/
/

Systematiskt arbete för äldres säkerhet - Om fall, trafikolyckor och bränder

Äldre är överrepresenterade i nästan alla olyckor. Skadorna leder till både stort personligt lidande och stora kostnader för samhället. Här presenteras kunskaper om hur man kan förbättra äldres säkerhet. Boken riktar sig både till verksamma inom vård och omsorg och till politiker och tjänstemän.

Sammanfattning

Äldre personer är överrepresenterade i nästan alla slags olyckor, bland annat fall-, trafik- och brandolyckor. Mer än 1 200 personer, 65 år och äldre avlider varje år av skador förorsakade av fall. Den vanligaste fallrelaterade skadan är höftfraktur, där vårdkostnaden per person beräknas till cirka en kvarts miljon kronor. Kvinnor är särskilt drabbade. Varje år omkommer cirka 120 personer 65 år och äldre i trafiken, trots att äldre generellt följer trafikreglerna bättre än yngre. Av de cirka 90 personer som varje år omkommer i bränder är äldre kraftigt överrepresenterade. Förutom stort personligt lidande för den enskilda, leder skadorna ofta till stora kostnader för samhället. Om inget görs kommer samhällets kostnader att öka dramatiskt i takt med att antalet äldre ökar. I den här boken presenteras de kunskaper som finns tillgängliga idag om hur man kan förebygga att äldre skadas till följd av fall, trafikolyckor och bränder.

Livsstilen - kost, motion, fritidssysselsättning, stress, rökning och alkoholkonsumtion - spelar stor roll för åldrandeprocessen och tillhör det man som individ till stor del kan påverka själv. Det är vetenskapligt väl underbyggt att fysiska, mentala och sociala aktiviteter bidrar till att bevara hälsa och funktionsförmåga och på så sätt är en viktig aspekt också när det gäller att förebygga ohälsa och olyckor av olika slag. Länge har man trott att träning inte lönar sig för den som kommit upp i åren. Studier har dock visat att hälsovinsterna är i stort sett lika stora för äldre som för yngre och att funktionsnedsättningar kan bromsas upp. Viktig kunskap som det gäller att sprida!

När det gäller omgivningsfaktorer - till exempel trafikmiljö och byggnader - är individens möjlighet att påverka mindre. Där finns i stället ett uttalat samhällsansvar. Det är viktigt att tänka på att ”äldre” är en mycket heterogen grupp och omfattar allt från helt friska personer till dem med stora behov av vård- och omsorg. Därför måste också metoderna för arbetet med säkerhet och förebyggande insatser variera och anpassas efter den målgrupp man önskar nå. En beprövad modell för att bedriva systematiskt säkerhetsarbete på olika nivåer är den så kallade ”säkerhetsspiralen” som består av fem steg som tillsammans bildar en kontinuerlig process:

Det första steget är att kartlägga riskbilden antingen på individ- eller gruppnivå. För en individ har den egna förmågan, vad man gör och var man befinner sig betydelse för hur stor risk det är att man ska skada sig, till exempel falla. När det gäller riskbilden på gruppnivå finns källor och register med nationella och lokala uppgifter över skador, olyckor och slutenvård att hämta kunskap ifrån. Socialstyrelsen, Hjälpmedelsinstitutet, Räddningsverket, Folkhälsoinstitutet, Vägverket och landstingen har webbsidor med statistiksammanställningar. Andra möjligheter är checklistor och frågeformulär och bedömningsinstrument av olika slag.

Det andra steget är att planera vilka åtgärder som ska genomföras. Här bör åtgärder som redan har utvärderats prioriteras.

Det tredje steget är att genomföra de åtgärder som planerats. Åtgärderna måste i första hand vidtas av dem som arbetar närmast de äldre, vare sig det är inom vården, i hemmet eller trafiken. Ett antal åtgärdsstrategier presenteras som kan tillämpas för att förebygga fall, trafik och brand. Säkerhetstänkande redan vid planering av nya bostäder eller trafikleder erbjuder de bästa möjligheterna att skapa en trygg och säker miljö. Det mest effektiva när det gäller att förebygga skador bland äldre är att arbeta tvärsektoriellt.

Det fjärde steget är att utvärdera åtgärderna. Har antalet skador ökat eller minskat? I vilka miljöer är förändringarna störst? Har de åtgärder som planerades också genomförts och gav de avsedd effekt? Det är nödvändigt med både uppföljning och utvärdering för att få reda på om de åtgärder man satt in har lett till förväntat resultat. Genom uppföljning får man en överblick över verksamheten och kan kontrollera vad som görs. Utvärdering innebär att man bedömer resultatet. Att utvärdera själva arbetsprocessen är också viktigt. En god dokumentation är en förutsättning för att se mönster och samband.

Det femte steget är att analysera vad som behöver förbättras. Med utgångspunkt från insamlade observationer och deras resultat gäller det nu att åstadkomma förbättringar för att minska antalet fel, störningar, tillbud och olyckor bland äldre personer. Man behöver kanske göra bättre riskanalyser eller förändra sättet att arbeta. Det kan också tänkas att det visar sig att åtgärderna varit så framgångsrika att det gäller att hålla fast vid det vinnande konceptet.

Förändringsarbete är ingen dagslända, förändring tar tid. Ett systematiskt arbete för äldres säkerhet har en början men inget slut. Den förändring man vill åstadkomma bör vara baserad på bästa tillgängliga kunskap, genomförbar och attraktiv för de inblandande. Från forskning om implementering i välfärdsorganisationer, som skola och sjukvård, har man säkrast kunskap om vad som inte fungerar. Det räcker inte med föreläsningar. För att lyckas krävs åtgärder på flera nivåer,

Läs hela sammanfattningen

Publiceringsår: 2007
Artikelnummer: 2007-110-16
ISBN: 978-91-85483-67-9
Format: Bok
Antal sidor: 84
Språk: Svenska
Pris (inkl. moms): 110 kr

Kontakt

Socialstyrelsen
075-247 30 00

Mer hos oss

Äldre