Strokesjukvården i ett patientsäkerhetsperspektiv - Rapport från en tillsynsaktivitet i Uppsala-Örebroregionen 

Publiceringsår: 2009
Artikelnummer: 2009-126-141
Format: Utskrift
Antal sidor: 26
Språk: Svenska
Pris (inkl. moms): 34 kr

Vid tillsynen av strokesjukvården på sjukhusen har Socialstyrelsen kunnat konstatera

• att man har god kännedom om de Nationella riktlinjerna för strokesjukvård 2005,
• att vårdprogrammen som finns på sjukhusen följer dessa riktlinjer,
• att vården sker på strokeenhet med ett multidisciplinärt team som tillsammans arbetar med patienten,
• att personalen i stor utsträckning får specifik utbildning avseende strokesjukvård,
• att man aktivt rapporterar till det nationella kvalitetsregistret Riks-Stroke och att resultatet från kvalitetsregistret utgör bas för verksamhetens kvalitetsarbete,
• att samverkan i vårdprocesserna mellan slutenvården, kommunen och primärvården skulle kunna förbättras för att patienterna ska få en så god och säker vård som möjligt.

Vid tillsynen i primärvården har Socialstyrelsen kunnat konstatera

• att man i primärvården anser sig ha kunskap om de Nationella riktlinjerna för strokevård 2005 och följer dessa, men
• att diagnosregistrering sker osystematiskt och med användande av olika termer och begrepp mellan primärvårdsenheter och mellan landsting,
• att primärvården inte deltar i det kvalitetsregister, Riks-Stroke, som slutenvården använder och som utgör bas för kvalitetsarbetet på sjukhusen, med följd
• att primärvården endast med stora arbetsinsatser kan få fram data som beskriver de insatser, väsentligen av sekundärpreventiv art, som görs i primärvården för strokepatienter och
• att det följaktligen saknas uppföljningsmöjligheter i primärvården av gruppen patienter med stroke.

Vid tillsynen i kommunerna har Socialstyrelsen kunnat konstatera

• att de Nationella riktlinjerna för strokevård ofta är kända bland kommunens hälso- och sjukvårdspersonal, men riktlinjerna är inte förankrade och används inte som ett stöd i det dagliga arbetet,
• att oklara läkemedelsordinationer och brister i informationsöverföringen utgör identifierade risker, men att man i de flesta län arbetar med att förbättra vårdplanering och informationsöverföring när patienter ska skrivas ut från sjukhuset,
• att strokepatienter som fått större funktionsnedsättningar ofta kommer till kommunens korttidsboenden för att få rehabilitering och för vidare bedömning och vårdplanering om fortsatt boende,
• att dokumentationen inte alltid är systematisk och många dokumenterar inte de ställningstaganden som man gör, annat än när ställningstagandet leder till en åtgärd,
• att vårdinsatserna kan förtydligas och säkras genom att rutiner/checklistor tas fram för exempelvis riskbedömningar och funktionskontroller.

Sammanfattande iakttagelser

• Kvalitet och patientsäkerhet i strokevården styrs enbart indirekt genom Nationella riktlinjer. Är dessa inte kopplade till ett rikstäckande kvalitetsregister med möjlighet till öppna jämförelser blir de Nationella riktlinjerna en angelägenhet för de redan intresserade, men används i praktiken i liten utsträckning.
• Granskande tillsyn efter Nationella riktlinjer innebär tidskrävande förberedelser och blir föga meningsfull om inte vårdgivaren själv kan definiera patientgruppen och bistå med underlag för tillsynen.
• Stödjande tillsyn efter ”God vårddokumentet” ger bra möjligheter till samtal och diskussion om patientsäkerhets- och kvalitetsrelevanta områden inom och mellan olika vårdnivåer.
• Patientsäkerheten i strokevården är överlag god för de akuta insatserna, prehospitalt och på sjukhus. Ett kontinuerligt förbättringsarbete pågår.
• Patientsäkerheten i strokevården vad avser akut rehabilitering och omvårdnad på sjukhus är generellt sett väl tillgodosedd, med undantag av att vissa, främst kognitiva, funktionsbortfall kan bli ouppmärksammade på grund av korta vårdtider.
• Rehabiliteringsinsatserna i den kommunala korttidsvården bedrivs med god kompetens av sjuksköterskor och paramedicinsk personal, men insatserna kan dokumenteras bättre.
• Patientsäkerheten i strokevården vad avser sekundärpreventiva åtgärder i primärvården kan inte bedömas på gruppnivå eftersom primärvården inte deltar i Riks-Stroke och landstingen inte har någon fungerande diagnosregistrering för patienterna.