/
/

Lärdomar efter flodvågen och andra allvarliga händelser - Regeringsuppdrag om tillgång och efterfrågan på stödinsatser från socialtjänst och psykiatri. Slutrapport - November 2006

Sammanfattning

Det här är slutrapporten från ett tvåårigt regeringsuppdrag där Socialstyrelsen rapporterat om de stöd- och informationsinsatser som kommuner och andra aktörer givit efter flodvågskatastrofen inom ramen för socialtjänstens ansvarsområden. I ett tilläggsuppdrag har även tillgången till och efterfrågan på psykiatriskt stöd till flodvågsdrabbade undersökts. Tre delrapporter har tidigare lämnats inom ramen för uppdragen [1, 2, 3].

225 000 människor miste livet till följd av flodvågskatastrofen i Sydostasien annandag jul 2004. Av de drygt 17 000 svenskar som befann sig i katastrofområdet dödades 543 personer. 60 barn och ungdomar förlorade en eller båda föräldrarna.

Med utgångspunkt från kommunens lokala områdesansvar har kommuner i intervjuer och enkäter tillfrågats om egna och andra lokala aktörers stödinsatser. Den bild som framträder är bilden av ett välorganiserat samhälle där kommuner, landsting, kyrka och frivilligsektorn snabbt mobiliserade sina resurser för att ge stöd till drabbade. I de flesta kommuner samverkar kommunen med andra lokala aktörer kring psykologiskt, medmänskligt, praktiskt och socialt krisstöd. Vanliga aktörer är socialtjänsten, sjukvården, skolan och kyrkan men ofta ingår även frivilligorganisationer, polis och räddningstjänst. Det innebär att det i kommunerna finns upparbetade kontaktvägar och att man därför initialt under en kris sällan behöver agera ensam.

Kommunerna använde sig av många olika informationskanaler för att upplysa drabbade om möjligheter till stöd och hjälp. Förutom information på hemsidor, i annonser och i flygblad lämnade åtta av tio kommuner direktinformation till drabbade genom olika former av uppsökande verksamhet (hembesök, brev och telefonsamtal). I de fall kommunerna fått ta emot kritiska synpunkter har det främst handlat om att drabbade personer framfört att de önskat att en del kommuner hade visat ett mer aktivt förhållningssätt.

De undersökningar som gjorts i Sverige efter flodvågskatastrofen visar att många drabbade har fått sitt främsta stöd från familj, närstående, vänner, skolkamrater och arbetskamrater. Med den kunskapen om det personliga nätverkets betydelse i svåra situationer kan man fråga sig om inte samhällets stöd i någon utsträckning också borde riktas till dessa målgrupper.

De stödformer som flest drabbade efterfrågat är samtalsstöd enskilt och i grupp. Hälften av kommunerna har svarat att de haft pågående samtalsgrupper under de första månaderna och detta gäller särskilt i de kommuner som förlorade fem invånare eller fler. I kommuner med få drabbade har det varit svårare att tillmötesgå önskemålet om samtalsgrupper. De större frivilligorganisationerna Röda Korset, Rädda Barnen, BRIS och Ersta Diakoni har samverkat kring ett antal stödhelger dit olika målgrupper inbjudits. Det arbetet har till stor del finansierats med medel från Allmänna Arvsfonden [4 a, b, c]. Av Socialstyrelsens undersökningar framgår att kommunerna främst givit stödinsatser under det första halvåret medan frivilligorganisationerna stått för det mer långsiktiga stödet. Under hösten 2006 pågår alltjämt cirka 20 samtalsgrupper i landet och i flertalet fall leds dessa av Referenspunkt Ersta eller Röda Korset. Vid kontakt med organisationerna uppger dessa att flertalet grupper beräknas vara avslutade kring årsskiftet 2006-2007.

Grundbultar i krishanteringssystemet är verksamhetsansvar och geografiskt områdesansvar. Kommunerna ska inom sitt geografiska område verka för samverkan och samordning av olika aktörers information och stödinsatser vid allvarliga händelser. Förvaltningschef eller ansvarig nämnd ska svara för att medarbetarna får utbildning och övning så att de har tillräckliga kunskaper för att lösa sina uppgifter vid en kris eller katastrof. I uppgifterna ingår att vid behov kunna lämna uppgifter till länsstyrelser eller till nationella myndigheter.

En svårighet i uppgiftsinsamlingen under regeringsuppdraget har varit att många kommuner saknar kunskap om omfattningen av andra aktörers krisstöd. Det tyder på att man i kommunerna sällan eller aldrig sammanställer uppgifter om stödinsatser och mottagare av stödinsatserna vid lyckor och kriser. Det betyder i sin tur att man saknar en viktig bas för kunskapsuppbyggnad eftersom dokumentation, sammanställning och analys av de sammantagna stödinsatserna och målgrupperna vid en kris borde utgöra en viktig grund för kommunens och andra aktörers planering för kommande kriser och katastrofer. Det var också en del av innehållet i ett Meddelandeblad som Socialstyrelsen publicerade i januari 2005 - Socialtjänstens långsiktiga stöd och hjälp till dem som drabbats av katastrofen i Sydostasien [5]. Inom ramen för uppdraget har Socialstyrelsen påbörjat ett utvecklingsarbete kring sammanställning av uppgifter om stödinsatser. Ett annat sätt att vidga de egna referensramarna är genom att ta del av andra kommuners arbete med krishantering.

Socialstyrelsens Kunskapscentrum för katastrofpsykiatri (KcKP) har under våren 2006, i samverkan med Karolinska Institutet, de tre sjukvårdsregionerna och sju landsting genomfört en omfattande enkätundersökning på individnivå. Målgrupp för studien är drygt 10 000 av de resenärer som återvände från Sydostasien under de första veckorna efter flodvågskatastrofen. I den här rapporten redovisas några preliminära resultat från undersökningen. Uppföljningsrapporten kommer att publiceras på KcKP:s hemsida i början av december 2006.

Mot bakgrund av den ovan nämnda större studien har Socialstyrelsen gjort bedömningen att det, inom ramen för regeringsuppdraget, inte varit motiverat att göra ytterligare individundersökningar. Ställningstagandet grundas på en avvägning mellan å ena sidan integritetskravet i förhållande till de drabbade personerna och å andra sidan behovet av att få ytterligare information när det gäller de drabbades uppfattning om samhällsstödet.

Med hjälp av erfarenheter från flodvågskatastrofen och från andra olyckor och kriser kommer Socialstyrelsen under 2007 att utarbeta ett vägledningsdokument till stöd för kommunerna i deras arbete med krisberedskap och krishantering. I det arbetet kommer aktörer på lokal, regional och nationell nivå att involveras.

När det gäller tillgång till och efterfrågan på psykiatrisk vård visar uppföljningarna 2005 och 2006 att de psykiatriska verksamheterna, enligt landstingen, i stort klarat att möta den efterfrågan på vård som uppkommit till följd av flodvågskatastrofen. Redovisningarna våren 2006 respektive hösten 2006 visade att efterfrågan på psykiatrisk vård har klingat av.

Läs hela sammanfattningen

Publiceringsår: 2006
Artikelnummer: 2006-131-33
Format: POD
Antal sidor: 31
Språk: Svenska
Pris (inkl. moms): 34 kr

Kontakt

Socialstyrelsen
075-247 30 00

Mer hos oss

Krisberedskap