/
/

Öppna jämförelser av hälso- och sjukvårdens kvalitet och effektivitet 2009, Jämförelser mellan landsting

2009 års rapport innehåller flera förändringar. Den tidigare indelningen av indikatorer har ersatts av en ny, baserad på sjukdomsområden. Antalet indikatorer har ökats från 101 till 124. Liksom tidigare dominerar de indikatorer som speglar medicinsk kvalitet.

Sammanfattning

I rapportserien Öppna jämförelser redovisas årligen jämförelser av hälso- och sjukvårdens kvalitet och effektivitet. Socialstyrelsen och Sveriges Kommuner och Landsting är gemensamt ansvariga för arbetet. Syftet är både att göra den gemensamt finansierade hälso- och sjukvården öppen för insyn och att bidra till hälso- och sjukvårdens ledning och styrning.

Årets rapport innehåller flera förändringar. För ett antal indikatorer beskrivs utvecklingen över tid. Förbättringar eller försämringar lyfts därmed fram. Könsuppdelade data redovisas för fler indikatorer än tidigare. Sjukhusresultat återges utan rangordning för fyrtiotalet indikatorer, främst med syftet att visa underlagen för landstingsresultaten. För ett urval indikatorer redovisas även utfallet för olika socioekonomiska grupper av patienter, framförallt utifrån utbildningsnivå. Kostnader för vissa behandlingar redovisas.

I rapportens diagram rangordnas landstingen efter sina resultat för de olika indikatorerna. Någon sammanvägd rangordning, genom ett samlat mått på kvalitet och effektivitet, görs inte. Resultaten skall tolkas med hänsyn till datakvalitet och de andra aspekter som förs fram i den förklarande texten. Resultaten ger signaler om frågor att studera vidare och värdera i lokal analys.

Det är inte möjligt att ge en sammanfattande bild av läget i svensk hälso- och sjukvård baserat på rapportens indikatorer, men här lyfts några av resultaten fram. Indikatornummer anges i parentes.

Överlevnad vid cancer och hjärtinfarkt

På vissa områden är resultaten i Sverige goda i en europeisk jämförelse. Femårsöverlevnad i vanliga cancerformer är exempel på detta. Efter fem år lever över 88 procent av de bröstcancerdrabbade kvinnorna (86), vilket är en förbättring. Skillnaderna mellan landstingen är små, vilket tyder på att vården är av jämn kvalitet. En viktig faktor är att kvinnor deltar i mammografisceening (indikator 13). Även för tjocktarms- och ändtarmscancer (84, 85) har överlevnaden förbättrats och resultaten är bra i en jämförelse med europeiska länder, men skillnaderna mellan landstingen är större än för bröstcancer.

Dödligheten i ischemisk hjärtsjukdom i åldrarna upp till 80 år (6) är hög i Sverige, särskilt bland män, men har minskat, i en långsiktigt positiv trend. Bland de personer som drabbas av hjärtinfarkt är överlevnaden i en internationell jämförelse hög (60, 61). Bland de sjukhusvårdade har andelen döda minskat från 35 till 15 procent på tjugo år. Flera mått på behandling vid hjärtinfarkt visar att en ökad andel av patienterna får den behandling som riktlinjerna anger (63, 64, 65). Även för stroke sjunker dödligheten efter insjuknande (71), både för kvinnor och män. Liksom i fallet med hjärtinfarkt är det fortfarande tydliga skillnader mellan patienter med hög och låg utbildning (71A).

Förbättring avseende läkemedelsbehandlingar

Flera mått på läkemedelsbehandling visar förbättringar sedan förra årets rapport eller i jämförelse med den tidigare mätperiod som redovisas. Andelen äldre med riskfyllda läkemedelskombinationer (115) eller med tio eller flera läkemedel (116) har minskat något sedan förra årets rapport. Andelen i befolkningen som behandlas med antibiotika likaså (117). Även val av antibiotika vid luftvägsinfektioner hos barn (118) och vid urinvägsinfektioner hos kvinnor visar förbättringar (119). Särskilt i det senare fallet är den positiva förändringen mycket påtaglig. Även valet mellan blodtryckssänkande läkemedel (121) görs oftare i enlighet med riktlinjerna.

Vård i livets slutskede

Två nya indikatorer speglar vårdinsatser för cancersjuka i livets slutskede, en aspekt av vården som sällan förekommer i denna typ av indikatorbaserade jämförelser efter som data ofta saknats. 14 procent av cancerpatienter angav sin smärta med ett skattningsinstrument för detta (123). Detta är en mycket låg nivå och förbättringspotentialen är därmed stor. Den andra indikatorn anger om patienten hade så kallad vidbehovsordination av smärtstillande opiater (124). Indikatorn syftar till att visa om vårdgivarna var förberedda för att snabbt lindra en uppkommen smärta. Nästan 97 av 100 patienter hade sådan ordinationen, vilket är ett bra resultat.

Jämlik sjukvård – utbildningsnivå, civilstånd och vårdresultat

För flera indikatorer visas resultat även för personer med olika utbildningsnivå. Det är en högre dödlighet bland de med lägre utbildning i sjukdomar som kan åtgärdas med antingen hälsopolitiska eller sjukvårdsrelaterade insatser (4A, 5A). Detta gäller för både kvinnor och män och bland yngre och äldre. Bland äldre vårdas ogifta oftare i slutenvård i sjukdomar som genom ett bra omhändertagande i den öppna vården kanske kunde ha förhindrats (7A). Det förekommer skillnader i läkemedelsbehandlingen mellan utbildningsgrupper för bland annat förhöjda blodfetter vid diabetes (57A), astma (120A), infektioner (11A7) och vid risk för blodpropp (75A). Det är dock svårt att entydigt uttala sig om detta är uttryck för en ojämlik vård eller om det även speglar skillnader i sjukdomsförekomst, samsjuklighet eller kontraindikationer.

Goda, förbättrade men även försämrade resultat

HIV-smitta är en virusinfektion som obehandlad leder till AIDS och död, men modern och livslång behandling ger en normal förväntad livslängd. En viktig faktor är att den HIV-drabbade har en god viruskontroll (122). Nästan 90 procent av patienterna med antiviral behandling når behandlingsmålet, vilket innebär att de har en mycket god och stabil effekt av behandlingen.

Mellan 1997 och 2004 ökade andelen kvinnor som vid förlossningen drabbades av perinealbristningar (31). Därefter har andelen sjunkit. Detta kan vara en glädjande signal om ett trendbrott, men andelen är fortfarande något högre än vad den var 1997. I dialysvården av njursjuka är ett kvalitetsmått med vilken metod kärlaccess skapas (81), där AV-fistel eller AV-graft är de önskade valen. Andelen patienter som dialyseras med önskad metod har minskat något sedan föregående år. Denna negativa utveckling har pågått sedan 2002. Det finns stora variationer mellan landsting.

Underbehandling och skillnader mellan landsting

Flera indikatorer visar att vissa behandlingar används i för låg utsträckning, generellt eller i vissa landsting. Andelen protesopererade höftfrakturpatienter (45) har ökat sedan början av 2000-talet. Andelen närmar sig nu 60 procent och bör öka något ytterligare. Framförallt bör skillnaderna såväl mellan landsting som mellan sjukhus minskas, så att tillgången till denna behandling utjämnas. Andelen kvinnor med benskörhetsfraktur som ges frakturförebyggande läkemedelsbehandling (46) är drygt 23 procent, men borde vara betydligt högre.

Behandling med biologiska läkemedel vid reumatoid artrit (47) har ökat successivt de senaste åren. Antalet behandlade varierar påtagligt mellan landsting, men det beror åtminstone delvis på hur komplett rapporteringen är i de olika landstingen. Inga långgående slutsatser om allmän underbehandling kan dras i dagsläget, men däremot råder en underbehandling av kvinnor, jämfört med män. För diabetesvården visas att andelen som når behandlingsmålen för blodsocker, kolesterol och blodtryck generellt sett är låg, både för vuxna (54, 55, 56) och för barn och ungdomar med diabetes (58). Detta trots en ganska påtagligt positiv utveckling över tid. Det är ganska stora skillnader mellan landsting. Att för få patienter når målen kan ses som ett uttryck för underbehandling och bör därför analyseras vidare. Jämförelserna i rapporten ger dock möjligen en alltför negativ bild av diabetesvårdens kvalitet. Behandlingsmålen är högt satta och är olika viktiga för olika grupper av patienter.

Effektiv resursanvändning och onödig vård

Lika viktigt som det är att belysa underbehandling är det att peka på ineffektivt resursutnyttjande. Två indikatorer visar hur stor andel operationer som görs som dagkirurgi. För ljumskbråck (99) är andelen i riket 77 procent, men det finns landsting där över 90 procent av operationerna sker som dagkirurgi. För framfallsoperationer (37) har andelen dagkirurgi ökat något under 2008, men det intresseväckande är att skillnaderna mellan landstingen är så påtagliga: Från landsting där andelen är fem procent eller under, till landsting där 45–50 procent av operationerna utförs i dagkirurgi.

Även andelen kejsarsnitt varierar (32). Vid okomplicerad graviditet, där ingen medicinsk motivering till kejsarsnittet kan hittas i tillgängliga registerdata, är andelen knappt 8 procent. Bland en större grupp förstföderskor är andelen kejsarsnitt 17 procent. Kejsarsnitt kostar över 40 000 kronor och är ungefär dubbelt så dyrt som vaginal förlossning.

Årligen utförs över 12 000 artroskopier i knäleden på patienter 40 år och äldre, vid artros eller meniskskada (51). Cirka 10 000 av dessa kan bedömas vara onödiga, i meningen att de inte kan förväntas ge någon nytta för patienten. Artroskopi har ingen effekt vid smärta i knäleden som beror på artros. Vid meniskskada är en betydande andel av artroskopierna onödiga. Det är mycket stora skillnader mellan landsting, men framför allt är den allmänna överanvändningen av metoden påtaglig.

Patientrapporterade resultat av behandling

Traditionella kvalitetsmått avser ofta dödlighet eller återinsjuknande. Patientenkäter speglar snarare service- och kommunikationsaspekter på vårdkontakten. Både internationellt och i Sverige används allt oftare kvalitetsmått där patienten själv bedömer resultatet av behandlingen, med hjälp av skalor för hälsorelaterad livskvalitet eller på annat vis.

Vid näsoperationen septumplastik (106) är 76 procent helt eller ganska nöjda med operationen. Patienter med reumatoid artrit (48) rapporterar 40 procents förbättring av sin hälsa sex månader efter behandlingsstart. Patientrapporterad hälsovinst redovisas även för höftprotesoperation (42), där resultatet efter ett år mäts i en enkät. Även strokepatienters funktionsförmåga avseende vardagliga aktiviteter (77) är ett patient- eller anhörigrapporterat resultatmått, där 23 procent av kvinnorna och 19 procent av männen var ADL-beroende tre månader efter akutfasen.

Förtroende, patientnöjdhet och tillgänglighet

Flera indikatorer redovisar patienters och befolkningens uppfattningar. Andelen som anser att de helt eller delvis har tillgång till den sjukvård de behöver (14), har sedan 2004 ökat från 69 till 77 procent. Andelen med förtroende för vården vid vårdcentraler (15) har ökat något, men uppgår ändå bara till 56 procent. Andelen med förtroende för vård vid sjukhus (16) uppgår till 67 procent och är ganska konstant över tid.

Uppfattningen om tillgänglighet till primärvården har blivit påtagligt mera positiv. Andelen patienter som ansåg att väntetiden till besök i primärvård var rimlig (18), har sedan 2001 ökat från drygt 70 till 85 procent. 91 procent fick i april 2009 läkarbesök i primärvård inom 7 dagar (21), vilket är ungefär lika många som året innan. Svagheten avseende tillgänglighet i primärvård förefaller vara telefontillgängligheten: Cirka 60 procent anser att det är lätt eller mycket lätt att nå vårdcentral respektive telefonrådgivning (19, 20), men med stora skillnader mellan landsting.

Läs hela sammanfattningen

Publiceringsår: 2009
Artikelnummer: 2009-11-2
Format: Bok
Antal sidor: 291
Språk: Svenska
Pris (inkl. moms): 110 kr

Kontakt

Socialstyrelsen
075-247 30 00