/
/

Integrationsarbete i civilsamhället - Unga och äldre i blickfånget

Frivilligorganisationer som arbetar för ökad integration av invandrare beskrivs genom intervjuer. Intervjupersonerna lyfter fram sociala mötesplatser som den allra viktigaste frågan för frivilligarbetet - särskilt för de äldre.

Sammanfattning

Syftet med denna studie är att beskriva och analysera verksamheter och insatser inom frivilligorganisationer med en uttalad målsättning att öka integrationen av invandrade barn och unga respektive äldre i det svenska samhället.

Materialinsamlingen har gjorts genom semistrukturerade, kvalitativa intervjuer med nyckelpersoner på lokalnivå i tolv organisationer med olika profil på tre sinsemellan olika orter. Intervjupersonerna, alla verksamma i det dagliga arbetet, uttalar sig om egna erfarenheter och synpunkter. Det är deras berättelser som utgör empirin här.

Sociala behov i centrum

Kärnverksamheten är ofta överordnad det riktade integrationsarbetet. Viktigast för integration i allmänhet är goda sociala relationer och tillgång till heterogena sociala nätverk. Här ses frivilligsektorn kunna bidra till integrationen i samhället i stort. Detta synsätt motsvaras väl av det som organisationerna gör. Man arrangerar träffpunkter, festligheter eller ceremonier kring högtider - gärna ”typiskt svenska”. Gruppverksamheter är vanliga. Barn- och ungdomsinriktad verksamhet riktar sig främst till familjen, skolan och fritidslivet inklusive de olika vuxna aktörer som vistas och verkar där. Samverkansfrågor är viktiga och man vill påverka synsätt och agerande genom pedagogiskt grupparbete och riktad information om föreningslivet. Praktiskt stöd ges till asylsökande. Aktiviteter ämnade för äldre utformas tvärtom utan pedagogiska ansatser. Grupper samlas kring gemensamma intressen och aktiviteter med övergripande målsättning att underlätta en medborgarroll på lika villkor som andra medborgares. Samhällsinformation och information om hälso- och sjukvårdsrelaterade frågor är vanliga gruppteman, liksom språkkurser och bearbetning av livsfrågor. Man etablerar kommunikation med beslutsfattare, till exempel för att åstadkomma vårdutbildningar för nyanlända invandrare eller äldreomsorg med speciella hänsyn efter kultur.

Arbetet för ökad integration påverkas av lokalsamhällets demografi, i vilket stadium av en eventuell asylprocess som de man möter befinner sig i samt hur länge de har varit i Sverige. Nyanlända, i regel asylsökande, behöver mycket praktiskt och ekonomiskt stöd. Asylprocessen upplevs som ett påtagligt strukturellt hinder för integration.

En hel del praktiskt stöd ges till enskilda. Till barn och unga i en flyktingsituation ges ekonomiskt bistånd i syfte att utjämna ojämlikhet i förhållande till andra familjer. Motsvarande förekommer inte visavi äldre, men däremot följer man med äldre till läkarbesök, ger tillsyn i hemmet, översätter brev och så vidare. Flera utför ideella insatser som direkt respons på offentliga företrädares önskemål. Ideellt arbete utförs av organisationsaktiva utan att uppfattas som en organisationsreguljär uppgift. Det är inte prioriterat att särskilja mellan insatser med vilka man representerar organisationen och ideella insatser som man gör i egenskap av privatperson.

Ett fåtal organisationer gör regelbundna utvärderingar av verksamheterna. I några föreningslokaler finns pärmar eller lådor för anonyma synpunkter. Äldre brukares röster kommer oftare till uttryck än ungas. Utsagor om hur unga invandrare själva upplever verksamheter och sin egen situation saknas i intervjuerna.

Om integration: unga och gamla

Det finns en skillnad i förväntningar på ungas integrationsprocesser och äldres. Äldre invandrare framstår som närmast obönhörligt kulturimpregnerade. En viss ambivalens anas dock: Samtidigt som de ska skyddas från sådant som är nytt bör de motiveras till aktivitet och engagemang. Den ideala integrationen för äldre beskrivs som ett tillstånd där rättvisa råder, delaktighet är norm och realitet och där de inte tvingas till oönskad ensamhet och isolering. Ungas förväntade integrationsprocesser handlar ofta om anpassning samtidigt som de ska kunna smälta in i sammanhang där ursprungskulturens normer är rådande. Förståelse, jämlikhet, ömsesidighet samt att ta till vara ”det goda” från olika kulturer lyfts fram som övergripande, ideala integrationsmål. Tolkningarna av vad som är det goda är dock inte entydiga. Gränser för integrationen formuleras bland annat i områden som är kopplade till kvinnosyn och förhållningssätt kring kropp och nakenhet. Frågor om genus är helt centrala när det gäller unga. Särskilt flickor förväntas hantera flerkulturella förväntningar på ett sätt som inte ska stöta någon, och vissa beskrivs som i hög grad begränsade av sina familjers kulturella normer. Åsikterna varierar om hur man bör bemöta och hantera olika förutsättningar för pojkar och flickor. Frågor som har med äldre och genus att göra röner inte motsvarande intresse eller engagemang. Allmänt hållna formuleringar görs om hur äldre män och kvinnor förmodas skilja sig åt genom, framför allt, sociala preferenser och förmågor.

Integration beskrivs idealt som en ömsesidig process. Intervjupersonernas förväntningar på förändring koncentreras dock till invandrarna. Ansatser att skapa mötesplatser för invandrare och svenskfödda finns, men är svåra att förverkliga. En konflikt mellan olika synsätt på integration berörs, där assimilation av flera intervjupersoner med egen invandrarbakgrund framhålls som en nästan perverterad form av anpassning. Det handlar istället om att ha en så stark kulturell identitet att möten med majoritetssamhället inte upplevs som hotfulla. Varken etnisk identitet eller religiösa olikheter lyfts fram på motsvarande sätt. Det är också sällsynt med vittnesmål om upplevelser av diskriminering på grund av hudfärg eller liknande, aspekter som vanligen förknippas med integrationshinder. Frågan är dock komplex, genom att kulturella skillnader och värderingsskiljaktigheter samtidigt också uppfattas som reella hinder för integrationsprocesser. Intervjupersoner från organisationer som arbetar med framför allt äldre invandrare förespråkar viss segregation, som en väg mot integrationens fullföljande.

Organisationernas roller

Den uppgift som intervjupersonerna lyfter fram som allra viktigast för frivilligsektorn är att skapa sociala mötesplatser - inte minst för de äldre. Denna uppgift ligger knappast inom det offentligas ansvarsområde, och passar därför inte in i etablerade typologier över relationerna mellan frivilligsektorn och det offentliga. För barn och ungdomsorganisationerna ter sig rollen av avantgarde central genom det påverkansarbete som bedrivs. Det kan diskuteras om det praktiska stöd som ges till asylsökande representerar en till det offentliga kompletterande roll, eller rentav en ersättande. Funktionen som länk är helt central i arbetet med inriktning på äldre, liksom i viss mån den avantgarderelaterade rollen till exempel när man söker etablera nya verksamheter som vårdutbildningar för nyanlända invandrare eller äldreomsorg med speciella hänsyn efter kultur. Studien aktualiserar två nya idealtypiska kategoriseringar, här tentativt benämnda konservativ kulturbevarare respektive förändringsguide. Vissa av organisationerna beskrivs som integrationsbuffertar, där aktiva söker tillgodose behov och filtrera beteenden som inte förväntas vara acceptabla i majoritetssamhällets ögon. Här berörs främst äldre. Rollen som förändringsguide aktiveras främst i förhållande till unga, där den är införlivad i olika pedagogiska metoder. Sammantaget är det påfallande att de organisationsaktivas tolkning av svenskhet är betydelsefull för hur man verkar och agerar.

En utgångspunkt för denna studie var en dansk rapport om civilsamhällets roll i integrationsprocesser. Integrationsarbetet som beskrivs i den här rapporten liknar det som beskrivs från Danmark: Att främja människors sociala resurser står i fokus. I den danska rapporten sägs att civilsamhället bör kunna göra mer för ökad integration. Detta kan diskuteras. Organisationerna här uppmärksammar och möter människors sociala behov, och utför humanitära insatser utan föregående byråkratiska processer. Ideellt arbete av organisationsaktiva utgör ett slags gränsfall mellan individuell idealitet och organisationsverksamhet, något som möjliggörs av bland annat frivilligsektorns tolkningsföreträde och relativa självständ

Läs hela sammanfattningen

Publiceringsår: 2008
Artikelnummer: 2008-123-10
Format: PDF
Antal sidor: 83
Språk: Svenska
Pris (inkl. moms): 0 kr

Kontakt

Socialstyrelsen
075-247 30 00

Mer hos oss

Socialtjänst