Socialstyrelsen konstaterar att vårdgivarna i kommun och i tandvård uppfyller många av lagens krav på munhälsa och tandvård för äldre, men att mätbara mål för hälso- och sjukvården och tandvården ofta saknas. Myndigheten kommer att följa upp tillsynen under år 2009.
Publiceringsår: 2009
Artikelnummer: 2009-126-168
Format: Utskrift
Antal sidor: 26
Språk: Svenska
Pris (inkl. moms): 50 kr
Rekommendationer
Sammanfattning
Kommunerna har ett hälso- och sjukvårdsansvar för dem som bor i de så kallade särskilda boendeformerna. I detta ansvar ingår även tandvård utom den tandvård som landstinget ansvarar för enligt 8a § tandvårdslagen.
Många äldre har kvar allt fler av sina egna tänder. Det är en positiv utveckling som ställer nya krav på tandvården och ökar behovet av förebyggande munhälsovård hos den äldre.
De äldre lever längre och fler blir multisjuka och svaga. Detta innebär en ökad risk för att medicinska resttillstånd ska inträda i samband med behandlingar med till exempel narkos. På grund av att de äldre idag har ett annat tandstatus än tidigare krävs också ett annat vård- och omsorgspanorama och därmed en ökad kompetens hos tandvårds- och omvårdnadspersonalen. Samarbetet mellan tandvården och sjukvården måste därför utvecklas.
Under 2006 och 2007 har regionala tillsynsenheten i Stockholm handlagt ärenden rörande uppsökande tandvård på äldreboenden. Den kunskap som Socialstyrelsen därmed fick gjorde att vi insåg att det var angeläget att granska vilken tandvård som erbjuds de äldre som bor i särskilda boenden.
Regionala tillsynsenheten i Stockholm (RTS) ville granska hur de kommunala vårdgivarna och vårdgivarna inom tandvården efterlever de lagstiftade kraven på munhälsa och tandvård, samt sätta fokus på mun- och tandhälso- och sjukvård för äldre som bor i särskilda boenden. Därför valde vi ut 20 särskilda boenden för äldre med hänsyn till parametrarna geografiskt läge, storlek och verksamhetsform (offentlig eller privat verksamhet). De granskades med hjälp av ett standardiserat intervju- och bedömningsformulär.
Socialstyrelsen kan konstatera att verksamheterna uppfyller många av kraven men att det finns en vanlig brist: att mätbara mål för hälso- och sjukvården och tandvården saknas i verksamheten. Verksamheterna har dock en mängd riktlinjer och registrerade parametrar som skulle kunna omformas till mätbara mål. Det finns skillnader mellan verksamheter som drivs av kommunen och verksamheter som drivs av privata företag. Resultaten varierar till förmån för den ena eller den andra verksamhetsformen beroende på vilken aspekt som granskas.
Det finns också skillnader mellan stora och små verksamheter, men även här är de olika verksamheterna bra på olika saker. Det finns alltså inte några enkla samband mellan privat eller offentlig respektive stor eller liten verksamhet.
De intervjuade grupperna anser att mun- och tandvården är viktig i deras verksamhet och de anstränger sig för att utföra ordinationerna efter bästa förmåga. Det finns dock en okunskap om graden av ohälsa i munhålan hos äldre. Det skulle vara ett värdefullt stöd både för de äldre och för omvårdnadspersonalen om det fanns en utökad kompetens i verksamheterna i form av en tandvårdssakkunnig, till exempel en tandhygienist.
Personalen på boendena visar stor hänsyn till de boendes integritet. Det är positivt men det innebär också att de äldre inte alltid får den mun- och tandvård de behöver.
Socialstyrelsen kan konstatera att viss särbehandling fortfarande sker avseende tandvård jämfört med övrig vård, men i vissa verksamheter var skillnaden nästan obefintlig. Några enheter uppgav att inga skillnader finns.
Sammanfattningsvis kan vi konstatera att de som har rätt till munhälsobedömning och nödvändig tandvård erbjuds detta. Under 2009 kommer Socialstyrelsen att följa upp den genomförda tillsynen.
Läs hela sammanfattningen