Socialstyrelsen har gjort en kartläggning av utbudet av vård och omsorgsinsatser för personer med demenssjukdom. Kartläggningen ska användas som underlag för att följa upp nationella riktlinjer för vård och omsorg om personer med demenssjukdom. Riktlinjerna gavs ut i en preliminär version sommaren 2009 för att sedan fastställas våren 2010.
Socialstyrelsen har regeringens uppdrag att ta fram nationella riktlinjer för vård och omsorg om personer med demenssjukdom. Riktlinjerna gavs ut i en preliminär version sommaren 2009 för att sedan fastställas våren 2010. Socialstyrelsen har i uppdrag att följa upp riktlinjerna och som ett underlag för detta arbete har Socialstyrelsen tagit initiativ till att kartlägga utbudet av vård och omsorgsinsatser för personer med demenssjukdom. En liknande kartläggning genomfördes av Socialdepartementet år 2002, vars resultat jämförs med denna kartläggning, när så är möjligt.
Brist på särskilda platser i äldreboenden för personer med demenssjukdom
Kartläggningen visar att få kommuner kan erbjuda alla personer med demenssjukdom som har behov av en plats i särskilt boende anpassat för personer med demenssjukdomar. I cirka två tredjedelar av kommunerna kan högst hälften av dem som har ett behov av plats erbjudas sådana platser. Ännu färre kommuner kan erbjuda plats i korttidsboende särskilt anpassat för personer med demenssjukdom. Andelen kommuner som kan erbjudas plats i särskilt boende som är anpassat för personer med demenssjukdom har ökat med cirka 2 500 platser mellan 2002 och 2009. För korttidsboende är förhållandena i stort oförändrade.
Mindre kommuner har svårare att erbjuda plats i särskilt boende enbart avsedd för personer med demenssjukdom, men det finns inga entydiga samband mellan utbud av sådana platser och kommuntyp. Det är tre glesbygdskommuner som har den bästa täckningsgraden vad gäller att kunna erbjuda plats i särskilt boende enbart avsedd för personer med demenssjukdomar
En majoritet av kommunerna kan erbjuda dagverksamhet för målgruppen, men det går inte av denna studie att bedöma i vilken mån utbud och efterfrågan svarar mot varandra. Förhållandet har inte ändrats mellan 2002 och 2008.
Data om demensutredningar saknas
Landstingen ombads bedöma om demensutredningarna oftast görs i primärvården eller specialistvården. Nio landsting av 21 kunde inte göra en sådan bedömning, på grund av avsaknad av diagnosrelaterade uppgifter. Av de övriga anger två tredjedelar att en majoritet av utredningarna görs i primärvården. Jämförelse med 2002 är osäker, men data tyder på en ökning av andel utredningar som sker inom primärvården.
Svårt att tillgodose särskilda behov
Få kommuner och landsting har särskilda insatser för demenssjuka som har särskilda behov av anpassade insatser. Endast en av tio kommuner kan erbjuda plats i särskilt boende som riktar sig till personer yngre än 65 år. Var fjärde kommun kan erbjuda personlig assistans riktad till yngre personer, och över hälften av landstingen har verksamhet som riktar sig till yngre personer med demenssjukdom. Knappt var tionde kommun har boende för personer med demenssjukdom och utvecklingsstörning, och en tredjedel av landstingen har särskild verksamhet för denna grupp.
Var tredje kommun kan erbjuda särskilt anpassat boende för demenssjuka med beteendemässiga eller psykiska symtom. Tre fjärdedelar av landstingen har verksamheter som särskilt riktar sig till denna grupp.
Verksamhet riktad till personer med demenssjukdom med annat modersmål än svenska är inte så vanlig varken i storstäderna eller små kommuner. Var fjärde av de tre storstädernas stadsdelar kan erbjuda någon form av språkanpassad verksamhet, en tredjedel av förortskommunerna och hälften av andra större städer. I små kommuner är det ovanligt.
Det har skett en viss ökning jämfört med 2002 av särskilda insatser för yngre personer med demenssjukdom, personer med beteendeförändringar och personer med annan etnisk bakgrund. Även handledning till personalen har ökat
Stor ökning av demenssjuksköterskor och demensteam
Demenssjuksköterska och/eller demensteam finns i 211 av de 267 kommuner (exkl. storstäderna) som besvarat enkäten. I storstäderna är det ovanligare och i Stockholms stad är dessa funktioner ännu under uppbyggnad. Jämfört med 2002 har andelen kommuner och stadsdelar som angett att de har en eller flera demenssjuksköterskor nästan fördubblats, från 39 procent till 71 procent av kommunerna/stadsdelarna.
Även andelen kommuner/stadsdelar som angett att de har demensteam har ökat, från 35 procent till 45 procent. Sjutton procent av kommunerna /stadsdelarna har hemtjänstpersonal som enbart arbetar med demenssjukdom, en ökning jämfört med 2002 då 9 procent angav att de hade särskilt organiserad hemtjänst för personer med demenssjukdom.