/
/

Tillfälliga lösningar för permanenta behov - Uppföljning av kommunernas boendelösningar för hemlösa personer

Kartläggningen visar att det främst är ensamhushåll som hänvisas till den sekundära bostadsmarknaden, men att också barnfamiljer förekommer. Ett vanligt problem är att hyresvärdar inte godtar försörjningsstöd som inkomst. Det bidrar till inlåsningseffekter och fortsatt hemlöshet.

 

Sammanfattning

Uppdraget

Socialstyrelsen och Boverket fick i sina respektive regleringsbrev för år 2008 i uppdrag att kartlägga den sekundära bostadsmarknaden. Tillsammans med Boverkets enkätundersökning är Socialstyrelsens uppföljande intervjuer ett försök att ge en samlad bild av den nuvarande omfattningen av och inriktningen på den sekundära bostadsmarknaden.

För Socialstyrelsens undersökning har telefonintervjuer med tjugo personer från lika många kommuner genomförts.

Intervjuundersökningens resultat

Det är ett brett spektrum av individer som lever inom den sekundära bostadsmarknaden. Det kan röra sig om personer med svår problematik (till exempel missbruk eller psykiska funktionshinder), personer med enbart ekonomiska problem eller personer som saknar tidigare boendereferenser, med andra ord personer som aldrig har kommit in på bostadsmarknaden överhuvudtaget.

Merparten av de intervjuade kommunföreträdarna uppger att det framför allt är ensamhushåll i de aktuella boendelösningarna. Men samtliga intervjuade menar också att det förekommer hushåll med barn under 18 år, och i några av kommunerna finns det många barnfamiljer inom den sekundära bostadsmarknaden. Det handlar ofta om ensamstående mammor med minderåriga barn.

Det finns både skillnader och likheter mellan kommunerna i vilken typ av boendelösningar de har valt att använda sig av. Det är vanligt att det inom en och samma kommun förekommer en blandning av boendeformer - ofta med inriktning på olika målgrupper. Generellt är det en stor spännvidd bland boendeformerna, från dem som ligger närmare ett vanligt, permanent boende, till olika slags kategoriboenden som ofta är förknippade med fler stödinsatser och mer tillsyn. Kategoribostäder ligger oftast samlade, i ett särskilt hus, en trappuppgång eller korridor - till skillnad från integrerade lägenheter som är utspridda i det ordinarie bostadsbeståndet.

Ofta organiseras de olika boendelösningarna enligt någon slags ”boendekedja” eller ”boendetrappa”, som kan ses som ett sätt för individen att stegvis kvalificera sig till en mer normal boendesituation, genom att ”tränas” i att bo. Var någonstans i trappan individen kommer in, beror till stor del på vilka förutsättningar han eller hon bedöms ha att klara boendet.

För att få tag på bostäder till de hushåll som inte blir godkända på den ordinarie bostadsmarknaden samarbetar man i de intervjuade kommunerna med allmännyttiga bostadsföretag och/eller privata värdar. I de allra flesta kommuner har man ett väl upparbetat samarbete kring bostadsfrågorna, med regelbundna möten mellan aktörerna. I vissa fall är samarbetet formaliserat via skriftliga avtal, men det är betydligt vanligare att arbeta mer informellt med muntliga överenskommelser. I flera kommuner har tjänster som ”bostadskonsulenter” och ”bostadssamordnare” inrättats, som fungerar som länkar mellan socialtjänsten och hyresvärdarna. Dessa personer har till uppgift att skaffa fram lägenheter och bistå i kontakter med hushållen, exempelvis vid störningsärenden.

Det är mycket vanligt att socialtjänsten innehar förstahandskontraktet på bostaden och sedan hyr ut den i andra hand till den aktuella klienten/hyresgästen. I några kommuner är det däremot fastighetskontoret som fungerar som hyresvärd.

Andrahandskontrakten har oftast korta avtalstider, och är dessutom förenade med särskilda tilläggsbestämmelser utöver de regler som finns angivna i hyreslagen. Det handlar både om generellt utformade villkor, och om särskilda överenskommelser anpassade för den enskilda individen. Ett villkor kan vara att individen ska ta emot stöd och tillsyn i boendet.

Jämsides med andrahandupplåtelser förekommer på sina håll även andra sätt att lösa bostadsfrågorna. Ett exempel på det är ”boendestödsavtal”, som innebär att man ger personer förstahandskontrakt till bostäder där socialtjänsten garanterar hyran under en begränsad tid. Hyresgästen kan dessutom få tillgång till relevanta stödinsatser.

I de flesta av de 20 kommunerna är det teoretiskt möjligt för andrahandshyresgästen att ta över kontraktet på lägenheten. Efter hur lång tid detta kan ske skiljer sig åt mellan kommunerna, från 3 månader upp till ett par år. För det mesta krävs ett ”prickfritt” boende under den utsatta tiden. Hyresgästen måste kunna visa att han eller hon har skött sitt boende, betalat hyran i tid, betalat eventuella hyresskulder och inte har agerat störande gentemot omgivningen. Trots att hyresgästen kan ta över kontraktet efter en viss begränsad tid blir andrahandsboendet i praktiken oftast mer varaktigt än vad som var avsett från början.

En anledning till detta som framförs av de intervjuade är att bostadsmarknaden inte fungerar på ett tillfredsställande sätt. Framför allt är det den stora bristen på bostäder i allmänhet, och hyreslägenheter i synnerhet, som lyfts fram. Dessutom ställer hyresvärdar allt hårdare krav på hyresgästerna.

Majoriteten av de intervjuade uppger att antalet särskilda boendelösningar har ökat under de senaste åren. Dessutom är fler och fler barnfamiljer i behov av bostäder på den sekundära bostadsmarknaden. Även andra, exempelvis unga vuxna och personer med låg eller ingen inkomst, har kommit in som nya målgrupper för den sekundära bostadsmarknaden.

Socialstyrelsens bedömningar

  • Eftersom hemlöshet och utestängning från bostadsmarknaden till stora delar handlar om bostadsförsörjning krävs ett delat ansvarstagande kring frågorna. Socialtjänsten kan inte ensam lösa problemen, då den saknar verktyg för att kunna påverka bostadsmarknad och bostadsbyggande.
  • Undersökningen visar att det är få kommuner som använder formaliserade överenskommelser med hyresvärdar. Socialstyrelsen har tidigare poängterat vikten av att säkerställa rutiner för socialtjänstens samverkan med andra aktörer. Samverkan underlättas av att mål finns angivna, att det finns mandat och tydlig ledning, samt att parternas respektive roller klargörs.
  • Ett problem som många vittnar om är att hyresvärdar inte godtar försörjningsstöd som inkomst. Detta bidrar till inlåsningseffekter på den sekundära bostadsmarknaden och därmed också till att upprätthålla hemlösheten.
  • Ett problem med den sekundära bostadsmarknaden är att för få personer kommer ut på den ordinarie bostadsmarknaden. Personer som skulle kunna erbjudas förstahandskontrakt med tillgång till adekvata stödinsatser får inte denna möjlighet.
  • Det finns tendenser att de tilläggsvillkor och krav som är vanligt förekommande inom den sekundära bostadsmarknaden inte alltid utformas med respekt för individens integritet.
  • Det är problematiskt om inte alla kommuner ser till att ha god och systematisk kunskap om situationen för barn och barnfamiljer inom den sekundära bostadsmarknaden.

Förslag

Boverket och Socialstyrelsen ser det som angeläget att upprätthålla överblicken över den sekundära bostadsmarknaden och att följa utvecklingen inom området. Socialstyrelsens uppföljande intervjuer föreslås vid nästkommande undersökning fokusera på situationen i de tre storstadskommunerna, samt att även innehålla intervjuer med personer som bor inom den sekundära bostadsmarknaden.

Socialstyrelsen föreslår även att den officiella statistiken över beviljade boendeinsatser utvecklas och förtydligas, så att den kan användas som ett komplement till Boverkets bostadsmarknadsenkät.

Boverket och Socialstyrelsen kommer att arbeta för att sprida kunskap som genererats genom de bägge undersökningarna till berörda aktörer. Detta kan exempelvis ske genom seminarier och konferenser.

Läs hela sammanfattningen

Publiceringsår: 2009
Artikelnummer: 2009-126-3
ISBN: 978-91-85999-90-3
Format: POD
Antal sidor: 37
Språk: Svenska
Pris (inkl. moms): 34 kr

Mer hos oss

Hemlöshet