/
/

Individ- och familjeomsorg – Lägesrapport 2006

Kontinuitet och kompetens är en utmaning i en differentierad och specialiserad individ- och familjeomsorg. Snabb utveckling och stort utbud i barn- och ungdomsvård och missbruksvård, minskat ekonomiskt bistånd och ökat ansvar för stöd till våldsutsatta. Lokala utvärderingar och bättre statistik behövs.

Denna publikation går inte längre att beställa i pappersform.

Sammanfattning

I ett femårsperspektiv har utvecklingen inom IFO gått mot ökad kunskap och kompetens, mer öppen vård, förebyggande insatser och målgruppsanpassade verksamheter, tydligare struktur och användning av fler metoder som vilar på vetenskaplig grund. Det finns mer samverkan och samgående i gemensamma verksamheter, i t.ex. beroendevård, familjecentraler, arbetsmarknadsenheter etc. Brukarperspektivet har också lyfts fram mer.

Men den positiva utvecklingen rymmer också oro. IFO möter ständigt ökande krav på fler insatser och nya verksamheter. Vissa delar av verksamheten främjas av specialdestinerade statliga stimulansbidrag, men brist på samordning kan leda till splittring. Små kommuner har svårt att bygga upp specifik kompetens. Ökad specialisering och differentiering vad gäller metoder och målgrupper ger risk för minskad helhetssyn och kontinuitet. Arbetsbelastningen leder till flykt från de tyngsta arbetsuppgifterna, och även specialiseringen och återkommande omorganisationer ökar personalrörligheten. Det innebär risk för bristande kontinuitet och kompetens i det myndighetsutövande arbetet, särskilt när det gäller barn och unga. Snäva budgetramar innebär i vissa fall att IFO måste välja insats utifrån ekonomi snarare än behov, vilket också ökar pressen på den enskilde handläggaren.

Det är en utmaning för IFO att dels kunna nå ut brett med förebyggande och tidiga insatser, dels tillgodose kompetens, kontinuitet, kvalitet och rättssäkerhet i arbetet med de mest utsatta. Det är en fråga om resurser, men också om ledningens kompetens och engagemang. Även utbildningsfrågorna är centrala för IFO:s utveckling, såväl grundutbildning och specialiserad vidareutbildning som möjligheter till kompetensutveckling i arbetet.

Utvecklingen inom IFO går relativt snabbt och skillnaderna mellan olika kommuner är stora. För att följa och bedöma utvecklingen behövs mer lokala uppföljningar och en förbättrad nationell statistik.

Kostnaderna för IFO har ökat marginellt under 2000-talet. IFO står för en knapp femtedel av socialtjänstens kostnader, en andel som minskat något sedan år 2000. Det är minskade kostnader för ekonomiskt bistånd som frigjort utrymme för satsningar på främst barn- och ungdomsvård.

Samtidigt som kompetensen och utbudet av resurser inom barn- och ungdomsvården har ökat, har även förväntningarna höjts. Det ställs ibland orealistiska krav i förhållande till tillgänglig kunskap, resurser och de ramar som lagstiftningen ger. Det finns en relativt omfattande repertoar av öppna insatser. Samtidigt har inte färre barn placerats på institution. Det är stora variationer i tillgänglighet i form av väntetider och kostnader inom delar av familjerätten och i familjerådgivningen i olika kommuner. Kommunerna behöver uppmärksamma sammansatta problem inom gruppen unga vuxna, med svårigheter att komma in på arbetsmarknaden, mer psykisk ohälsa, hög alkoholkonsumtion och drogmissbruk.

År 2005 fick 4,5 % av befolkningen ekonomiskt bistånd. Två av tre bodde i storstad eller förortskommun, ca 40 % av de vuxna var 18-29 år. Andelen med långvarigt ekonomiskt bistånd har ökat under senare år, men minskade under 2005. Utbetalningarna av ekonomiskt bistånd har under 2005 minskat med 2 %. Många av orsakerna till försörjningsproblem ligger utanför socialtjänstens ansvars- och kompetensområde och är svåra för IFO att angripa aktivt. Bred samverkan är nödvändig.

Inom missbruksvården går utvecklingen mot mer öppna insatser och en större differentiering. Särskilt boendeinsatserna har ökat under 2000-talet. Gemensamma Nationella riktlinjer för socialtjänst och hälso- och sjukvård förväntas höja kvaliteten och stärka samordningen av insatser för personer med missbruk. Det finns ett omfattande riktat statligt stöd till missbruksvården, för förebyggande insatser, utvecklingsarbete och insatser för t.ex. personer med samtidigt missbruk och psykiska funktionshinder.

Hemlöshet har både strukturella och individuella orsaker. Det behövs bred samverkan och gemensamt ansvar för att motverka och minska hemlöshet. Vräkningsförebyggande insatser har visat sig vara effektiva.

Även om allt fler kommuner har byggt upp kompetens och stöd för våldsutsatta kvinnor och deras barn finns det stora variationer. Kvinnor hänvisas fortfarande ofta till kvinnojour för skyddat boende och annat stöd. Små kommuner kan behöva gå samman för att kunna erbjuda adekvat hjälp och upprätthålla kompetens på området. Skydd och stöd för unga som utsätts för hedersrelaterat hot och våld har uppmärksammats och utvecklats med hjälp av statligt stöd. Stödet till unga brottsoffer behöver byggas ut.

  • Kompetens och kontinuitet i det myndighetsutövande arbetet, stabila arbetsgrupper samt utbildningsfrågorna är strategiskt viktiga för IFO:s utveckling.
  • För att kunna följa utvecklingen behövs mer systematiska lokala uppföljningar, liksom en förbättrad nationell statistik.
  • Barn- och ungdomsvården har utvecklats i positiv riktning, men bristen på stabilitet i myndighetsutövningen inger oro och kräver uppmärksamhet.
  • IFO:s arbete med ekonomiskt bistånd bör samordnas med andra samverkansparter, med målet att nå självförsörjning främst genom rehabilitering.
  • Satsningen på boende och öppna insatser inom missbruksvården behöver utvärderas.
  • För att minska hemlösheten behövs en helhetssyn och en sammanhållen politik på lokal och nationell nivå.
  • Stödet till våldsutsatta kvinnor och deras barn behöver utvecklas ytterligare, dokumenteras och metoderna utvärderas. Detsamma gäller även behandling för män som använder våld.
Läs hela sammanfattningen

Publiceringsår: 2007
Artikelnummer: 2007-131-9
Format: PDF
Antal sidor: 65
Språk: Svenska
Pris (inkl. moms): 0 kr

Kontakt

Socialstyrelsen
075-247 30 00

Mer hos oss

Socialtjänst