/
/

Våldsutsatta kvinnor och barn som bevittnat våld – Alla kommuners ansvar

Socialstyrelsen och länsstyrelserna har tillsammans 2008–2009 genomfört en nationell tillsyn av socialtjänstens arbete med våldsutsatta kvinnor och barn som bevittnat våld. Tillsynen har genomförts i 80 av landets kommuner. Tillsynen visar att allvarliga brister finns men att också att utvecklingen går åt rätt håll i många kommuner.

Sammanfattning

Detta är första gången som en nationell tillsyn har genomförts på ett likartat sätt över hela landet med gemensamma nationella bedömningskriterier för kommunernas arbete med våldsutsatta kvinnor och barn som bevittnat våld. Länsstyrelserna har genomfört tillsyn i 80 kommuner och stadsdelsnämnder i hela landet under perioden september 2008–mars 2009.

Länsstyrelsernas tillsyn ger en övergripande bild av kommunernas arbete med våldsutsatta kvinnor och barn som bevittnat våld. Tillsynen visar dock att det finns skillnader i hur kommunerna tar sitt ansvar. Några kommuner har varit mer aktiva och utvecklat sitt arbete och sina insatser inom området, men många andra kommuner har fortfarande stora brister. Detta innebär att bostadsorten kan avgöra om en våldsutsatt kvinna eller ett barn som bevittnat våld uppmärksammas samt vilken form av stöd och hjälp de får.

Enligt länsstyrelsernas bedömning har alla granskade kommuner och nämnder brister inom ett eller flera ansvarsområden och lever därmed inte upp till lagens krav. I en del kommuner finns brister inom alla de granskade ansvarsområdena medan några kommuner har enstaka brister. Majoriteten av kommunerna har brister inom flera områden. De flesta bristerna är inte av allvarlig karaktär, men sju kommuner och nämnder har haft så omfattande brister att länsstyrelserna har riktat allvarlig kritik mot dem. Nedan listas några observationer från tillsynerna.

  • Informationen behöver utvecklas i de flesta kommunerna för att nå ut till alla våldsutsatta kvinnor som behöver stöd från socialtjänsten. Det är viktigt att anpassa informationen till olika grupper av våldsutsatta kvinnor, till exempel kvinnor som talar andra språk samt kvinnor med olika funktionsnedsättningar. 
  • Många kommuner saknar rutiner för hur de ska samverka med olika myndigheter och organisationer, men också för den interna samverkan inom kommunorganisationen.
  • Nästan alla granskade kommuner saknar uppgifter över antal våldsutsatta kvinnor och barn som bevittnat våld, samt över vilka insatser som görs i kommunen. Det är också få kommuner som har kartlagt hur många kvinnor som har varit utsatta för våld i en nära relation och hur många barn som bevittnat våld. Många kommuner saknar mål och följer inte upp sitt arbete som rör våld i nära relationer. Ledningssystem för kvalitet saknas och kvalitetsarbetet på verksamhetsnivå inom området har brister i många kommuner.
  • Personalen inom individ- och familjeomsorgen har ofta någon form av kompetens om våld i nära relationer, men de flesta kommuner har väldigt lite eller ingen sådan kompetens inom äldreomsorgen och omsorgen om personer med någon funktionsnedsättning.
  • Socialtjänsten behöver utveckla sitt arbete med att identifiera och uppmärksamma våldsutsatta kvinnor. I många kommuner saknas också boenden till skydd och stöd för särskilt utsatta grupper, t.ex. missbrukande kvinnor och kvinnor med funktionsnedsättning.
  • De flesta kommuner handlägger och dokumenterar sina ärenden i enlighet med de gällande lagarna och bestämmelserna. Det finns dock brister i tio kommuner som alltså inte lever upp till lagstiftningens krav. Länsstyrelserna har även konstaterat brister i utredningar, bland annat att våldets omfattning och personens behov av stöd och hjälp inte alltid framgår av dokumentationen.
  • I flera kommuner uppmärksammar man inte barn som bevittnat våld och ger dem inte heller det stöd och hjälp de kan behöva. Vidare görs inte alltid förhandsbedömningar eller så tar förhandsbedömningarna för lång tid. Barnens situation utreds inte fast det finns behov av det.
  • När det gäller ärenden som rör vårdnad, boende och umgänge finns det brister i rutinerna när det finns misstanke om våld i nära relationer och i dokumentationen av riskbedömningar.
  • Barn som bevittnat våld kan få insatser i alla granskade kommuner utom två, även om utbudet, innehållet och kvaliteten i insatserna varierar. Vissa kommuner har särskilt utbildad personal som arbetar efter bestämda metoder riktade till barn.
  • De flesta kommuner kan erbjuda insatser för män som utövar våld mot närstående. Det varierar dock vilken typ av stöd och hjälp de kan få.

 

Länsstyrelsernas tillsyn har lett till att kommunerna inlett satsningar för att förbättra arbetet med våldsutsatta kvinnor och barn som bevittnat våld. Den nationella tillsynen har dock visat att kommunerna har olika behov, och om de får tillräckligt stöd och mer vägledning ökar förutsättningarna för att fler våldsutsatta kvinnor och barn som bevittnat våld uppmärksammas och får stöd och hjälp.

Läs hela sammanfattningen

Publiceringsår: 2009
Artikelnummer: 2009-11-24
ISBN: 978-91-86301-68-2
Format: POD
Antal sidor: 63
Språk: Svenska
Pris (inkl. moms): 90 kr

Kontakt

Mikael Thörn
075-247 41 67