/
/

Barn- och ungdomshabiliteringens metoder för att förebygga psykisk ohälsa – en nationell inventering

Barn- och ungdomshabiliteringar använder delvis metoder som är utvärderade och evidensbaserade och delvis sådana som inte är det. Disciplinens arbetssätt ställer höga krav på såväl val som tillämpning av metod – barnens behov är ofta sammansatta och individuella.

Sammanfattning

Psykisk hälsa är en del av den helhet som barn- och ungdomshabiliteringen behöver beakta i sitt arbete med barn och unga som har medfödda eller förvärvade funktionsnedsättningar. Det gäller såväl vid insatser för barn och unga med psykiska funktionsnedsättningar som vid insatser för barn och unga med andra funktionsnedsättningar. Genom sina ofta långvariga kontakter med barn och unga, från de första levnadsåren till de sena tonåren, har verksamheter med barn- och ungdomshabilitering särskilda möjligheter att upptäcka tidiga tecken på psykisk ohälsa, att ge stöd till barn med sådana tecken, att ge stöd till barnets föräldrar och syskon och att samverka med andra verksamheter som kan ge det stöd som behövs.

UPP-centrum genomförde i början av år 2008 en enkätundersökning bland landets habiliteringschefer för att få en uppfattning om vilka metoder och andra strukturerade arbetssätt som dessa använder för att förebygga psykisk ohälsa. Undersökningen ingick i ett större uppdrag att inventera metoder som används för att förebygga psykisk ohälsa hos barn och unga.

Enkäten bestod av frågor om användning och utvärdering av manualbaserade metoder och andra strukturerade arbetssätt för tidig upptäckt av barn som visar tecken på beteendeproblem eller psykisk ohälsa, insatser till barn som har insatser genom habiliteringen och som visar tecken på beteendeproblem eller psykisk ohälsa, stödjande insatser till föräldrar, upptäckt av stödbehov hos syskon, stödjande insatser till syskon och upptäckt av föräldrar som visar tecken på sviktande föräldrafunktioner. Utöver detta omfattade enkäten frågor om samverkan med andra verksamheter samt behov av kunskapsstöd samt rekommendationer och riktlinjer för att välja metoder och arbetssätt.

Manualbaserade metoder och andra strukturerade arbetssätt var vanligast när det gäller insatser till barn som visar tecken på beteendeproblem eller psykisk ohälsa, tidig upptäckt av barn som visar tecken på beteendeproblem eller psykisk ohälsa och stöd till föräldrar. Här uppgav en majoritet av dem som besvarat enkäten att de använder sådana metoder/arbetssätt. Flertalet svarande uppgav att de inte använder manualbaserade metoder eller andra strukturerade arbetssätt för stödjande insatser till syskon eller för upptäckt av föräldrar som visar tecken på sviktande föräldrafunktioner.

Generellt förekommer många olika manualbaserade metoder och andra strukturerade arbetssätt, av vilka inte någon eller några enstaka tycks dominera. I svaren nämns omkring 35 manualbaserade metoder och omkring 40 strukturerade arbetssätt. Manualbaserade metoder används främst för att tidigt upptäcka tecken på psykisk ohälsa eller beteendeproblem hos barn samt för att ge insatser till barn med som uppvisar sådana tecken. Flest strukturerade arbetssätt används för olika stödjande insatser till barn som visar tecken på psykisk ohälsa eller beteendeproblem och till deras föräldrar. Därefter används flest arbetssätt fört stödjande insatser till föräldrar. När det gäller annat arbete i samband med psykisk ohälsa hos barn är antalet manualbaserade metoder och strukturerade arbetssätt färre.

Enkäten innehöll frågor om huruvida verksamheterna hade utvärderat metoder och arbetssätt som används för att upptäcka olika stödbehov. I dessa fall uppgav nästan samtliga svarande som använder manualbaserade metoder eller andra strukturerade arbetssätt i dessa syften att de hade utvärderat metoden eller arbetssättet i sin verksamhet.

Flertalet svarande sade att deras verksamhet har samverkansavtal på ledningsnivå med andra verksamheter. Vanligast är avtal med barn- och ungdomspsykiatrin, barn- och ungdomsmedicinska verksamheter och kommunerna. I ett fall fanns det en skriven överenskommelse med vuxenhabiliteringen om ansvarsfördelning och övergång till vuxenverksamheten.

Sammanfattningsvis visar enkätresultaten att det finns ett stort intresse för frågor om barns och ungas psykiska hälsa inom barn- och ungdomshabiliteringen. Det gäller särskilt tidig upptäckt och stödjande insatser till barn och unga med funktionsnedsättningar och tecken på psykisk ohälsa. Samtidigt ger flera enkätsvar uttryck för att det behövs ytterligare kunskapsstöd, både när det gäller psykisk ohälsa bland barn och vid val av metoder och arbetssätt.

En viktig fråga är varför verksamheter med barn- och ungdomshabilitering väljer olika metoder och strukturerade arbetssätt. Här, liksom inom andra verksamheter som studerats inom ramen för UPP-centrums inventeringsuppdrag, nämns metoder och arbetssätt som inte är utvärderade och evidensbaserade. Spännvidden är också stor, från metoder och arbetssätt med medicinsk inriktning till sådana som har social, psykologisk eller pedagogisk inriktning. I en verksamhet som möter många varierande och individuella stödbehov - som ibland är mycket ovanliga och kräver specialistkompetens som bara finns på ett fåtal platser i landet - är det nödvändigt med en mångfald metoder och arbetssätt som kan svara mot varje enskilt barns behov. Samtidigt ställer mångfalden särskilda krav på verksamheterna när det gäller metodval och metodtillämpning inom ett så brett fält, t.ex. när det gäller tillgång till kunskap om vilka metoder som är evidensbaserade och effekterna av att olika metoder och arbetssätt kombineras.

En annan viktig fråga gäller om de metoder och arbetssätt som används i barn- och ungdomshabiliteringen är relevanta och effektiva för de barn och unga som får del av insatserna. Dessa barn och unga har ofta sammansatta och individuellt mycket varierande behov som kräver individuellt inriktad och utformad prevention. Även de föräldrar som barn- och ungdomshabiliteringen möter kan ha andra förutsättningar och behov än föräldrar som erbjuds stöd inom andra verksamheter. Båda dessa aspekter behöver uppmärksammas och analyseras närmare i förhållande till forskning och utvärdering av metoder för att förebygga psykisk ohälsa hos barn och unga.

Resultaten från enkäten leder till tre slutsatser inför barn- och ungdomshabiliteringens fortsatta arbete med att förebygga psykisk ohälsa hos barn:

  • Det behövs en fördjupad analys av barn- och ungdomshabiliteringens val av metoder och arbetssätt för att förebygga psykisk ohälsa hos barn och unga med funktionsnedsättningar, inte minst i förhållande till om dessa metoder har utvärderats när det gäller arbete med barn med olika funktionsnedsättningar.
  • Det behövs väl fungerande former för samverkan mellan verksamheter med barn- och ungdomshabilitering och andra berörda verksamheter för ett samlat och väl fungerande förebyggande arbete. Det gäller även inför att ansvaret för habiliteringsinsatserna går över från barn- och ungdomshabiliteringen och vuxenhabiliteringen.
  • Det behövs en fördjupad analys av barn- och ungdomshabiliteringens uppdrag och möjligheter när det gäller att uppmärksamma tecken på psykisk ohälsa hos syskon till barn med habiliteringsinsatser och att, själv eller i samverkan med andra, stödja dessa syskon.
  • Det behövs en fördjupad analys av barn- och ungdomshabiliteringens uppdrag och möjligheter att upptäcka föräldrar som visar tecken på sviktande föräldrafunktioner som kan ha betydelse för barnets psykiska hälsa.
Läs hela sammanfattningen

Publiceringsår: 2009
Artikelnummer: 2009-126-176
Format: POD
Antal sidor: 37
Språk: Svenska
Pris (inkl. moms): 42 kr

Kontakt

Socialstyrelsen
075-247 30 00