Hälso- och sjukvården bör utreda och diagnostisera personer med demenssjukdom. Viktiga förutsättningar för vården och omsorgen i socialtjänsten och hälso- och sjukvården är personcentrerad omvårdnad, teambaserat arbete och utbildning av personal. Den preliminära versionen lyfter också stödet till anhöriga och uppföljning av insatser och behandling.
- några centrala rekommendationer och deras konsekvenser
Socialstyrelsen bedömer att nedanstående rekommendationer är centrala förutsättningar för att dessa riktlinjer som helhet kan ge önskat resultat. Rekommendationer kan vara resurskrävande och kan bland annat medföra behov av investeringar i personal och kompetens.
Utredning och diagnos
Det finns ingen enkel utredningsmetod som kan fastställa om en person har en demenssjukdom.
Socialstyrelsen anser att hälso- och sjukvården i första hand bör göra en basal demensutredning som grundar sig på en sammanvägning av
- strukturerad anamnes, intervjuer med närstående, bedömning av fysiskt och psykiskt tillstånd, bedömning av kognition genom kognitiva test (MMT tillsammans med klocktest),
- strukturerad bedömning av funktions- och aktivitetsförmåga,
- blodprovstagning för att utesluta andra tillstånd som kan orsaka kognitiv svikt,
- strukturell hjärnavbildning med datortomografi som kan bidra till att identifiera kognitiv svikt och utesluta andra tillstånd i hjärnan som kan orsaka kognitiv svikt.
Socialstyrelsen anser också att hälso- och sjukvården vid stark klinisk misstanke om att den kognitiva svikten kan vara orsakad av neuroborrelios, HIV eller neurosyfilis bör ta prover för att kunna utesluta eller bekräfta detta.
Det är dock inte alltid tillräckligt med en basal utredning för att fastställa om en person har en demenssjukdom. Socialstyrelsen anser att hälso- och sjukvården då bör genomföra en utvidgad demensutredning som innehåller en eller flera av följande delar
- neuropsykologiska test,
- strukturell hjärnavbildning med magnetkamera,
- lumbalpunktion och analys av biomarkörer (särskilt vid misstanke om Creutzfeldt-Jakobs sjukdom eller cerebral infektion),
- funktionell hjärnavbildning med SPECT.
Vilka delar som hälso- och sjukvården väljer för den utvidgade utredningen av en enskild individ beror på dels vad som kommit fram i den basala utredningen, dels vad hälso- och sjukvården bedömer som nödvändigt i det enskilda fallet.
Socialstyrelsen bedömer att effekten av rekommendationerna om basal och utvidgad utredning blir att antalet utredningar ökar med cirka 7 000 undersökningar årligen till en kostnad av omkring 41-59 miljoner kronor (cirka en promille av de totala kostnaderna för demenssjukdom). En högre kvalitet på demensutredningarna kan förväntas bidra till ett mer adekvat omhändertagande och ett minskat behov av akuta åtgärder, till exempel sjukhusinläggningar, och därmed lägre totalkostnader.
Grundläggande förutsättningar för en god vård och omsorg
Socialstyrelsen anser att all vård, omvårdnad och omsorg för personer med demenssjukdom bör bygga på ett personcentrerat förhållningssätt och multiprofessionellt teambaserat arbete.
Socialstyrelsen anser också att socialtjänsten och hälso- och sjukvården bör ge personalen, främst kommunalt anställda vårdbiträden och undersköterskor möjligheter till utbildning som är långsiktig, kombinerad med praktisk träning, handledning och feedback.
Socialstyrelsen bedömer att effekten av rekommendationerna om
- personcentrerad omvårdnad initialt inte påverkar, men på sikt minskar, kostnaderna för socialtjänsten och hälso- och sjukvården
- multiprofessionellt arbete initialt ökar, men på sikt minskar, kostnaderna för socialtjänsten och hälso- och sjukvården
- utbildning initialt ökar, men på sikt minskar, kostnaderna för socialtjänsten och den kommunala hälso- och sjukvården.
Uppföljning
Socialstyrelsen anser att hälso- och sjukvården och socialtjänsten minst en gång per år bör följa upp läkemedelsbehandling, kognition, funktionsförmåga, allmäntillstånd, eventuella beteendeförändringar och beviljade biståndsinsatser.
Socialstyrelsen bedömer att rekommendationen inte ökar kostnaderna för socialtjänsten och hälso- och sjukvården.
Läkemedelsbehandling mot kognitiv svikt vid Alzheimers sjukdom och utvärdering av läkemedel
Socialstyrelsen anser att hälso- och sjukvården bör erbjuda behandling med kolinesterashämmare (donezepil, galantamin och rivastigmin) mot kognitiva symtom till personer med mild-måttlig Alzheimers sjukdom.
Socialstyrelsen anser vidare att hälso- och sjukvården bör erbjuda behandling med memantin mot kognitiva symtom till personer med måttlig-svår Alzheimers sjukdom. Hälso- och sjukvården bör också följa upp behandlingen i samband med inställning av dos och därefter regelbundet, minst en gång per år samt i samband med eventuell utsättning.
Socialstyrelsen bedömer att effekten av rekommendationerna om behandling med kolinesterashämmare och memantin medför en ökning av läkemedelskostnaden med som högst 170 miljoner kronor. De totala samhällskostnaderna förväntas dock vara oförändrade eller minska.
Beteendemässiga och psykiska symtom vid demenssjukdom
Socialstyrelsen anser att hälso- och sjukvården och socialtjänsten alltid bör utreda de bakomliggande orsakerna till beteendemässiga och psykiska symtom hos personer med demenssjukdom.
För personer med demenssjukdom och samtidig depression anser Socialstyrelsen att hälso- och sjukvården bör erbjuda behandling med SSRI-preparat.
Socialstyrelsen anser vidare att hälso- och sjukvården i undantagsfall, då personcentrerade omvårdnadsinsatser och anpassning av vårdmiljön visat sig otillräckliga och tillståndet orsakar stort lidande för den demenssjuke, kan pröva läkemedelsbehandling med
- memantin för personer med Alzheimers sjukdom och beteendemässiga och psykiska symtom,
- kortverkande bensodiazepiner vid oro och ångest,
- antipsykosmedel vid psykossymtom och/eller agitation,
- klometiazol till natten vid demenssjukdom och beteendemässiga och psykiska symtom respektive konfusion.
En förutsättning då en person behandlas med bensodiazepiner eller antipsykosmedel är att hälso- och sjukvården planerar för en kort behandlingstid och utvärderar effekten och eventuella biverkningar inom två veckor.
Socialstyrelsen bedömer att effekten av rekommendationerna om behandling av beteendemässiga och psykiska symtom kan leda till ett ökat behov av resurser inom kommunal verksamhet för omhändertagande av patienter med beteendemässiga och psykiska symtom.
Dagverksamhet
Socialstyrelsen anser att socialtjänsten bör erbjuda personer med demenssjukdom dagverksamhet som är specifikt anpassad för gruppens behov.
Yngre personer bör erbjudas plats i dagverksamhet som specifikt anpassats för deras behov.
Socialstyrelsen bedömer att dagverksamhet specifikt anpassad för personer med demenssjukdom är kostnadseffektiv i jämförelse med annan dagverksamhet. Detsamma gäller specifik dagverksamhet för yngre personer med demenssjukdom. Kostnaden för en dag i dagverksamhet beräknas motsvara kostnaden för 1-2 timmar hemtjänst.
Särskilt boende
Socialstyrelsen anser att socialtjänsten bör erbjuda personer med demenssjukdom plats i småskaligt särskilt boende specifikt anpassat för personer med demenssjukdom.
Socialstyrelsen anser att socialtjänsten bör verka för att boendets miljö är personligt utformad, hemlik och berikad och att de som har behov av utevistelse ges möjlighet till detta.
Socialstyrelsen anser också att socialtjänsten bör verka för en psykosocial boendemiljö som kännetecknas av trygghet och tillgänglighet och där personen med demenssjukdom kan få ett meningsfullt innehåll i dagen.
Socialstyrelsen bedömer att småskaligt särskilt boende specifikt anpassat för personer med demenssjukdom är kostnadseffektivt i jämförelse med blandade boenden. Socialstyrelsen bedömer samtidigt att effekterna av rekommendationerna kommer att innebära ökade kostnader för kommunerna. Landstingens kostnader bedöms minska på sikt.
Stöd till anhöriga
Socialstyrelsen anser att socialtjänsten och hälso- och sjukvården bör erbjuda anhöriga möjligheter till utbildnings