/
/

Gemensam planering – på den enskildes villkor

I rapporten redovisas förutsättningar för samordning av olika individuella planer som personer med funktionshinder kan ha, bland annat genom att belysa både komplexiteten och framkomliga vägar. Fokus ligger på behov av lagändringar samt inrättande av samordnarfunktion samt långsiktig implementering.

Sammanfattning

Socialstyrelsen har på regeringens uppdrag tillsammans med Skolverket och Specialpedagogiska institutet analyserat förutsättningarna för att samordna de individuella planer som ett barn, en ungdom och en vuxen person med funktionshinder kan ha. Med funktionshinder menas det komplexa sambandet mellan förekomst av en sjukdom, skada eller liknande och begränsad aktivitet och delaktighet. Särskild uppmärksamhet har ägnats åt vad som behöver förändras i regelverken.

Den huvudsakliga frågeställningen har varit vad som hindrar och stödjer gemensam individuell planering i regelverk, hos organisationer och hos aktörer (det senare avser personalen som är anställd i de berörda verksamheterna). Ytterligare en frågeställning har varit om gemensam planering kan innebära några negativa konsekvenser för den enskilde.

Förutsättningarna för samordnad och gemensam planering har analyserats på tre nivåer: individnivå, organisationsnivå och nationell nivå. Kunskapen om de två förstnämnda nivåerna bygger på skriftlig och muntlig information från brukarföreträdare, personal, verksamhetsansvariga och myndighetsföreträdare i Sverige och i Norge. På den tredje nivån, som berör rapportens huvudresultat, har kunskap inhämtats genom granskning av de bestämmelser om individuella planer som finns i lagar, förordningar eller i för sammanhanget relevanta förarbeten och myndighetsföreskrifter. Ett antal analysfaktorer har använts som stöd för granskningen. De lagstiftningsområden som valts ut för granskning är socialtjänst, hälso- och sjukvård och skollagsreglerade verksamheter samt integration, socialförsäkring och arbetsmarknad. Förutsättningarna för gemensam planering har analyserats utifrån sambandet mellan de tre nivåerna. Rapportens bilaga visar en översikt av bristande överensstämmelser mellan de berörda regelverken.

Utgångspunkter

Beskrivningar, granskningar och slutsatser utgår från principerna i svensk handikappolitik, särskilt den om den enskildes delaktighet, självständighet och självbestämmande. Med denna utgångspunkt anser vi att samordnad planering endast kan bli aktuell om den enskilde själv bett om ett sådant stöd.

Projektet har definierat individuell plan som ett arbetssätt bestående av två komponenter, dels planeringen som inkluderar genomförandet, och dels det skriftliga dokumentet planen. I rapporten används uttrycket individuell plan i samband med en beskrivning av det aktuella läget och en granskning av de berörda lagarna och förordningarna. Som förklarande uttryck i rapportens slutsatser, förslag och resonemang om förutsättningarna för gemensam planering används samordnad planering som dokumenteras i en individuell plan. Syftet med den formuleringen är att betona planeringen som arbetssättets huvudkomponent.

Negativa konsekvenser av splittrad planering

De individuella planerna vars regelverk analyserats tillämpas ofta parallellt och utan samordning med planer inom andra verksamheter, trots att de rör samma person och många gånger samma tidsperiod. Rapportens fallbeskrivningar ger exempel på de negativa konsekvenser som bristande eller obefintlig planeringssamordning kan ge. För den enskilde blir situationen svåröverskådlig och ibland direkt motsägelsefull. Bristande samordning kan medföra att den enskilde inte får det stöd hon eller han behöver.

Viktiga kunskaper som behövs för att en persons behov ska tillgodoses kan gå förlorade om samplaneringen mellan aktörer brister. Sådana kunskaper är särskilt väsentliga vid känsliga övergångar från en fas i livet till en annan. Risken för att kunskap inte överförs är stor om den enskilde utsätts för olika tjänstemäns bedömningar, om likartade stödbehov prövas av olika aktörer vid upprepade tillfällen och om aktörerna kommer till olika slutsatser om samma behov.

Hindrande faktorer på individ- och organisationsnivå

Samordning hindras bland annat av den begreppsförvirring som råder. Vilka planer som faktiskt menas är svårt att förstå när samma benämningar används för olika typer av planeringsprocesser och planer. Ett annat hinder är att personalen saknar tillräckligt med tid för samordnad planering. Om stöd från personalens chef saknas och om förtroendevalda inte är insatta i vad arbetssättet innebär är det svårt att förändra de tidsmässiga förutsättningarna. Finns inte organisatoriska förutsättningar påverkas personalens förhållningssätt och uppfattning om arbetssättet. Att personal från andra verksamheter inte medverkar kan bero på att det saknas krav i regelverken om samverkan och samordning. Ytterligare en hindrande faktor är att organisationerna saknar samordnarfunktioner med kompetens och befogenhet att leda processen framåt.

Ett annat problem är att resurser, förändringar och konsekvenser endast diskuteras inom det egna verksamhetsområdet, så kallat stuprörstänkande. Det innebär också att det saknas ett samhällsekonomiskt synsätt. Vad som kan tyckas vara tidsbesparande i en verksamhet kan drabba en annan verksamhet. I en komplicerad insatskedja räcker det med att en av samtliga aktörer inte ser helheten för att hela kedjan ska brista.

Diskrepans mellan regelverken

På nationell nivå finns strukturella hinder i form av att de olika regelverken inte stämmer överens. En grundförutsättning för samordnad planering är att det finns generella bestämmelser om samverkan mellan aktörerna, vilket inte är fallet i dag Det finns övergripande skrivningar om samverkan i till exempel både socialtjänstlagen och hälso- och sjukvårdslagen. Inom de skollagsreglerade verksamheterna saknas dock bestämmelser i lagar och förordningar om samverkan med aktörer inom andra verksamheter när det gäller elever i behov av särskilt stöd. Undantag är bestämmelser om barn som far illa eller riskerar att fara illa.

I flera av de granskade regelverken saknas tydliga bestämmelser om skyldigheten att ta initiativ till samordnad planering. Inom de flesta verksamheter finns krav på upprättande av någon form av individuell plan, även om planernas benämning skiljer sig åt. Kraven är dock oftast begränsade till vissa specifika situationer. Bestämmelsen om individuell plan enligt LSS skiljer sig från övriga regelverk på så sätt att initiativet förväntas komma från den enskilde.

De individuella planer som i dag regleras i lagar och förordningar har olika syften. Planer inom olika verksamheter har ofta olika inriktningar och tidsperspektiv. I några fall spänner planen över den enskildes hela livssituation, i andra är den avgränsad till en viss period eller viss åtgärd.

Den enskildes möjlighet att vara delaktig beror bland annat på vilken typ av plan och vilken verksamhet det gäller. I vissa fall kan delaktigheten vara utformad som ett villkor, till exempel för att få ersättning från social- eller arbetslöshetsförsäkring. I andra är den helt frivillig och ses som en utgångspunkt för hela planeringsprocessen. Inom de skollagsreglerade verksamheterna ska eleven och elevens vårdnadshavare ha möjlighet att medverka när åtgärdsprogram för särskilda stödåtgärder utarbetas.

Något uttalat krav på samordning med planer inom andra aktörers verksamheter finns oftast inte uttryckt i lagar eller förordningar. Individuell plan enligt LSS är den enda som i någon mån kan sägas utgöra en övergripande plan. De flesta planeringar påbörjas först efter utredning och efter eventuellt beslut om insats. Det finns dock exempel på att planering påbörjas i samband med att behovet uppmärksammas.

Vinsterna är stora - om förutsättningar finns

Samordnad planering som görs gemensamt av flera aktörer behövs. Det innebär dock inte att alla personer med funktionshinder ständigt och i alla situationer önskar och behöver stöd av ett sådant arbetssätt. Men när behovet finns kan arbetssättet underlätta för den enskilde att få överblick över samhällsinsatserna. En sådan överblick kan ge den enskilde kunskap om vilka konsekvenser olika beslut som hon eller han behöver fatta får i förhållande till personens hela livssituation, på kort och lång sikt, praktiskt och ekonomiskt. Analys av samtal med enskilda, brukarföreträdare och aktörer visar att när samordnad planering fungerar motver

Läs hela sammanfattningen

Publiceringsår: 2007
Artikelnummer: 2007-131-26
Format: POD
Antal sidor: 75
Språk: Svenska
Pris (inkl. moms): 76 kr

Kontakt

Socialstyrelsen
075-247 30 00

Mer hos oss

Funktionshinder