/
/

Äldre som flyttar till service och vård - Uppföljning av situationen i Sundsvall 2005

Sammanfattning

I en serie av studier sedan 1978 har äldrevården och äldreomsorgen i Sundsvall studerats. Genom att beskriva orsakerna bakom en flyttning till institution och särskilt boende får man en bild av vårdkedjan och hur olika delar av denna vårdkedja fungerat.

De första flyttningsstudierna i början på 1980-talet hade som främsta syfte att ge underlag för olika förändringar och förbättringar, och ytterst att svara på frågan om platserna på institutionerna (”särskilt boende” utifrån dagens språkbruk) utnyttjades på ett optimalt sätt. Detta syfte har gällt även för 2005 års flyttningsstudie som redovisas här.

  • Ett ytterligare syfte för flyttningsstudierna har dock tillkommit med åren, nämligen att kunna ge en bild av hur den svenska äldreomsorgen utvecklats över tid - att kunna redovisa förändringar och utvecklingstendenser i en svensk kommun när det gäller utvecklingen inom olika särskilda boendeformer. Men syftet var också att över tid få en bild av vad det är som gör att äldre människor inte kan bo kvar i Mycket få av flyttningarna till särskilt boende i Sundsvall 2005 skulle ha kunnat förhindras eller skjutas upp. Kommunen har i allt större utsträckning försökt sätta in ytterligare insatser för att hjälpa äldre att bo kvar. Men nu fungerar det inte längre. Resultaten talar för att det nuvarande antalet platser i särskilt boende inte kommer att räcka till när antalet mycket gamla i befolkningen fortsätter att öka.
  • Sedan de första studierna på 1980-talet har vårdtyngden ökat för samtliga former av särskilt boende. Även om vårdtyngden 2002 och 2005 var lägre än ”toppåret” 1999 är vårdtyngden hos de nyinflyttade hög.
  • För flera av flyttarna har samboende anhöriga svarat för merparten eller till och med hela tillsyns- och omsorgsansvaret. Dessa flyttare har i många avseenden varit mer vårdtunga än de som bodde ensamma före flyttningen. För många av dessa har flyttningen utlösts av att de anhöriga inte orkar längre. Flera av de anhöriga har vare sig orkat eller velat fortsätta och därför tackat nej till att få hjälp eller ytterligare hjälp och avlastning från huvudmännen.
  • Förr var många av dem som flyttade till servicehus äldre med endast mindre funktionsnedsättningar men som av olika skäl ändå ville bo på servicehus. Med tiden har dessa till stor del ersatts med flyttare som faktiskt inte kan bo kvar i den tidigare bostaden.
  • Innebörden i begreppet ”särskilt boende” är fortfarande oklart för många av flyttarna och deras anhöriga. Jämfört med de tidigare studierna är det dock betydligt fler äldre och anhöriga som av olika skäl har besökt boendet tidigare.
  • Både de äldre och de anhöriga är mer missnöjda än tidigare med informationen om andra alternativ i samband med flyttningen. Man har i många fall endast fått ett alternativ som man också accepterat i en trängd situation. I efterhand har man förstått att det kanske funnits andra möjligheter.
  • Många äldre och anhöriga klagar över brådskan från beslut om flyttning till att den måste ske.
  • En slutsats år att primärvården borde vara mer involverad i vården och omsorgen om sjuka och funktionshindrade äldre. Det var t.ex. ytterst ovanligt att distriktsläkare hade gjort något hembesök under det sista halvåret före flyttningen.

Äldre personers behov av vård och omsorg, uttryckt i vårdtyngd inom äldreomsorgen, har mätts med den s.k. Y-skalan vid sju tillfällen i Sundsvall sedan 1978. Under perioden 1978 till 2005 har det skett stora förändringar inom äldreomsorgen och sjukvården i Sundsvall. Vård och omsorg i ordinärt boende har ökat kraftigt samtidigt som det skett en minskning av antalet slutenvårdsplatser. De särskilda boendeformerna har också förändrats påtagligt då antalet platser på ålderdomshem minskat kraftigt, samtidigt som det skett en utbyggnad av gruppboende för dementa.

År 2005 undersöktes totalt 1459 personer: 742 i ordinärt boende, 153 på servicehus, 108 på ålderdomshem, 148 i demensboende, 202 på sjukhem samt drygt 100 där boendeformen inte kunde specificeras. Mellan 1978 och 1999 ökade vårdtyngden påtagligt inom hela äldreomsorgen i Sundsvall. 2002 års mätning tydde dock på ett trendbrott, då vårdtyngden överlag minskat påtagligt. 2005 års mätning bekräftar att vårdtyngden nu är lägre än vad 1990-talets mätningar visade.

Enligt en metod som använts sedan 1993 gjordes också en bedömning huruvida pensionärerna vistas på ”rätt” eller ”fel” boende- och omvårdnadsnivå i äldreomsorgsorganisationen. Andelen som bodde på fel nivå var med denna metod 15 procent år 2005, jämfört med 13 procent 2002 (liksom 1999) och med 23 procent respektive 24 procent år 1993 och 1996.

Samtidigt anger de äldre själva och deras anhöriga i mindre utsträckning än projektteamet och personalen att boendenivån är fel.

Läs hela sammanfattningen

Publiceringsår: 2006
Artikelnummer: 2006-123-31
Format: POD
Antal sidor: 117
Språk: Svenska
Pris (inkl. moms): 98 kr

Kontakt

Socialstyrelsen
075-247 30 00

Mer hos oss

Äldre