/
/

Vård i livets slutskede – Socialstyrelsens bedömning av utvecklingen i landsting och kommuner

Denna rapport innehåller en översiktlig beskrivning av den palliativa vårdens utveckling sedan millennieskiftet. Kunskapsutveckling, palliativ vård i grundutbildningar, verksamhetsutveckling, vårdprogram, kvalitetskriterier m.fl. tas upp i rapporten.

Sammanfattning

Drygt 90 000 personer avlider varje år i Sverig och drygt 60 procent av dessa är 80 år eller äldre. Antalet avlidna varje år har i stort sett varit oförändrad de senaste 10 åren. Hjärt- och kärlsjukdomar är den vanligaste diagnosen följt av tumörsjukdomar- och övriga sjukdomar.

WHO definierar palliativ vård som ett förhållningssätt för att förbättra livskvaliteten för patienten och de närstående genom att förebygga och lindra lidandet genom att tidigt upptäcka, bedöma och behandl smärta och andra fysiska, psykosociala och andliga problem som kan uppkomma i samband med en livshotande sjukdom. Den palliativa vården bygger på samverkan mellan läkare, sjuksköterskor, rehabiliteringspersonal, kuratorer och andra yrkeskategorier.

Situationen i livets slutskede kan se mycket olika ut. I vissa fall krävs kvalificerade palliativa insatser dygnet runt, medan i andra fall krävs inga specifika palliativa insatser. För många äldre är vården i livets slutskede en naturlig fortsättning på den vård de fått i ett tidigare skede.

Palliativ vård kan ges under en mycket lång period parallellt med kurativ behandling. Förr eller senare inträffar emellertid en brytpunkt då kurativ behandling inte längre ger effekt. Då går den palliativa vården in i en sen fas. I denna rapport fokuseras på denna sena fas.

Såväl internationella som svenska studier visar att många människor vill dö i sitt eget hem. Under den senaste femtonårs perioden har det skett en väsentlig förskjutning av dödsplatsen från sjukhus till särskilda boendeformer och det egna hemmet.

De senaste åren har palliativa rådgivningsteam etablerats över hela landet men fortfarande saknas sådana i sju län. Teamen har olika beteckningar och även arbetssättet varierar. En del erbjuder enbart konsultativa insatser medan andra även arbetar operativt. Specialiserad palliativ vård utgör ofta en del av den avancerade hemsjukvården som utförs under ledning av läkare. Den basala palliativa vården ges av undersköterskor under ledning av sjuksköterska. Även den basala palliativa vården behöver läkarstöd. Tillgång till personal som kan ge smärtlindring, instruera och handleda mm är en viktig faktor för att ge trygghet för den enskilde och dennes närstående. Läkarförsörjningen inom primärvården är ett problem på flera håll i landet. Vakanta läkartjänster och avsaknad av läkare med kompetens inom området palliativ vård försämrar möjligheterna att ge god palliativ vård.

I alla län och regioner byggs den palliativa vården ut, men fortfarande är den mycket ojämnt fördelad. Palliativ vård som bedrivs av gemensamma mobila team inom hemsjukvården finns över hela landet men vården når inte ut till alla kommunerna. Även tillgängligheten över dygnet varierar från kontorstid till dygnet-runt-insatser. I samtliga län finns vårdplatser som är öronmärkta för palliativ vård och i genomsnitt finns 11 sådana vårdplatser per hundratusen invånare. Motsvarande för palliativ hemsjukvård är 35 inskrivna personer per hundratusen invånare. Spridningen är stor vilket indikerar att möjligheterna att få tillgång till god palliativ vård varierar mellan olika län och kommuner. Detta bekräftas av bedömningarna från kommunernas medicinskt ansvariga sköterskor.

Enligt deras bedömningar kan specialiserad palliativ vård erbjudas till alla som är i behov av det i cirka 60 procent av landets kommuner oberoende av diagnos. Motsvarande för basal palliativ vård är cirka 85 procent.

Indikatorer på god palliativ vård är inte bara verksamheternas omfattning och spridning utan innehåll och kvalitet är väl så viktiga faktorer. De medicinskt ansvariga sjuksköterskorna uppger att kvalificerade insatser som läkemedelsbehandling, infusioner, blodtransfusion, trachskötsel och total parenteral nutrition kan ges i ungefär hälften av landets kommuner.

Palliativ vård, som ofta benämns vård i livets slutskede, ingår i grundutbildningar för läkare, sjuksköterskor, undersköterskor m.fl.. Omfattningen varierar emellertid starkt mellan olika lärosäten. Det är angeläget att palliativ vård uppmärksammas i högre utsträckning än i dag när kursplanerna fastställs vid medicinska fakulteter, högskolor och andra lärosäten för blivande vårdpersonal.

Kompetensutveckling är en viktig kvalitetsfaktor. Särskilt viktigt blir det när merparten av personalen inte får några eller enbart det mest grundläggande kunskaperna i palliativ vård i grundutbildningen. I var tredje kommun har huvudmännen utarbetat gemensamma planer för kompetensutveckling av personalen.

Samverkan är en nödvändig förutsättning för god palliativ vård. En majoritet av de kommuner som tagit över ansvaret för hemsjukvården har utarbetat riktlinjer för den palliativa vårdens mål och utformning. I två av tre kommuner finns samverkansavtal mellan kommunerna och landstinget/regionen. Knappt hälften av kommunerna har särskilda samverkansavtal som rör den palliativa vården.

Samverkan bygger bl.a. på en gemensam vårdplanering. I kommuner där regionen eller landstinget svarar för hemsjukvården finns oftast inga riktlinjer för vårdplanering i samband med palliativ vård. I fyra av fem kommuner som har ansvar för hemsjukvården finns däremot sådana riktlinjer. Samma förhållanden gäller överföring av information från vårdgivare till patient och närstående. Särskilda rutiner för hur relevant information skall överlämnas och dokumenteras saknas i stor utsträckning och brytpunktssamtal när den palliativa vården går in i ett sent skede genomförs enbart i ungefär hälften av landets kommuner.

Även de flesta landsting och kommuner fortfarande saknar vårdprogram för palliativ vård har utvecklingen gått i positiv riktning. Vårdprogram för palliativ vård har utarbetats i sju regioner och landsting. Två av de nio vårdprogrammen riktar sig uteslutande till cancerpatienter. För de övriga är målgruppen alla personer i behov av palliativ vård oberoende av diagnos. Vårdprogrammens status varierar från att byggas upp utifrån organisatoriska aspekter till att vara en informationskälla och ett arbetsredskap för personalen i vardagsarbetet. Programmen täcker allt från lagar och författningar till organisatoriska frågor, riktlinjer för vårdarbetet och stöd till närstående. I några vårdprogram uppmärksammas frågor som rör seder och bruk i olika kulturer och olika religioner och hur de påverkar den palliativa vårdens utformning. Anmärkningsvärt nog tas är det bara ett av programmen som tar upp kvalitetsutveckling och uppföljning. Erfarenheterna av de vårdprogram som tagits fram bör tas tillvara när de regioner och landsting som ännu inte utarbetat palliativa vårdprogram startar detta arbete. För att få en jämförbarhet är det angeläget att vårdprogrammen får en gemensam grundstruktur vilket i dag inte är fallet.

Socialstyrelsen har i uppdrag att främja utvecklingen i landsting och kommuner av vården i livets slutskede. Under utarbetandet av denna rapport har kontakt etablerats med en rad palliativa verksamheter över hela landet. Den pågående uppbygganden av ett palliativt verksamhetsregister samt de palliativa nätverken på nationell och regional nivå ger ytterligare kontaktytor. Det nationella registret för palliativ vård kommer att ge förutsättningar för ett systematiskt förbättringsarbete på regional och nationell nivå. Sammantaget ger detta ökade kunskaper om pågående och planerade verksamheter och därmed goda förutsättningar att på olika sätt främja den palliativa vårdens utveckling.

Slutsatser

Den palliativa vården har utvecklats och förbättrats sedan millennieskiftet

Möjligheterna att få palliativ vård har ökat över hela landet, både i tätort och i glesbygd. Fortfarande är verksamheterna geografiskt ojämnt fördelade och i många kommuner kan palliativ vård inte ges i hemkommunen. Utbyggnaden av avancerad hemsjukvård har dock påtagligt ökat möjligheterna att få specialiserad palliativ vård framför allt i ordinärt men även i särskilt boende.

Det finns behov av kompetensutveckling för personal som arbetar i palliativ vård

De senaste åren har flera kommuner tillsammans med landsting och regioner genomfört utbildningar i palliativ vård. Kompetensstegen ha

Läs hela sammanfattningen

Publiceringsår: 2006
Artikelnummer: 2006-103-8
ISBN: 91-85482-84-6
Format: POD
Antal sidor: 138
Språk: Svenska
Pris (inkl. moms): 98 kr

Kontakt

Socialstyrelsen
075-247 30 00

Mer hos oss

Palliativ vård