Avskiljning av arsenik från grundvatten - Test av olika filtertekniker avsedda för enskilda brunnar 

Publiceringsår: 2007
Artikelnummer: 2007-123-41
Format: Kompendium
Antal sidor: 45
Språk: Svenska
Pris (inkl. moms): 76 kr

I denna studie har olika filtertekniker för att avskilja arsenik från grundvatten utvärderats. De testade filtren är främst avsedda för enskilda brunnar. De filtertekniker som undersökts är adsorption, jonbyte och omvänd osmos. Undersökningen är utförd som ett praktiskt test av sju olika filter med olika konstruktion och reningsteknik. Filtren installerades i ett vattenverk och kördes i två omgångar om cirka 30 dagar vardera. I första omgången var arsenikhalten i ingående vatten 25-40 μg/l och i den andra omgången ökades koncentrationen till 125-150 μg/l. Arseniken tillsattes som en NaAsO2-lösning, vilket innebär att arseniken är trevärd. En ny tillsatslösning preparerades varje vecka. Analyser som utfördes tre veckor efter sista provtagningstillfället visade dock att arseniken i tillsatslösningen hade oxiderat till fem-värd arsenik. Med tanke på den långa tiden mellan provtagning och analys är det svårt att veta om oxidationen ägde rum före eller efter provtagningen. Det troligaste är att filtren har testats med en betydande andel trevärd arsenik. Mängdförhållandet mellan trevärd och femvärd arsenik kan dock ha varierat mellan provtagningstillfällena beroende på oxidationshastighet och tid mellan tillredning av tillsatslösning och provtagning. Den trevärda arseniken anses vara betydligt mer giftig än den femvärda arseniken. Den trevärda arseniken anses dessutom svårare att avskilja från vatten än den femvärda.

Resultaten visar att samtliga adsorptionsfilter och jonbytesfilter som testades hade en reningsgrad som var större än 98 procent under försökets inledningsskede. Ett av jonbytesfiltren blev efter en kort tid mättat och reningsgraden sjönk då successivt. När arsenikhalten i utgående vatten var högre än riktvärdet 10 μg/l avbröts försöket med det filtret. Det andra jonbytesfiltret och adsorptionsfiltren bibehöll reningsgraden > 98 procent under hela försöket. Arsenikhalten i utgående vatten från dessa filter var under hela försöket med endast ett undantag mindre än 0,4 μg/l.

Två filter med omvänd osmos (RO) testades, ett större och ett mindre. Det mindre RO-filtret är svårt att utvärdera eftersom det med den använda försöksuppställningen var svårt att kontrollera arsenikhalten i det ingående vattnet. Det större RO-filtret hade en något lägre reningsgrad än de andra filtren. I första provomgången var reningsgraden 93-98 procent och högsta utgående halt var 1,4 μg/l. I andra provomgången med högre halter i det ingående vattnet var reningsgraden 70-98 procent. Högsta utgående arsenikhalt var då 40 μg/l, det vill säga högre än riktvärdet 10 μg/l.

Resultaten i denna undersökning stämmer väl överens med tidigare undersökningar. Orsaken till at RO-filtret presterade sämre än de andra filtren är troligen att en betydande del av arseniken förelåg som trevärd arsenik, vilken bildar en arsenikförening som under normala pH-förhållanden är oladdad. Denna förening har egenskaper som gör att den kan följa med vattnet och passera igenom membranet i RO-filtret.

Det är viktigt att komma ihåg att resultaten i undersökningen har erhållits under specifika förhållanden. I andra situationer med ett annat råvatten och en annan fördelning mellan olika arsenikjoner kan de testade filtren prestera annorlunda. Vidare ger detta test ingen information om hur de olika filtren presterar under en längre tids användning.

Alla testade filtertekniker är relativt lättanvända och lättskötta. Omvänd osmos med högtryckspump är dock en något mer komplicerad och skrymmande konstruktion än de andra filtren med jämförbar kapacitet.

På grund av att testet utförts under en begränsad tid och de flesta filtren är långt ifrån förbrukade vid testets slut har det inte varit aktuellt att provta eller undersöka restprodukterna. Eftersom avfallsfrågan är en viktig aspekt behöver denna utredas mer.