/
/

Socialtjänstens öppna verksamheter för barn och unga – en nationell inventering av metoder

Socialtjänstens öppna verksamheter för barn behöver nationella utvärderingar av metoder och arbetssätt, stöd för att välja metoder, nationella riktlinjer och preciseringar av vad som gäller för samarbetet mellan olika parter – juridiskt, ekonomiskt och professionellt.

Sammanfattning

Socialstyrelsen fick våren 2007 i uppdrag av regeringen att inrätta ett nationellt utvecklingscentrum för tidiga insatser till barn och unga som löper risk att drabbas av svårare psykisk ohälsa, - ”Utvecklingscentrum för barns psykiska hälsa (prevention)” kallat UPP-centrum. Våren 2008 inleddes arbetet med att göra en nationell inventering i kommuner och landsting av vilka metoder som används för att förebygga allvarlig psykisk ohälsa hos barn. Resultatet från de elva olika verksamheter som bedömts vara de viktigaste för barns och ungas välbefinnande och hälsa presenterades i en huvudrapport i november 2008: Metoder som används för att förebygga psykisk ohälsa hos barn - En nationell inventering i kommuner och landsting. (1)

I denna delrapport redovisas resultat från en inventering av vilka metoder som används inom socialtjänstens öppna verksamheter för tidiga insatser till barn och unga som riskerar utveckla psykisk ohälsa.

Avsikten med inventeringen är att den ska utgöra underlag för fortsatta diskussioner kring metodval i socialtjänstens öppna verksamheter för barn, samt utgöra underlag för att initiera utvärderingar av lovande metoder, stödja implementering av evidensbaserade metoder, ge kunskapsstöd och starta vidareutbildningar inom socialtjänstens verksamhetsområden. I inventeringen redovisas också i vad mån kommunernas socialtjänst genomför eller har genomfört egna utvärderingar av metoder, har samverkansavtal med andra verksamheter samt behov av kunskapsstöd och rekommendationer.

I rapporten används begreppet metod. Med detta avses manualbaserade metoder, egna utarbetade metoder eller strukturerade arbetssätt som är så väl beskrivna i manualer, riktlinjer eller liknande att andra kan upprepa dem. Metoder för förebyggande arbete och tidiga insatser har till syfte att påverka risk- och skyddsfaktorer eller symtom och funktion.

Inventeringens målgrupp är de professionella som i sin dagliga verksamhet möter barn och unga och deras föräldrar i socialtjänstens öppna verksamheter. Det är verksamheter som erbjuder en rad olika insatser till barn, unga och familjer, dels som service (utan beslut om bistånd) och dels som bistånd (efter utredning om behov och beslut enligt socialtjänstlagen) .

Rapporten baseras på en enkätundersökning till ett representativt urval av landets kommuner. Enkäten innehöll ett antal definierade insatsformer samlade i kategorier, där kommunerna fick uppge om de använder en metod eller strukturerat arbetssätt. Kategorierna, som utgår från insatsens innehåll, intensitet och varaktighet är:

  • programverksamhet
  • riktad dagverksamhet
  • socialpedagogiska insatser
  • kvalificerat nätverksarbete
  • enskilt samtalsstöd.

Endast de metoder eller arbetssätt för vilka någon form av dokumentation funnits har tagits med i redovisningen.

Inventeringen visar att socialtjänsten rapporterat att 90 olika metoder och strukturerade arbetssätt används i de öppna verksamheterna. Av dessa metoder rapporterades 12 för barn i riskmiljöer (missbruk, psykisk sjukdom eller våld i familjen) och 20 metoder som rör föräldrautbildning.

Några metoder har fått större spridning än andra. Den vanligast rapporterade metoden är Aggression Replacement Training (ART), som rapporterats från 30 procent av kommunerna eller kommundelarna. Andra vanliga metoder är Community Parent Education Program (COPE) och Kommunikationsmetod (Komet), som rapporterats från 18 respektive 15 procent av kommunerna. Samspelsmetoden Marte Meo rapporterades från 17 procent av kommunerna. Haschavvänjningsprogrammet (HAP) och Trappan, en strukturerad verksamhet för barn som bevittnat våld, har rapporterats från 14 procent av kommunerna. Hemterapeut, ungdomsstödjare, Rädda barnens gruppverksamhet för barn i riskmiljöer, Funktionell familjeterapi (FFT) och Nätverksmöte har rapporterats från 10 - 12 procent av kommunerna.

Inventeringens resultat tyder inte på några stora skillnader mellan stora och små kommuner eller landsändar när det gäller metodanvändning. Samtidigt visar den att socialtjänsten har börjat intressera sig för och använda ett systematiskt och strukturerat arbetssätt. Det visar sig t.ex. i form av ett stort antal rapporterade manualbaserade metoder för barn i riskmiljöer, föräldrautbildning, unga lagöverträdare och strukturerad familjeterapi. Däremot saknas ofta tydliga beskrivningar av arbetssätt och innehåll samt utvärderingar när det gäller de mer individuellt utformade arbetssätten som t.ex. familjepedagogiska insatser i hemmet. Dessa insatser ges ofta under längre tid, kan vara mer ingripande i barns och familjers liv och ges oftast i hemmet utan insyn. De utvärderas dessutom sällan av kommunerna själva.

Resultaten av inventeringen ger anledning att dra följande slutsatser:

Det finns behov av nationella utvärderingar av metoder och arbetssätt

Det behövs ytterligare studier och utvärderingar inom området. Det gäller såväl frekvent använda föräldrastödsmetoder som gruppverksamheter för barn i olika riskmiljöer och riktad dagverksamhet t.ex. samspelsträning för barn och föräldrar. I synnerhet gäller det de mindre strukturerade arbetssätten som familjepedagogiska insatser i hemmet och enskilt samtalsstöd.

Det finns behov av nationellt stöd vid val av metoder och behov av nationella riktlinjer

Ett nationellt stöd är av stor vikt för att upprätthålla intresset för ett evidensbaserat arbete. Ett sådant stöd kan behöva vara olika utformat för olika kommuner beroende på hur långt man kommit i sin metodmedvetenhet. Metodguiden från Institutet för utveckling av metoder i socialt arbete (IMS) är ett led i ett sådant stöd. Det behövs också nationella riktlinjer och tydliga rekommendationer om lämpliga metoder och arbetssätt kopplat till olika problembilder.


Det finns behov av att konkretisera förutsättningar för samverkan

Barn och unga med psykisk ohälsa eller som riskerar att utveckla psykisk ohälsa behöver upptäckas och få insatser av den eller de verksamheter som är lämpligast så tidigt som möjligt. För att detta ska ske krävs att berörda verksamheter samverkar såväl i det universellt och selektivt preventiva arbetet som vid indikerad prevention (utredningar av behov och planering, genomförande och uppföljning av insatser). Till stöd för konkret styrning och utformning av samverkan behövs förtydligande av vad ett samverkansavtal ska reglera juridiskt, ekonomiskt och professionellt.

Läs hela sammanfattningen

Publiceringsår: 2009
Artikelnummer: 2009-126-145
Format: POD
Antal sidor: 48
Språk: Svenska
Pris (inkl. moms): 76 kr

Kontakt

Monica Norrman
075-247 38 02

Mer hos oss

Barn och familj