Denna vägledning om sjukvårdsinsatser i samband med sjuktransporter som ingår i sjöräddningen har tagits fram av Socialstyrelsen och Sjöfartsverket i samverkan med Sveriges Kommuner och Landsting. Publikationen syftar till att förtydliga dagens lagar och regler samt konsekvenserna av dem i form av bl.a. övergripande ansvar, befogenheter och kostnadsansvar. Den innehåller även definitioner av ett antal begrepp. Det är en nulägesredovisning av gällande förhållanden juni 2006.
Utifrån gällande lagar har Sjöfartsverket ansvar för sjöräddning inklusive sjuktransport från fartyg inom sitt geografiska ansvarsområde. Ansvaret för hälso- och sjukvård inom länet ligger på landstinget. Även den vård som kan behövas under en sjuktransport till sjöss är ett ansvar för landstinget. Det innebär bl.a. att det är landstinget som beslutar om sjukvård ska bedrivas eller inte bedrivas under transporten, och i vilken form eventuell sjukvård ska bedrivas.
Alla aktörer behåller hela tiden sitt ansvar för sin verksamhet. Sjöfartsverket är hela tiden ansvarigt för sjuktransporten från fartyget och landstinget är hela tiden ansvarigt för sjukvården. Dessa verksamheter kan dock inträffa samtidigt. Sjöräddningen kan fullgöra sitt transportansvar genom transport med räddningsenheter som fartyg eller helikopter. Samtidigt kan en läkare eller sjuksköterska, som tillhör landstinget, vårda patienten. Besättningen i räddningsenheten arbetar då med stöd av lagen om skydd mot olyckor, och sjukvårdspersonalen med stöd av hälso- och sjukvårdslagen.
Sjöfartsverkets sjöräddning leds av en räddningsledare på sjöräddningscentralen, MRCC. Räddningsledaren fattar beslut om sjuktransport. Medicinsk kompetens, som företräder landstingen, ska besluta om sjukvårdsinsatser ska ske vid sjöräddning. Denna medicinska expertis ska avgöra om någon sjukvårdspersonal ska med på uppdraget eller kanske i stället möta på land. Detta beslut måste fattas av det berörda landstinget, eftersom det är landstinget som ansvarar för sjukvården i samband med transporten. Sveriges landsting anlitar i dag SOS Alarm för att prioritera och dirigera ambulanssjukvårdens resurser. Landstingen behöver tillsammans med SOS Alarm utarbeta förslag till en enkel rutin som kan användas då MRCC ringer och informerar om beslut om sjuktransport från fartyg.
Rutinen måste utvecklas tillsammans med MRCC och en överenskommelse behöver göras mellan SOS Alarm och MRCC för att undvika ökad byråkratisering och tidsspillan.
Utifrån sitt sjukvårdsansvar behöver landstingen utforma riktlinjer, rutiner samt skapa en organisation med behörig och utbildad personal som har lämplig utrustning. Enligt det kommunala självbestämmandet är det varje landstings ansvar att bestämma sin ambitionsnivå, hur arbetet ska prioriteras, vilka resurser som ska tillskjutas, vilken beredskap som ska gälla, vem medicinska beslut ska delegeras till m.m. Socialstyrelsen har ansvar för att utöva tillsyn över landstingen och se till att de lever upp till hälso- och sjukvårdslagens krav på god vård.
Sjöfartsverket har ansvaret för sjöräddningen inom svensk sjöräddningsregion, som omfattar svenskt territorialvatten och de delar av internationellt vatten som ingår i den svenska sjöräddningsregionen, enligt de avtal som har träffats med angränsande länder.
Landstingens gränser - och därmed sjukvårdsansvar - går ut till territorialgränsen. I den del av svensk sjöräddningsregion som ligger utanför territorialgränsen är sjukvårdsansvaret därför statligt. Utförandet bör dock ske genom landsting. Staten bör träffa avtal med landstingen om detta. För att ett landsting ska få utföra arbetsuppgifter utanför sitt område kan det även krävas lagändringar.