Vårdrelaterade infektioner och förekomsten av allt fler antibiotikaresistenta bakterier utgör ett hot mot patientsäkerheten. Den 1 juli 2006 infördes ett tillägg i hälso- och sjukvårdslagen och tandvårdslagen som beskriver vårdgivarnas skyldighet att tillgodose en god hygienisk standard i vård och behandling. Socialstyrelsen har under 2006 mot denna bakgrund genomfört en riksomfattande verksamhetstillsyn inom området vårdhygien. Syftet har varit att uppmärksamma vårdgivarna i Sveriges landsting och regioner på vårdhygieniska brister och eventuella behov av förbättringsåtgärder och utveckling på det vårdhygieniska området.
Socialstyrelsens kunskapsunderlag Att förebygga vårdrelaterade infektioner (maj 2006) har utgjort underlag för verksamhetstillsynens inriktning och Socialstyrelsens ställningstaganden. Med stöd av Socialstyrelsens föreskrifter (SOSFS 2005:12) om ledningssystem för kvalitet och patientsäkerhet i hälso- och sjukvården har ett antal faktorer för att åstadkomma en god hygienisk standard granskats.
Samtliga landsting och regioner har omfattats av granskningen. Landstings- och regionledningarna har i egenskap av vårdgivare tillfrågats om ansvarsfördelning och övergripande rutiner. Totalt 82 vårdenheter inom intensivvård, internmedicinsk vård, kirurgisk och ortopedisk vård, infektionssjukvård, tandvård och primärvård har besökts, och personal och verksamhetsledningar har intervjuats. Frågorna rörde bland annat olika hygienrutiner, kompetensutveckling, tillgång till vårdhygienisk expertis, uppföljning och egenkontroll. Observationer gjordes av vårdpersonals arbetsklädsel, tillgång till handdesinfektionsmedel och förekomsten av olika informationsinsatser till personal och patienter för att förebygga smittspridning.
Efter granskningen har Socialstyrelsen kunnat konstatera att det särskilt finns behov av förbättring och utveckling på följande områden:
• Tillämpning av basala hygienrutiner
• Egenkontroll och uppföljning
• Utbildning och kompetensutveckling.
Tillämpning av basala hygienrutiner. Inom samtliga verksamhetsområden observerades vårdpersonal som gjorde avsteg från basala hygienrutiner i samband med vård och undersökning av patienter. De vanligaste avstegen var att använda arbetsrock med lång ärm och att ha på sig armbandsur, ringar m.m.
Som framgår av Socialstyrelsens kunskapsunderlag är en korrekt arbetsdräkt och följsamhet till basala hygienrutiner för all personal inom alla vårdformer den enskilt viktigaste faktorn för att förebygga uppkomst och spridning av vårdrelaterade infektioner.
Egenkontroll och uppföljning. För många delar av det förebyggande arbetet mot vårdrelaterade infektioner fanns dokumenterade rutiner på både lokal och övergripande nivå. Det var dock långtifrån alla enheter som gjorde någon uppföljning av hur rutinerna tillämpades. Bara hälften av tandvårdsenheterna, färre än hälften av slutenvårdsenheterna, och två enheter inom primärvården hade som rutin att genomföra någon form av egenkontroll vad gäller tillämpningen av de vårdhygieniska rutinerna. Vidare bedrev endast omkring en tredjedel av de granskade verksamheterna en kontinuerlig registrering av vårdrelaterade infektioner, medan några ytterligare enheter hade genomfört registreringar vid en viss utvald tidpunkt eller vid utbrott av vissa smittsamma sjukdomar. Inom de flesta enheter registrerades inte heller vårdrelaterade infektioner som en avvikelse i verksamhetens avvikelsehanteringssystem.
Socialstyrelsen anser att det är ett vårdgivaransvar att genom egenkontroll följa upp att rutinerna för att förebygga spridning av vårdrelaterade infektioner efterlevs. Avvikelser, t ex vårdrelaterade infektioner, ska registreras och analyseras och personalen ska sedan få ta del av erfarenheterna i förebyggande syfte.
Utbildning och kompetensutveckling. Merparten av de besökta verksamheterna uppgav att de hade tillgång till vårdhygienisk expertis, till exempel hygiensjuksköterskor och hygienläkare, i den omfattning som behövdes. På många enheter inom den slutna vården fanns hygienombud som en länk mellan enheten och den vårdhygieniska expertisen. Hygienombud var mind-re vanliga i primärvården. Vid enheterna i den slutna vården fick vårdpersonalen i de flesta fall någon form av introduktion om enhetens vårdhygieniska rutiner i samband med sin anställning. Undantaget var ofta läkargruppen, som vid fler än hälften av enheterna inte omfattades av introduktionsrutinerna. I primärvården fanns brister vad gäller rutiner för introduktion både till läkare och till övrig vårdpersonal. Läkarna hade överlag också sämre tillgång till fortbildning på området än annan vårdpersonal. Inom tandvården omfattades däremot tandläkarna vanligtvis av samma rutiner som övrig personal.
Socialstyrelsen anser det angeläget att vårdgivarna säkerställer att alla medarbetare får såväl introduktion som fortlöpande utbildning inom det vårdhygieniska kunskapsområdet. Hygienombud även inom primärvården skulle kunna underlätta arbetet med att öka följsamheten till basala hygienrutiner.
Vid så gott som alla de enheter som Socialstyrelsen granskat fanns ett påtagligt intresse och engagemang för vårdhygieniska frågor hos såväl verksamhetsledningar som vårdpersonal. Åtskilliga enheter hade deltagit i utvecklingsprojekt för att förbättra vårdhygienen. Socialstyrelsen gör därför bedömningen att vårdgivarna genom att ta tillvara vårdpersonalens engagemang har goda förutsättningar att utveckla och förbättra de vårdhygieniska rutinerna i sina organisationer.
Socialstyrelsen förutsätter att vårdgivarna genomför de åtgärder som krävs för att åstadkomma en god hygienisk standard i varje vårdverksamhet.