/
/

Individ- och familjeomsorg – Lägesrapport 2007

Under de senaste åren har individ- och familjeomsorgens verksamhet blivit alltmer differentierad: Mer öppenvård, tidiga insatser och målgruppsanspassade verksamheter. Det finns numera också en påtaglig ambition att medverka i arbetet för en förstärkt kunskapsutveckling inom verksamhetsområdet.

Denna publikation går inte längre att beställa i pappersform.

Sammanfattning

Generellt sett fortsätter den kunskapsbaserade socialtjänsten att utvecklas i en positiv riktning. Idag finns det en stark vilja att arbeta utifrån ett vetenskapligt baserat underlag inom individ- och familjeomsorgen (IFO). Införandet och utvecklingen av standardiserade bedömningsmetoder och systematiska dokumentationssystem inom ett flertal områden bidrar också starkt till möjligheten att arbeta utifrån en kunskapsbaserad praktik. Inom barn- och ungdomsvården är handläggnings- och dokumentationssystemet Barns behov i centrum (BBIC) ett steg på väg mot en kunskapsbaserad praktik. BBIC är nu, efter ett omfattande utvecklingsarbete, i startskedet för att införas nationellt. BBIC är ett svar på den kritik som återkommande riktats mot den sociala barnavården. Målet med projektet var att ta fram ett nationellt enhetligt system inom den sociala barnavården som kunde stärka barns delaktighet och inflytande, förbättra samarbetet med barnets familj samt skapa struktur och systematik i utredningar så att insatser lättare skulle kunna följas upp och därmed bidra till ökad rättsäkerhet.

Satsningen på öppna insatser inom barn- och ungdomsvården fortsätter. Kartläggningar av kommunernas öppna insatser visar på en omfattande utbyggnad under senare år. De öppna insatserna ges dels som bistånd dels som service. Karaktären på de öppna insatserna varierar men syftar oftast till att minska institutionsvården. Emellertid tyder mycket på att socialtjänsten generellt sett, trots stora ansträngningar, har haft svårt att ersätta heldygnsvård med öppenvård på hemmaplan. Även under år 2006 ökade antalet heldygnsinsatser; särskilt ökar dygnsvården bland tonåringar. Detta tyder på att utbyggnaden av öppna insatser inte självklart leder till att antalet placeringar minskar. Istället finns det tecken på att utbyggnaden av öppna insatser leder till att socialtjänsten kommer i kontakt med nya målgrupper.

Ett flertal kommuner har uppmärksammat och reagerat på de resultat som visat att det finns starka samband mellan barn som varit placerade i dygnsvård och en negativ utveckling senare i livet. Mot bakgrund av en rad dystra uppföljningsresultat har nu ett antal projekt kommit igång för att förbättra dessa barns förutsättningar. Vissa kommuner har börjat införa hälsoundersökningar av placerade barn. Erfarenheter visar att placerade barn ofta har omfattande hälsoproblem. Andra kommuner satsar på att förbättra skolresultaten för de placerade barnen eftersom det visat sig att de inte sällan har omfattande kunskapsluckor i förhållande till sin kognitiva förmåga. Även införandet av BBIC har bidragit till att vården följts upp bättre samt att barnen blivit mer delaktiga under placeringen och att sådana aspekter som är viktiga för barnet uppmärksammats och åtgärdats bättre än tidigare.

En förutsättning för att barn- och ungdomsvårdens myndighetsutövning ska kunna utvecklas positivt är att stabiliteten inom verksamheten måste förbättras. Detta kräver åtgärder på en rad områden. Såväl frågor som berör lagstiftning och utbildning som organisation och ledarskap behöver åtgärdas. Det krävs således förändringar på både nationell och lokal nivå.

Under 2006 har det totala antalet mottagare av ekonomiskt bistånd minskat. Analyser av ekonomiskt bistånd visar emellertid inte enbart på en positiv utveckling. Numera är visserligen andelen biståndsmottagare inte bara lägre i jämförelse med tiden för lågkonjunkturen utan är också lägre än vid 90-talets ingång. Trots denna positiva utveckling finns en parallell negativ tendens. Andelen personer med långvarigt ekonomiskt bistånd minskar inte i samma takt och är fortfarande på en högre nivå än i början av 90-talet. Det långvariga biståndstagandet bland unga vuxna är särskilt oroväckande. Andelen unga med långvarigt ekonomiskt bistånd har ökat kontinuerligt sedan i början av 1990-talet. Andelen var år 2006 tre gånger högre än vid 1990-talets början. En förklaring till detta är att ungdomars etableringsperiod idag är mer utdragen och osäker jämfört med tidigare. Många unga vuxna tycks ha svårt att hitta fotfäste på arbetsmarknaden trots den förbättrade konjunkturen. Många hamnar i ett utanförskap, där de varken studerar, arbetar eller är aktivt arbetssökande. Detta, tillsammans med den oro som förorsakats av rapporter som visar att ohälsan bland de unga ökat, har lett till att allt fler kommuner har startat öppna verksamheter till stöd för ungdomarna. Förutom en rad samordnade arbetsinriktade insatser har på senare tid också andra insatser tagit form för att, ofta i samverkan mellan en rad aktörer, bidra till att möta ungdomars sammansatta behov.

När det gäller missbruks- och beroendevården tycks utvecklingen gå mot att färre personer får institutionsvård för missbruksproblem under kortare vårdtider. Antalet personer som vårdas enligt LVM (lagen om vård av missbrukare i vissa fall) har emellertid ökat under senare tid, vilket sannolikt har ett samband med den särskilda statliga satsningen på tunga missbrukare. Även inom missbruksvården finns en pågående positiv utveckling mot ett kunskapsbaserat arbetssätt. Statliga finansiella stöd och konkreta implementeringsstödjande insatser har främjat denna utveckling. Det stora intresset för ett evidensbaserat arbete har också kunnat mötas av de nationella riktlinjerna för missbruks- och beroendevård. För missbruksvårdens del har t.ex. användningen av standardiserade bedömningsmetoder och systematisk klientdokumentation först på den allra senaste tiden fått ett allmänt genomslag. Utifrån en nyligen genomförd kartläggning av kvaliteten i kommunernas missbruks- och beroendevård framkommer att det numera är relativt vanligt att man använder klientbedömningsinstrument inom missbruksvården. Men än så länge tycks instrumenten främst användas till den initiala bedömningen och mer sällan för att göra gruppsammanställningar och uppföljningar. Dessutom tycks det vara olika beroende på kommunernas storlek hur vanligt det är att använda sig av bedömningsinstrument över huvud taget. Det tycks vara vanligare i större än i mindre kommuner.

Mottagningen av asylsökande liksom antalet beviljade uppehållstillstånd för flyktingar och anhöriga till tidigare invandrade utrikes födda har stor betydelse för individ- och familjeomsorgens verksamhet. Idag finns det en hög andel utrikes födda inom nästan alla IFO:s verksamhetsområden. Utrikes födda är överrepresenterade såväl när det gäller ekonomiskt bistånd som inom barn- och ungdomsvården. Även bland de hemlösa är utrikes födda överrepresenterade. Mot bakgrund av denna utveckling finns det behov av både kunskapsutveckling och en förstärkt kompetens för att möta de krav dessa förutsättningar ger.

Organiseringen av arbetet för våldsutsatta kvinnor ser mycket olika ut runt om i landet. Det tycks finnas brister i det mer långsiktiga stödet både när det gäller våldsutsatta kvinnor och barn som bevittnar våld samt stöd till ungdomar som utsatts för hedersrelaterat vård. Kommunernas storlek är av betydelse för hur väl behoven kan tillgodoses. Utvecklingen går emellertid åt att allt fler kommuner går samman i gemensamma aktiviteter och verksamheter i syfte att förbättra stödet.

Hemlösheten fortsätter att vara ett problem i Sverige. Hemlösheten har under de senaste åren blivit en nationell angelägenhet och hemlösa personer finns numera i 86 procent av landets kommuner. Det är många olika orsaker bakom hemlösheten och det krävs därför också olika lösningar på problemet. Regeringen beslutade under året om en strategi för att motverka hemlösheten och utestängningen från bostadsmarknaden.

Läs hela sammanfattningen

Publiceringsår: 2008
Artikelnummer: 2008-131-5
Format: PDF
Antal sidor: 94
Språk: Svenska
Pris (inkl. moms): 0 kr