/
/

Projekt Storstad - En sammanställning av Stockholms läns katastrofmedicinska förmåga

Sammanfattning

Socialstyrelsen har, liksom övriga samverkansansvariga myndigheter inom krishanteringssystemet, i uppdrag att särskilt beakta storstädernas förmåga att hantera kriser, särskilt förmågan inom CBRN- områdena. Bland Sveriges storstadsregioner intar Stockholm en särställning med hänsyn dels till folkmängd, dels till ansamling av nationella symbolvärden utifrån Stockholms funktion som huvudstad. I Projekt storstad - Stockholm har den katastrofmedicinska förmågan i huvudstadsområdet studerats närmare av en gemensam projektgrupp från Socialstyrelsen och Stockholms läns landsting. Projektgruppen har i detta arbete anlagt ett katastrofmedicinskt perspektiv som innebär att det är situationer när en stor olycka övergår till katastrof som har studerats. I en sådan situation kan tillgängliga resurser visa sig vara otillräckliga för att kunna säkerställa en effektiv insats med bibehållna normala medicinska kvalitetskrav.

För att få konkreta situationer att studera och analysera har en metod valts som innebär att särskilda scenarier skapats och där händelsernas konsekvenser har en sådan omfattning att det är rimligt att benämna dessa som katastrofer. Sex sådana scenarier, som omfattar såväl trauma- som CBRN-händelser, har utnyttjats för att spela igenom händelseförlopp och åtgärder. I dessa spel har experter och representanter för andra relevanta aktörer inbjudits att delta.

Gemensamma värderingskriterier har definierats och utnyttjats i samtliga av dessa scenariobaserade spel. En särskild värderingsmodell har utarbetats för att underlätta framtagandet av ett sammanställt och avvägt resultat i form av slutsatser.

Projektgruppens slutsatser - som inte nödvändigtvis återspeglar Socialstyrelsens respektive landstingets samlade bedömningar - är i huvudsak följande (Under genomförandet av denna fas har flera områden utvecklats vilket kan påverka dessa slutsatser. Hänsyn till detta måste tas i följande faser av projektet):

    • De beslut som fattas tidigt i inledningsskedet är av stor betydelse för hur händelsen ska kunna hanteras fortsättningsvis. I en katastrofsituation är det viktigt att Stockholms läns landstings (SLL) jourhavande tjänstemans (JTM) fokus kan läggas på att hantera händelsen i sig och således inte behöva hantera andra kringliggande frågor.
      • Flexibilitet och säkerhet för att kunna bygga upp den regionala ledningskapaciteten efter behov måste utvecklas. I katastroflägen måste snabb ledningseffekt kunna säkerställas.
        • Problem kan uppstå när det gäller ledningskapacitet i skadeområdet vid katastrofer, och när man har flera skadeområden. Tydligare rutiner bör därför utvecklas för hur ledning i skadeområdet kan förstärkas vid katastrofer.
          • I flera scenarier har närsjukvården och hemsjukvården visat sig bli involverade i en oväntad omfattning. För att säkerställa samordning och ledning av denna del av sjukvårdens resurser bör en särskild ledning för detta skapas.
            • För att vid en katastrof snabbt möjliggöra för den särskilda sjukvårdsledningen på nationell nivå att stödja en regional ledning krävs en fastare form av krisledningsstruktur och utvecklade beslutsrutiner.
              • Förmåga till uthållighet är en viktig faktor på alla nivåer. Problem när det gäller detta kan uppstå både på grund av hög intensitet i insatsen eller på grund av insatsens långvarighet. Ofta handlar det om att säkerställa att rätt utbildad personal kan kallas i tjänst, ofta med kort varsel.
                • Stora krav kommer att ställas på samverkan mellan samhällets olika aktörer, inte enbart hälso- och sjukvård samt omgivande landsting, utan även socialtjänst, kommunal räddningstjänst, polis och länsstyrelse. En sådan samverkansförmåga utvecklas bäst genom gemensam analys, planering och övningsverksamhet.
                  • Det finns ett stort behov av experter på alla nivåer i flera av scenarierna, framför allt inom CBRN-områdena. Rutiner för att säkerställa tillgång till befintliga experter måste utvecklas, främst så att de inte dubbelintecknas i olika sammanhang. Ett problem är att kunna hålla denna "expertberedskap" dygnet runt och året runt.
                    • En regional samordning av krisinformationen för att förmedla information till såväl media som anhöriga och allmänheten måste snabbt kunna etableras och börja fungera. Detta kräver bl.a. en väl förberedd struktur, rutiner och kompetens, vilket behöver utvecklas. Länsstyrelsens roll i sammanhanget behöver tydliggöras. Med utbildning och övning som grund bör särskilda planer (t.ex. scenariobaserade) tas fram för att förenkla verksamheten i initialfasen. Att särskilt tänka på i storstadsområden är informationshanteringen på olika språk.
                      • Intensivvårdsplatser blir ofta en gränssättande faktor vid katastrofer. Intensivvårdsplatser kan även bli gränssättande vid pandemier eller andra händelser med allvarlig smitta.
                        • Betydelsen av psykologiskt och socialt omhändertagande och samverkan mellan olika aktörer, dvs. landsting, kommuner och frivilligorganisationer, har tidigare sannolikt underskattats. Samordning och samverkan mellan olika aktörer måste utvecklas. För att komplettera den regionala katastrofmedicinska planen när det gäller detta behöver ytterligare underlag tas fram.
                          • Beslut om och principer för sanering är en komplicerad fråga som kan få avgörande betydelse för utgången vid en CBRN-händelse. De regionala organisationerna behöver därför utveckla sin kunskap, insats- och förstärkningsorganisation och utrustning.
                            • Tillgången på andningshjälpmedel (och personal som kan hantera dessa) kan komma att vara gränssättande vid C-händelser med mycket stora skadeutfall. Detta kan komma att gälla såväl i skadeområdet som på akutsjukhusen.
                              • Det saknas i landstinget både tillräcklig utrustning och kompetens för indikering vid såväl C- som RN-händelser. Karolinska Solna, Danderyds sjukhus och Norrtälje sjukhus saknar dessutom resurser för säker sanering av kontaminerade personer genom att de saknar saneringsanläggningar.

                                Dessa slutsatser ligger till grund för projektgruppens förslag till åtgärder, vilka har som syfte att:

                                  • öka ledningsförmågan (på alla nivåer) så att den utvecklas snabbare och med högre effekt
                                    • utnyttja tillgängliga resurser bättre genom att förbereda omplanerings- och omfördelningsalternativ inom SLL, mellan omgivande landsting och på nationell nivå, samt genom komplettering av brister
                                      • förbättra uthålligheten, främst på den personella sidan.
                                        Läs hela sammanfattningen

                                        Publiceringsår: 2006
                                        Artikelnummer: 2006-124-7
                                        Format: Bok
                                        Antal sidor: 79
                                        Språk: Svenska
                                        Pris (inkl. moms): 76 kr

                                        Kontakt

                                        Socialstyrelsen
                                        075-247 30 00

                                        Mer hos oss

                                        Krisberedskap