/
/

Handikappomsorg – Lägesrapport 2005

Denna publikation går inte längre att beställa i pappersform.

Sammanfattning

Socialtjänstens insatser och kostnader fortsätter att öka

Vid mättillfället år 2004 hade cirka 52 900 personer insatser enligt lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS) (exklusive insatsen råd och stöd). Under samma period hade 16 400 personer upp till 64 år hemtjänst enligt socialtjänstlagen (2001:453) (SoL) och drygt 5 300 personer särskilt boende enligt SoL. De vanligast förekommande insatserna var daglig verksamhet, boende för vuxna och kontaktperson enligt LSS samt hemtjänst enligt SoL. Sedan 1999 har korttidstillsyn, ledsagarservice, daglig verksamhet och boende för vuxna enligt LSS samt behovsprövad korttidsvård enligt SoL ökat mest.

Antalet personer som är över 64 år och har insatser enligt LSS ökar. Sedan 1999 har framför allt insatserna personlig assistans, kontaktperson och ledsagarservice ökat. De insatser enligt LSS som år 2004 var vanligast bland personer över 64 år var boende för vuxna och kontaktperson.

En ökning av antalet personer med insatser enligt LSS har sedan år 1999 skett i 80 procent av landets kommuner. I drygt hälften av kommunerna har insatser enligt SoL till personer under 65 år ökat. Den gällande bilden av en ständigt ökande handikappomsorg verkar alltså inte vara entydig för alla kommuner i landet. Däremot bekräftas uppfattningen om att det är verksamheter enligt LSS som ökar mest. I ungefär var tionde kommun har både antalet personer med insatser enligt LSS och enligt SoL minskat under samma period.

År 2004 uppgick handikappomsorgens del av socialtjänstens kostnader till 28 procent. Detta är en ökning med 4 procentenheter sedan år 2000. Driftskostnaden för handikappomsorgen uppgick 2004 till 33 miljarder kronor (exklusive ersättningar från Försäkringskassan för utförda insatser enligt lagen om assistansersättning (LASS), vilka var 7 miljarder kronor). Detta motsvarar en ökning med knappt 17 procent sedan 2000.

Insatsen med den högsta totala kostnaden var bostad för vuxna enligt LSS. År 2004 uppgick den till ungefär 14 miljarder kronor. Samma insats stod även för den högsta genomsnittliga kostnaden per person, 631 400 kronor. Personlig assistans (inklusive kommunernas del av LASS) är den insats som ökat mest i kostnad sedan 2000, med drygt 41 procent.

Kvinnor och män har olika insatser

Andelen män och kvinnor är ganska jämnt fördelade när det gäller insatser enligt LSS, undantagen är kontaktperson, boende för vuxna och daglig verksamhet där männen är i majoritet. Också när det gäller insatser från andra aktörer än socialtjänsten finns det könsskillnader. Män får till exempel oftare bilstöd, medan kvinnor oftare beviljas färdtjänst. Män har oftare anställning med lönebidrag eller inom Samhall och kvinnor har i högre grad sjuk- och aktivitetsersättning. Män utgör också en majoritet av dem som beviljas assistansersättning enligt LASS. Slutligen har fler kvinnor handikappersättning och är i högre grad mottagare av vårdbidrag för sina barn.

Många orsaker till skillnader mellan kommuner

Analyser av skillnaderna mellan kommuner när det gäller insatser och kostnader inom handikappomsorgen visar på några tänkbara samband. Kommuner som tidigare haft vårdhem har fler personer med insatser enligt LSS och högre kostnader för hela handikappomsorgen. Kommuner som tidigare haft mentalsjukhus har i sin tur fler personer med insatser enligt SoL.

Ytterligare faktorer som tycks spela in är om kommuner präglas av in- eller utflyttning. I kommuner där utflyttningen är stor har fler personer insatser enligt LSS och SoL/HSL. När det gäller befolkningsantal och organisationsform är mönstren för handikappomsorgens omfattning och kostnader inte lika tydliga. I de fall då handikappomsorgen utgör en egen organisation tycks det som att personer med insatser enligt LSS och SoL/HSL är relativt många.

Kommuner som tagit över ansvaret för hemsjukvården från landstingen har fler insatser enligt SoL och lägre kostnader totalt för handikappomsorgen än de kommuner där landstinget fortfarande ansvarar för insatsen.

Färre i arbete och sämre ekonomi

Jämförelser mellan personer med funktionshinder som har riktade stöd från Försäkringskassan och övriga befolkningen visar att den förra gruppen förvärvsarbetade i klart lägre utsträckning. Lägst är andelen förvärvsarbetande i gruppen personer med assistansersättning, ungefär 7 procent hade 2002 ett förvärvsarbete. Gemensamt för både personer med funktionshinder och den övriga befolkningen var att män i högre grad än kvinnor förvärvsarbetade. En betydande andel av personerna med funktionshinder hade subventionerade anställningar, till exempel med lönebidrag.

Många personer med funktionshinder hade förtidspension eller sjukbidrag (numera ersatt av sjuk- och aktivitetsersättning). De flesta av dessa var personer med funktionshinder som inte förvärvsarbetade, men i vissa fall var till exempel ett kvarts sjukbidrag sannolikt ett komplement till förvärvsarbete.

En låg andel av de personer med funktionshinder som ingick i denna studie var registrerade hos arbetsförmedlingen, vilket indikerar att många av dessa inte hade möjlighet till aktivt jobbsökande med hjälp av denna aktör. Majoriteten av personer med funktionshinder var inte registrerade vid arbetsförmedlingen längre än sex månader, vilket tyder på att när man väl kommer i kontakt med förmedlingen fungerar systemet som tänkt.

En naturlig konsekvens av den begränsade förankringen på arbetsmarknaden är att personer med funktionshinder har lägre lön. Närmare 90 procent av personer med assistansersättning hade 0 kronor i löneinkomst år 2002. Andelen personer i övriga befolkningen (det vill säga de som inte hade något av de riktade stöden från Försäkringskassan) med 0 kronor i löneinkomst var drygt 30 procent.

Om man inkluderar bidrag och andra ersättningar och samtidigt tar hänsyn till antalet familjemedlemmar (så kallad disponibel inkomst) så är skillnaden fortfarande stor. Andelen personer som hade 75 000–120 000 kronor i disponibel inkomst var högre för personer med funktionshinder än för den övriga befolkningen. Noterbart är att den disponibla inkomsten inte tar hänsyn till utgifter. Eftersom personer med funktionshinder många gånger har omfattande merkostnader på grund av sitt funktionshinder är det troligt att det finns större ekonomiska skillnader än vad denna analys visar.

Läs hela sammanfattningen

Publiceringsår: 2006
Artikelnummer: 2006-131-4
Format: PDF
Antal sidor: 63
Språk: Svenska
Pris (inkl. moms): 0 kr

Kontakt

Socialstyrelsen
075-247 30 00

Mer hos oss

Funktionshinder