Samverkan kring barn som far illa - Uppföljning av lagändring enligt proposition 2002/03:53 – Stärkt skydd till barn i utsatta situationer 

Publiceringsår: 2006
Artikelnummer: 2006-109-26
Format: Utskrift
Antal sidor: 37
Språk: Svenska
Pris (inkl. moms): 34 kr

Den 1 juli 2003 infördes nya bestämmelser i socialtjänstlagen med skyldighet för socialnämnden att samverka på övergripande nivå med samhällsorgan, organisationer och andra i frågor som rör barn som far illa eller riskerar fara illa. Socialstyrelsen har regeringens uppdrag att följa upp hur bestämmelserna tillämpas.

Lagändringen har följts upp genom en enkätstudie riktad till ett urval av landets kommuner samt genom seminarium med representanter från barn- och ungdomsverksamheter inom socialtjänst, skola och landsting.

Enkätundersökningen har begränsats till att undersöka i vilken utsträckning samverkan förekommer på övergripande nivå och vilka aktörer socialtjänsten samverkar med på denna nivå. Undersökningen ger inte svar på hur denna samverkan är strukturerad, vilken kvalitet den har och vad den leder till för barn och ungdomar. Redovisningen från seminariet ger en del reflektioner av mer kvalitativ karaktär, men deltagarna utgör inget representativt urval.

Uppföljningen visar att:

• Det finns en omfattande samverkan på övergripande nivå mellan socialtjänsten och andra aktörer. De flesta kommuner har angett att man samverkar på enhetschefsnivå. Undersökningen kan inte ge svar på om samverkan på övergripande nivå även omfattar politisk och central ledningsnivå.
• Lagstiftningen sanktionerar en redan pågående utveckling på samverkansområdet. Enkätstudien visar att de flesta kommuner, som samverkar på övergripande nivå, initierat denna samverkan före lagändringen. Den nya lagbestämmelsen tydliggör skyldigheten att samverka på en mer övergripande nivå.
• Mycket tyder på att tvärprofessionella samordnade verksamheter med gemensam finansiering ökar. Dessa verksamheter startas för såväl tidiga insatser (t.ex. familjecentraler) som mer omfattande insatser (t.ex. barnahus).
• De aktörer som kommit till tals menar att samverkan är nödvändig, men resurskrävande.
• Få kommuner verkar ha en genomtänkt strategi för sitt samverkansarbete på övergripande nivå. Den tolkningen görs utifrån resultatet i enkätstudien som visar att samverkan inte omfattar alla ledningsnivåer och ofta inte har resulterat i skriftliga dokument. Så länge det inte finns bindande överenskommelser med krav på uppföljning finns det en risk att samverkansuppdraget inte prioriteras fullt ut.
• Bristande samordning på politisk ledningsnivå kan leda till motsättningar på tjänstemannanivån och att klienten ”hamnar mellan stolarna”. Otydlighet om den ekonomiska ansvarsfördelningen kan vara ett hinder i samverkan.
• Det finns orealistiska förväntningar på att samverkan ska lösa resursproblemen. Eftersom uppföljning och utvärdering av samverkan ofta saknas kan man inte heller påvisa några kvalitetsvinster.

Länsstyrelsernas tillsyn av samverkan visar på skillnader i landet. En del kommuner har kommit längre än andra i arbetet med samverkan på en övergripande nivå. Det är svårt att bedöma kvaliteten i samverkan, eftersom det saknas verktyg. De bedömningskriterier som används är inriktade på kvantitet och inte kvalitet. Kriterier för länsstyrelsernas tillsyn av socialtjänstens samverkan på övergripande nivå behöver utvecklas.

Studien ger ingen information om eventuella brister i samverkan med olika aktörer. Det behöver göras större ansträngningar för att följa upp och utvärdera effekter av samverkan genom att bl.a. låta berörda barn, unga och föräldrar komma till tals. Sociala barn- och ungdomskommittén föreslår i sitt betänkande att socialnämnden en gång per år, tillsammans med företrädare för polisen, skolan och hälso- och sjukvården, ska utvärdera den samverkan kring förebyggande arbete och tidigt stöd som bedrivs samt inventera behovet av ytterligare samverkan.

Lagstödet för skyldigheten att samverka på övergripande nivå och socialtjänstens förstahandsansvar bedöms ha bidragit till bättre förutsättningar för stabil lokal samverkan.

En utvecklad nationell samverkan behövs som ett stöd för samverkan på lokal nivå. Inom ramen för olika regeringsuppdrag pågår för närvarande arbete för att förbättra samverkan i frågor som rör barn som far illa eller riskerar att fara illa.