/
/

Kvalitet och innehåll i patientregistret - Utskrivningar från slutenvård 1964-2006 och besök i öppenvård (exklusive primärvårdsbesök) 1997-2006

Patientregistret, PAR, används för framställning av statistik, som underlag till forskning, epidemiologiska studier och till andra analyser av sjukvården. Kvaliteten på rapporteringen till registret varierar stort; särskilt stora är bristerna från psykiatrin.

Sammanfattning

Patientregistret (PAR) är ett hälsodataregister som förvaltas av Epidemiologiskt Centrum (EpC) på Socialstyrelsen. Alla vårdgivare som bedriver slutenvård, och de som utför läkarbesök i den öppna specialiserade vården, måste rapportera till registret. Rapporteringen var från början frivillig och det dröjde fram till år 1987 innan den blev rikstäckande för offentlig sluten sjukvård. Läkarbesök med kirurgisk åtgärd började rapporteras år 1997 och övriga läkarbesök i specialiserad öppenvård rapporteras sedan år 2001. Uppgifterna till PAR samlas in en gång per år och omfattar både offentliga och privata vårdgivare.

I denna rapport vill vi belysa hur kvaliteten i PAR ser ut idag och hur den har utvecklats över tid. Kvaliteten är en angelägen fråga då registret har en mycket bred användning. PAR används för framställning av statistik, som underlag till forskning, epidemiologiska studier, och till andra analyser av sjukvården. PAR används allt mer för att följa upp landstingens vårdproduktion, och patienternas vårdkonsumtion ökar. Eftersom PAR också har en roll när Socialstyrelsen tar fram nationella indikatorbaserade jämförelser och analyser, ställs det nya krav på PAR:s innehåll, aktualitet och kvalitet.

Rapporten är ingen heltäckande redovisning av kvaliteten i PAR, men den ger en uppfattning om tillståndet. I rapporten redovisar vi också skillnader i kvalitet mellan olika landsting och regioner. Storleken på kvalitetsbristerna varierar mellan sjukvårdshuvudmännen. Många landsting har en jämn och bra kvalitet över tiden när det gäller de mest centrala variablerna såsom personnummer, huvuddiagnos och yttre orsak till skada, medan andra har stora kvalitetsbrister som håller i sig över åren.

Patientregistret för sluten vård omfattar totalt omkring 50,1 miljoner vårdtillfällen för åren 1964-2006. De senaste åren har antalet rapporterade vårdtillfällen varit ca 1,5 miljoner per år. Av samtliga vårdtillfällen i PAR för sluten vård finns det uppgift om diagnos för 99 procent. De senaste åren har bortfallet av huvuddiagnoser varit störst inom psykiatrin, där det genomsnittliga bortfallet för de senaste tio åren har legat på 7,5 procent.

När det gäller yttre orsaker är bortfallet mycket ojämnt geografiskt fördelat. Genomsnittet för respektive landsting varierar mellan 0,4 procent och 36 procent. För många landsting finns det även stora variationer över tiden.

För variablerna sjukhus, klinik, vårdtid, in och utskrivningssätt samt patientens kön och ålder har bortfallet sedan 1990talet varit helt obetydligt. Bortfallet av personnummer uppgår för PAR som helhet till 3,5 procent och för år 2006 till 0,6 procent. Spädbarn, som ofta inte har hunnit få ett komplett personnummer vid vårdtillfället, svarar för större delen av bortfallet.

Från och med år 1997 började huvudmännen efter hand att rapportera uppgifter om besök med kirurgisk åtgärd. Från och med år 2001 började även uppgifter från den specialiserade öppna vården att rapporteras in till PAR. Bedömningen av täckningsgraden har gjorts i jämförelse med den verksamhetsstatistik (VI2000) som Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) samlar in varje år. Det saknas nästan helt uppgifter från privata vårdgivare, och i de flesta landsting står dessa för den största delen av bortfallet. Andel saknade besök år 2006 för den somatiska vården varierar för landstingen mellan 3 procent och 40 procent.

Totala antalet besök för åren 1997-2006 med någon kod för kirurgisk åtgärd registrerad var omkring 7,7 miljoner. Den övriga specialiserade öppenvården omfattar totalt omkring 49,6 miljoner besök för åren 2001-2006. Antalet besök med kirurgiska åtgärder var drygt 1,2 miljoner år 2006, och antalet övriga besök var 8,7 miljoner. För omkring 80 procent av samtliga besök som rapporterats från specialiserad öppenvård finns det en uppgift om diagnos.

Det finns stora brister i inrapporteringen från den psykiatriska öppenvården. Spännvidden är dock stor. Det totala bortfallet av besök varierar från noll procent till 100 procent för de olika landstingen vid en jämförelse med SKL:s statistik. Uppgifter om diagnos saknas också för en majoritet av de inrapporterade läkarbesöken från psykiatrin. En förbättring verkar dock vara på gång. Mellan åren 2005 och 2006 minskade bortfallet av diagnos från 56 till 35 procent medan det totala antalet inrapporterade besök ökade med två procent.

En del landsting har få problem med rapporteringen. De har en hög täckningsgrad för såväl inrapporterade besök som för levererade diagnosuppgifter. Det bör alltså gå att göra något åt de stora brister som andra landsting har. Men öppenvården har efter hand utvecklats under de senaste åren. Nu gäller problemen med bortfall och kvalitet främst för uppgifterna från privata vårdgivare och från den psykiatriska vården.

Läs hela sammanfattningen

Publiceringsår: 2008
Artikelnummer: 2008-125-1
Format: POD
Antal sidor: 43
Språk: Svenska
Pris (inkl. moms): 76 kr

Kontakt

Socialstyrelsen
075-247 30 00

Mer hos oss

Patientregistret