Problem med vårt beställningssystem

Just nu har vi tekniska problem med vårt beställningssystem. Har du problem att beställa kan du skicka din beställning till publikationsservice@socialstyrelsen.se. Ange titel, artikelnummer, antal exemplar du vill beställa, leveransadress och eventuell fakturaadress.

/
/

Frihet och ansvar – En undersökning om gymnasieungdomars upplevda frihet att själva bestämma - Allmänna tendenser med fördjupad analys kring utsatthet för kränkande behandling, hot och/eller våld, särskilt hedersrelaterat våld från nära anhöriga

Sammanfattning

Socialstyrelsen har fått regeringens uppdrag att i samråd med bl. a länsstyrelserna göra en nationell kartläggning av förekomsten av hedersrelaterat hot och våld mot ungdomar från nära anhöriga. Kartläggningen ska vara uppdelad på kön. Den ska också inkludera uppgifter om hedersrelaterat våld riktat mot homo- och bisexuella ungdomar.

En kartläggning av ovan nämnda problem dras med en mängd svårigheter. Det finns inga enhetliga definitioner av begreppet hedersrelaterat våld och det är svårt att göra självklara avgränsningar. I en av Socialstyrelsen och länsstyrelserna gemensamt utgiven rapport tolkas begreppet hedersrelaterat våld under tio punkter. Dessa har varit vägledande i arbetet med det nu aktuella regeringsuppdraget. Valet av definition och en rad andra omständigheter har påverkat undersökningens inriktning och omfattning. Hur och när man än gör en kartläggning som syftar till att mäta förekomsten av hedersrelaterat hot och våld måste man vara medveten om att den ger en bild av situationen som beror på hur man definierar och avgränsar, vem man frågar och hur samt att den i bästa fall kan ge en ungefärlig uppskattning om dagsläget.

Metod

Socialstyrelsen har valt att genomföra en enkätundersökning bland gymnasieungdomar. Enkäten innehöll ett 20-tal frågor med delfrågor och hade fokus på föräldrarnas inflytande och kontroll över ungdomarnas fritid och kamratrelationer, kärleksrelationer och sex respektive val av livspartner och andra framtidsinriktade frågor. Enkäten innehöll med andra ord frågor som alla ungdomar i en gymnasieklass kan känna sig berörda av i ett bredare perspektiv. I enkäten ställdes också direkta frågor om ungdomarnas erfarenheter av kränkande behandling, hot och/eller våld från nära anhöriga.

Undersökningen omfattade cirka 9 800 gymnasieungdomar i årskurs 2 i ett urval av 160 skolor och till visst antal klasser per skola. Totalt har 5 238 elever vid sammanlagt 98 skolor besvarat enkäten. Det innebär att undersökningen kännetecknas av ett mycket stort bortfall, som komplicerar möjligheterna att dra generella slutsatser på nationell nivå. Bortfallet beror till stor del på att hela skolor och hela klasser har fallit bort av olika skäl, t.ex. tidsbrist och andra praktiska skäl.

De resultat som redovisas har räknats fram genom viktning av ungdomarnas svar till riksnivå. Viktningen innebär en form av komplettering av bortfallet.

Genom viktningen kan vi säga att undersökningen speglar vissa förhållanden bland cirka 113 000 gymnasieungdomar i ”årskurs 2” fördelade på ungefär 54 000 flickor och 59 000 pojkar. Resultaten är dock osäkra och måste därför tolkas med mycket stor försiktighet. För att poängtera detta genomsyras hela rapporten av uttryck som ”undersökningen tyder på”, ”av undersökningen att döma”, ”verkar”, ”tycks” osv.

I rapporten fokuserar vi på att beskriva likheter och skillnader mellan flickor och pojkar. I viss utsträckning görs också jämförelser mellan ungdomar med olika ursprung. Det gäller ungdomar med svensk bakgrund i betydelsen att båda föräldrarna är födda i Sverige/Norden och ungdomar med utländsk bakgrund i betydelsen att båda föräldrarna är födda någon annanstans.

Allmänna tendenser

Ungefär 90 procent av ungdomarna verkar generellt sett trivas mycket bra i sina familjer. Av undersökningen att döma upplever ungdomarna att de har mycket stor frihet att själva bestämma vad de ska ha på sig och hur de ska se ut, vilka kompisar de ska umgås med och vad de ska göra på sin fritid. Samma sak tycks gälla ifråga om utbildning, religion/livsåskådning, politik/ideologi och val av livspartner.

Men det tycks finnas en grupp ungdomar som inte upplever sin familjesituation lika positivt. Det handlar bl.a. om att de inte själva får ta viktiga beslut om sin vardag och framtid och/eller om begränsningar och bestraffningar av olika allvarlighetsgrad. Undersökningen tyder på att en mycket liten andel, ett par procent av ungdomarna, tycks vara mycket eller ganska oroliga för att någon förälder eller annan vuxen i familjen ska bestämma vad de ska göra direkt efter gymnasiet, vilken utbildning de ska välja på lång sikt eller vilket yrke de ska välja.

Kränkande behandling, hot och våld

Av undersökningen att döma tycks de allra flesta ungdomar i ”årskurs 2” inte vara utsatta för kränkande behandling, hot och/eller våld (se fråga 14 e - o i bilaga 3). Siffrorna tyder dock på att mellan 25 och 30 procent av flickorna och nästan 25 procent av pojkarna åtminstone någon enstaka gång har varit utsatta för detta sedan de började i gymnasiet. Omräknat till absoluta tal på riksnivå rör det sig om cirka 15 000 flickor och 14 000 pojkar eller totalt sett ungefär 29 000 ungdomar i ”årskurs 2.” Enligt undersökningen verkar ungefär 12 000 ungdomar - lika många flickor som pojkar - under samma tid ha varit utsatta vid upprepade tillfällen.

En vanlig förklaring bland ungdomarna till vad de har varit utsatta för är att föräldrarna vill hindra dem från att göra något som inte är bra för dem eller för att de har burit sig illa åt. En dubbelt så stor andel av flickorna (cir-ka 4 200) som av pojkarna (cirka 1 800) verkar anse att föräldrarnas agerande beror på att de låter sina egna problem gå ut över dem. Mellan 2 och 3 procent av flickorna (cirka 1 400) och nästan 2 procent av pojkarna (cirka 1 100) tror att det beror på att de vuxna tycker att ungdomarna har dragit skam över familjen.

De ungdomar som av undersökningen att döma har varit utsatta för kränkande behandling, hot och/eller våld tycks uppleva ett större behov av att söka hjälp hos någon utomstående vuxen jämfört med ungdomar som inte tycks ha varit utsatta för någonting av det som räknas upp i enkätfrågan (se fråga 14 i bilaga 3). Däremot verkar långt ifrån alla utsatta ungdomar faktiskt ha sökt hjälp.

Hedersrelaterat hot och våld

Svårast av allt har varit att försöka ringa in och uppskatta förekomsten av hedersrelaterat våld. Vi har övervägt en rad möjligheter att närma oss detta problem och har slutligen i huvudsak tagit fasta på vad ungdomarna har svarat på frågan om oro för framtiden i den del som handlar om val av livspartner. I olika sammanhang där frågor om hedersrelaterat hot och våld diskuteras - inte minst i internationella fora - tillskrivs ofta begräsningar i valet av livspartner en central roll.

Hur många ungdomar tycks då vara oroliga för att inte själva få bestämma vem de ska välja som livspartner? Av undersökningen att döma handlar det om en liten grupp ungdomar, omkring 5 procent av flickorna och 3 procent av pojkarna i ”årskurs 2”. För enkelhetens skull har vi valt att kalla dessa ungdomar för ”oroliga” flickor och ”oroliga” pojkar i vår rapport. Undersökningen tyder på att flickor och pojkar i den aktuella gruppen har en likartad situation i flera avseenden. De skillnader som märks tydligast är att flickorna upplever sin frihet som mer begränsad än pojkarna, i synnerhet när det gäller umgänge med det motsatta könet. I detta avseende tyder undersökningen på att ungefär hälften av de ”oroliga” flickorna inte får ha killkompisar hemma hos sig och att ungefär tre fjärdedelar inte får sova över hos killkompisar. Pojkarna verkar dock vara mer utsatta för kränkande behandling, hot och/eller våld i allvarliga former än flickorna.

Flickorna i den aktuella gruppen tycks leva under omständigheter som begränsar deras liv i olika avseenden. Det ser ut som om ungefär 20 procent av de ”oroliga” flickorna har mycket eller ganska begränsad frihet att göra egna val i frågor som rör vardagen. När det gäller utsatthet för kränkande behandling, hot och våld tyder undersökningen på att ungefär 60 procent av de ”oroliga” flickorna har varit utsatta av någon förälder eller annan vuxen i familjen - åtminstone någon enstaka gång. För flickor som inte tycks vara oroliga för att föräldrar eller någon annan vuxen i familjen ska bestämma vem de ska leva med som vuxna tycks motsvarande andel ligga på ungefär 25 procent.

Omkring 40

Läs hela sammanfattningen

Publiceringsår: 2007
Artikelnummer: 2007-131-27
Format: POD
Antal sidor: 133
Språk: Svenska
Pris (inkl. moms): 98 kr

Kontakt

Socialstyrelsen
075-247 30 00