Plan för fortlöpande uppföljning av hemlöshetens omfattning och karaktär – en kunskaps- och informationsstrategi 

Publiceringsår: 2008
Artikelnummer: 2008-126-111
ISBN: 978-91-85999-87-3
Format: Utskrift
Antal sidor: 36
Språk: Svenska
Pris (inkl. moms): 34 kr

Kunskap om hemlöshetens omfattning och karaktär är en förutsättning för att kunna bedriva ett effektivt arbete för att motverka hemlöshet samt utforma insatser till stöd för hemlösa personer. Kunskap om hur hemlösheten utvecklas över tid behövs dessutom för att kunna bedöma effekten av vidtagna åtgärder.

En rad myndigheter publicerar idag statistik och rapporter som ger värdefull information om omfattningen av hemlösheten i specifika grupper. Här kan bland annat nämnas Kriminalvårdens statistik över bostadssituationen inför villkorlig frigivning från anstalt och Statens institutionsstyrelses (SiS) DOK-rapport om livssituationen för klienter som skrivs in på behandlingshem enligt LVM [1]. Flera myndigheter håller på att utveckla statistik som har bäring på hemlöshetsområdet.

Ett flertal kommuner genomför även egna kartläggningar av hemlösheten.

Ingen av de källor som finns tillgängliga idag ger dock en heltäckande bild av hemlöshetssituationen i Sverige. För att få denna kunskap kommer nationella kartläggningar att behöva genomföras. För att över tid kunna följa hemlösheten är det grundläggande att samma definition av hemlöshet används vid de olika mätningarna. Definitionen från Socialstyrelsens kartläggning år 2005 [2] rekommenderas även fortsättningsvis, eftersom de fyra hemlöshetssituationer som anges där tydligt visar problemets komplexitet.

Förslaget till plan för fortlöpande uppföljning av hemlösheten innebär att nationella kartläggningar i framtiden görs vart femte år. Kommunerna bör inom sitt geografiska område få ansvaret att samla in informationen. Därigenom kan den kunskap och det engagemang som finns i kommunerna när det gäller hemlöshet bättre tas tillvara. Att kommunerna själva ”äger” sitt material är dessutom väsentligt för tilliten till de resultat som presenteras.

Socialstyrelsen bör få ansvaret att stödja kommunernas insamling av information genom att ta fram en manual för hur kartläggningen bör genomföras samt ett frågeformulär. Syftet med manualen och frågeformuläret är att tillförsäkra att materialet blir enhetligt och jämförbart över landet. MPHA-SIS rekommendationer bör ligga till grund för utformningen av frågeformuläret. Manualen och frågeformuläret bör utformas så att vikten av att kartlägga hemlösheten bland barnfamiljer tydligt framgår.

Socialstyrelsen bör få ansvaret att sammanställa och presentera det material som samlas in från kommunerna.

Den nationella kartläggningen år 2005 hade nästan 100 procents svarsfrekvens. Det tyder på att det finns ett stort intresse att få en nationell bild av hemlöshetens omfattning och karaktär. Med hjälp av manualen och frågeformuläret vill Socialstyrelsen stödja de ambitioner som redan idag syns i kommunerna när det gäller att följa hemlösheten. Ett utvecklingsarbete kommer att drivas i nära samverkan med kommunerna.

Flera skäl talar för att det bör gå relativt lång tid mellan kartläggningarna - fem år enligt förslaget. Därigenom ges möjlighet att kunna se eventuella förändringar i hemlöshetens omfattning och karaktär. Arbetsbördan och resursåtgången blir också rimlig för alla som är involverade i mätningen. Slutligen finns en väsentlig integritetsaspekt som talar för tämligen långa tidsintervall mellan kartläggningarna. Att som enskild individ definiera sig som hemlös är för många tungt och utlämnande. Tätt återkommande kartläggningar skulle med all sannolikhet upplevas som mycket påträngande av dem som är ytterst berörda av frågan.

Det arbete som pågår inom flera myndigheter med att utveckla statistik avseende bostadssituationen för specifika grupper bör fortsätta.

Statistiken över beviljade boendeinsatser enligt socialtjänstlagen till vuxna personer med missbruksproblem samt övriga vuxna behöver utvecklas så att det tydligt framgår i vilken mån de insatser som ges är akuta (härbärgen, jourlägenhet), en mellanform (träningslägenhet, försöksboende) eller långsiktiga i form av till exempel sociala kontrakt. Utvecklingen beträffande denna statistik bör ske i nära samverkan mellan Socialstyrelsen och kommunerna.