgifter om vad som ingår i denna tjänst samlas sedan något år delvis in i Norge. I Danmark finns uppgifter om insatser delvis på kommunnivå, men det samlas inte in nationellt. Ett problem är att beviljade insatser kan beskrivas på olika sätt i olika kommuner och av olika biståndshandläggare. Ett annat problem, som diskuteras i Danmark, är att en alltför stark styrning av vilka insatser som kan ges och hur de ska beskrivas kan minska flexibiliteten och individanpassningen.
  • Kvaliteten i de insatser som ges följs främst genom undersökningar om kundnöjdhet, en form som inte ger en säker bild av insatsernas reella kvalitet.
  • Med anledning av svårigheterna med att fånga kvaliteten i insatserna söker man i de fyra länderna efter indikatorer som kan vara indirekta mått på kvalitet. Inget land kan ännu sägas använda något mått som har ett säkerställt samband med god kvalitet för brukaren.
  • Årlig inspektion (deltagande observation, intervjuer, aktgranskning) genomförs i England och publiceras på CSCI:s hemsida, betyg sätts med 0–3 stjärnor. Detta är den form av information som i kartläggningen framstått som den mest informativa för brukare och anhöriga.
  • Anhörigas situation och vilket stöd kommunerna ger dem uppmärksammas bara i England.
  •  Avslag på ansökningar om insatser följs inte i något av länderna.
  • Uppgifter samlas in om varje verksamhet för sig, men helheten – hur insatserna sammantaget faller ut för den äldre – följs inte. I England ställs dock vissa frågor till kommunerna om hur de bedömer att deras samlade insatser för de äldre fungerar.
  • I Danmark och Norge har man de senaste åren arbetat med att de data som ska samlas in nationellt ska kunna överföras direkt från data som kommunerna matar in i sina system. Det finns ännu inga utvärderingar av om detta fungerar så smidigt som det är tänkt. I Norge arbetar man aktivt med att förbättra kvaliteten i den individbaserade statistik som från 2007 ersatt tidigare mängdstatistik.
  • Data som finns nationellt är inte helt lättillgängliga. Den som söker kunskap behöver veta vilken myndighet som har uppgifterna och hur man finner dem på myndighetens hemsida. Vissa data är inte tillgängliga för alla.
  • Det är svårt att läsa ut av myndigheternas hemsidor och annan information vilka som är målgrupper för den information som ges.

Goda exempel av intresse för Sverige är främst den individbaserade statistiken i Norge (IPLOS) och de årliga inspektionerna i England, vars resultat publiceras offentligt.

Det saknas studier om i vilken mån olika data faktiskt används för att på nationell nivå följa att lagar och nationella mål efterlevs, på lokal nivå för att följa att brukarna är tillfreds och jämföra sig med andra, på enhetsnivå som incitament till förbättringar och för den enskilde som vägvisare vid val av utförare. Sannolikt kan inte alla dessa olika behov tillgodoses av samma data. Frågan är om några av behoven tillgodoses. Det är svårt att kombinera de behov som finns på nationell nivå med dem som finns lokalt eller hos den enskilde brukaren.

Lika viktigt som valet av hur uppföljningar ska genomföras och vilka indikatorer som ska användas är hur uppföljningarna implementeras och leder till en utveckling av verksamheterna. Med tanke på hur stora ansträngningar som har gjorts för att följa upp verksamheterna är det förvånansvärt lite forskning som har bedrivits kring kostnaderna för nationella uppföljningar, i vilken mån de har positiva eller oavsedda negativa effekter på verksamheterna och i vilken mån de leder till att brukarna får bättre förutsättningar att välja omsorg.

Läs hela sammanfattningen

Publiceringsår: 2009
Artikelnummer: 2009-9-7
Format: POD
Antal sidor: 102
Språk: Svenska
Pris (inkl. moms): 106 kr

Kontakt

Caroline Kalerud
075-247 35 69