/
/

Avgiftsenkät januari 2007 - Redovisning och jämförelser med tidigare studier

Denna publikation går inte längre att beställa i pappersform.

Sammanfattning

Den 1 juli 2002 infördes nya bestämmelser i socialtjänstlagen (8 kapitlet) om avgifter för äldre- och handikappomsorg. Då fastställdes en lägsta nivå, ett minimibelopp, som tillsammans med hyran utgör det så kallade förbehållsbeloppet. Det infördes också ett högkostnadsskydd. Den 1 januari 2003 infördes regler för hur avgiftsutrymmet ska beräknas. Socialstyrelsen har regeringens uppdrag att följa effekterna av reformen. Den här rapporten är en del av den uppföljningen, och bygger på enkäter till landets kommuner om taxor januari 2007. De senaste taxorna jämförs med tre tidigare studier av läget före reformen (juni 2002) och taxorna i januari 2003, 2004 och 2005.

Andelen avgiftsbefriade har minskat

Ett syfte med taxereformen var att omsorgstagare med låga pensioner skulle få ett bättre skydd mot höga avgifter. Det syftet har uppfyllts genom att kommunerna före beslut om avgift måste förvissa sig om att den enskilde har det av riksdagen fastlagda förbehållsbeloppet kvar efter betald avgift. Den andel omsorgstagare som är avgiftsbefriade har ökat sedan reformen infördes. Troligen kommer fler äldreomsorgstagare successivt att kunna betala en avgift, eftersom allt färre enbart har sin garantipension.

Minskade skillnader i vilka avgifter som kan debiteras

Ett annat syfte med taxereformen var att minska de stora skillnaderna mellan kommunerna. Högkostnadsskyddet har kraftigt minskat variationerna i högsta avgift. En majoritet av kommunerna har sänkt sina avgiftstak.

Höjda lägstaavgifter

Skillnaderna mellan kommunerna har också utjämnats genom att den lägsta avgift kommunen anger enligt sina taxeregler i många kommuner har höjts efter juni 2002. Lägsta avgiften för omsorgstagare med omfattande insatser har i den genomsnittliga kommunen (medianvärdet) i ordinärt boende ökat från 335 kr i maj 2002 till 1 588 kr i januari 2007. Omsorgstagare som har tillräcklig inkomst har därmed fått en avgiftshöjning. Omsorgstagare som inte har avgiftsutrymme att betala en sådan avgift berörs inte. De är genom lagstiftningen garanterade att få behålla sitt minimibelopp. Det finns dock en risk att den äldre inte tar till sig budskapet om individuell nedsättning, utan tar den angivna avgiften för given. Ett annat dilemma är att om den enskilde får ökad inkomst ökar avgiften lika mycket, tills man är uppe i den avgift som kommunen har fastslagit.

Olika tillämpning av regelverket för att fastställa minimibeloppet

Det finns skillnader i hur kommunerna fastställer minimibeloppet i särskilt boende. Om vissa kostnader som ingår i minimibeloppet gäller sådant som kommunen tillhandahåller avgiftsfritt kan kommunen sätta ned minimibeloppet i motsvarande mån. Det gäller t.ex. förbrukningsvaror, personlig hygien, möbler, lakan och handdukar etc. Kommunerna har i ökad utsträckning låtit den enskilde själv ordna och bekosta t.ex. lakan, handdukar och möbler, medan städmaterial och säng tillhandahålls avgiftsfritt och minimibeloppet sätts ned. Skillnaderna mellan 2005 och 2007 i antal kommuner som överlåter åt den enskilde eller dennes anhöriga att ordna detta har inte förändrats nämnvärt, medan något fler kommuner som tillhandahållit detta avgiftsfritt nu sänker minimibeloppet.

Vilka poster minimibeloppet sätts ned för varierar mellan kommunerna. Också de belopp som minimibeloppet sätts ned med varierar. Den sammanlagda minskningen varierar mellan kommunerna med som lägst under 50 kr och som högst över 1 000 kr. Totalt sätter 164 av de 253 kommuner som svarat på enkäten ner minimibeloppet för tjänster som tillhandahålls gratis.

Avgift för kost, stora skillnader mellan kommunerna

Mellan 2005 och 2007 har avgifterna för kosten höjts i mer än hälften av landets kommuner, och i var fjärde kommun med mer än 5 procent (konsumentprisindex har gått upp med 2,6 procent under samma tidsperiod).

Färre kommuner jämkar avgift för mat i särskilt boende

Andelen omsorgstagare som bor i kommuner där avgiften för mat jämkas har för särskilt boende sjunkit med 30 procent sedan taxereformen infördes. För ordinärt boende har andelen sjunkit med 6 procent.

Fler kommuner tar hänsyn till yngre personer med funktionshinder

Yngre personer med funktionshinder kan ha högre levnadsomkostnader än ålderspensionärer. Enligt förarbetena till lagen ska kommunerna ta hänsyn till det. Taxereformen har inneburit att betydligt fler kommuner lagt fast ett högre minimibelopp för yngre personer med funktionshinder och i högre utsträckning tillämpar individuell bedömning av minimibeloppet för yngre personer.

Avgifter för serviceinsatser

En tredjedel av kommunerna har valt att tillämpa den nya lagstiftningen som ger möjlighet att tillhandahålla serviceinsatser. Vissa kommuners kommentarer visar dock att även i kommuner som inte tillämpar lagen ges serviceinsatser i form av ”fixar-Malte”. Principerna för avgifter och jämkning skiljer sig åt mellan kommunerna.

Läs hela sammanfattningen

Publiceringsår: 2007
Artikelnummer: 2007-123-15
Format: PDF
Antal sidor: 47
Språk: Svenska
Pris (inkl. moms): 0 kr

Kontakt

Socialstyrelsen
075-247 30 00